Under en sömnig lunchrast i slutet av mars slängde jag ur mig att Landskrona Bois kommer att vinna Superettan. Som ni vet leder laget tabellen, men de här raderna ska inte tolkas som ett försök att skryta om min eventuellt träffsäkra spådom. Jag hade kunnat kasta upp vilket lag som helst och bjöd mest på det oväntade förhandstipset för att väcka liv i mina förtegna kollegor. Johan synade bluffen. Istället för att nyfiket fråga om en motivering muttrade han:
– Vad är grejen mellan dig och Landskrona egentligen?
Jag kände mig påkommen, likt en mittback som har ertappats med att trampa en motspelare på hälarna. De föregående veckorna hade jag flera gånger hänvisat till intervjuer i den supporterbaserade BoIS-podden. Jag hade utnämnt den förre Landskronaspelaren Melker Widell till en framtida landslagsman och berättat om hur en annan tidigare Boisspelare, mittbacken Viktor Wihlstrand, gått från att 2020 dominera mot Motala AIF i Ettan Södra till att i dag jobba heltid som advokat. Johan hade rätt. Jag hade blivit besatt av Landskrona Bois.
