Den 17 maj serveras det våfflor på charterhotellet jag bor på. De ser härligt frasiga ut, men just som jag ska hugga in blir jag tacklad i sidan av en liten Erling Haaland. Och bakifrån kommer hans lillebror, Martin Ødegaard, rusande med hallonsylt runt munnen för en andra omgång.
Vid ismaskinen står fler gutter i fotbollströjor. Jag ser någon Messi och Mbappé, men mest bara ännu fler Haaland. De små kopiorna okynnestrycker så att kuberna regnar ner på golvet. Om några timmar ska de bänka sig framför restaurangens storbildsskärm för att se originalet superhjälta sig mot Real Madrid.
Jag flyr ner till stranden. Det första som möter mig är tre norska flaggor som körts ner i några plasthinkar. Vid strandserveringen en bit därifrån förenas några bröliga norska pappor i en all inclusive-skål.
Låt gå för att det är nationaldag. Men egentligen är det inget undantagstillstånd som råder. Norrmännen dominerar numera överallt, i straffområdet såväl som vid charterbuffén. »Man får lov att vänja sig«, som Kjell Höglund sjunger.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
