Med start på måndag landar nya numret, årets sista, i Offsidemedlemmarnas brevlådor eller brevinkast (den som valt digitalt medlemskap kan läsa hela numret på offside.org). På tisdag börjar mejlen trilla in från våra läsare. Flera kommer att älska Henrik Brandão Jönssons reportage från Rio de Janeiro, några kommer att tacka för en välskriven nerdykning i FC Rosengårds bisarra säsong och ett gäng lär berömma Jonatan Häggström Wedding för att han lyckats skriva så underhållande om sin förlorade kärlek till den internationella toppfotbollen.
Det blir några glada kommentarer i sociala medier, någon som är grinig för att vi ännu en gång gjort ett nummer utan att skriva om Tottenham Hotspur och sedan är vi i gång med planeringen av vårt nästa nummer, inspelningar av nya poddar, författande av Fredagsbrev och en massa andra saker som ingen utanför redaktionen bryr sig om. Upp på hästen igen, full jävla fart framåt!
Vi sliter hårt och ibland känner vi medvind. Nya Offsidemedlemmar trillar in, våra reportage blir omtalade och vi har kul på jobbet. Men ibland undrar jag också vad vi håller på med. Vi sliter hårt men har ändå motvind. Offsidemedlemmar lämnar oss och våra reportage bli inte så lästa som vi trodde.
Mest frustrerande är att vi inte alltid vet varför vi har flytet. Vi kan läsa av en hel del siffror, data och mönster och i flera fall är det enstaka publiceringar, poddar eller grepp i sociala medier som gör att vi flyger. Men ibland vet vi faktiskt inte varför man hittar in i Offsides värld och blir medlem. Är det på grund av Johans klenod om när han åkte buss från Åbybadet i senaste avsnittet av Offsides podcast eller är det för att vi släppt ett nytt avsnitt av Spelarbussen med Olof Lundh och Patrick Ekwall som tävlande?
