Det saknades inte saker att ta tag i när jag förra veckan återvände efter semestern. Jag borde därför ha prioriterat annat än länken med rubriken How Mikel Arteta rebuilt Arsenal in his own image. Uppenbarligen sökte jag en mjukstart men redan efter The Athletics inledning av artikeln var jag irriterad, trots att läsningen fascinerade.
I första stycket berättades hur Arteta inför en lagmiddag »i hemlighet anlitat en samling professionella ficktjuvar«. Efter middagen bad managern sina spelare att tömma sina fickor. Flera av dem saknade då värdesaker. Lärdomen: slappna aldrig av, var redo, alltid!
Frågor på det? Jovars. Var laget på restaurang eller åt de på träningsanläggningen? Reagerade inga svinrika spelare, vana vid att skyddas från främlingar, på att okända människor strök runt kring borden? Och hur i hela friden gick det till när Arteta »anlitade« Londons ficktjuvelit?
Men låt gå. Vi säger att allt det där verkligen hände. Och det var egentligen inte anekdotens efterföljande frågetecken som störde mig, utan det ständiga kultbyggandet av yrket fotbollstränare.
Trevlig helg!
Johan Orrenius