I den 85:e matchminuten i söndags sprang Fabinho in på en fotbollsplan i södra England. Det stod 1–1 mellan Brighton och Liverpool i den fjärde omgången av FA-cupen och det var den tredje matchen i rad som mittfältaren byttes in i andra halvlek.
I den 86:e matchminuten hade han blivit bortdribblad och frånsprungen. Först försökte han med vänsterbenet att fälla Brightons Evan Ferguson, men misslyckades. I ögonblicket som följde kastade han med nästan full kraft ut ett sträckt högerben. Fabinhos dobbar träffade Ferguson på ankeln. Brightonforwarden låg i gräset och vred sig i smärtor och vi som tittade på matchen väntade bara på att få se det röda kortet.
TV-producenten zoomade in Fabinho samtidigt som Ferguson fick läkarvård. Och det var något av det märkligaste jag sett på en fotbollsplan på länge: i några sekunder såg jag en spelare på högsta nivå som hade nått en punkt där han inte förstod vad som hände längre.
Det går inte att tolka sekunderna som något annat. Det var som om att han var i chock – inte över att han eventuellt hade skadat en ung spelare – utan snarare över att han insåg att han varit så vansinnigt feltajmad och långsam i en aktion som han bemästrat i så många år.
