Anders Bengtsson: »Hur många gånger tillfrågas barnen?«

I år fyller spelarna i Önnereds P10-lag 13 år. Det blir 9 mot 9, offsidefällor och ett seriespel med tabeller. Plötsligt räknas varje mål. Cuper med utslagning, finaler och pokaler. Några av killarna i mitt lag kommer att dundra in i puberteten, andra kommer knappt växa en centimeter. Någon lär få sin första flickvän, en annan kommer att behöva lägga kvällar som tidigare tillbringats på fotbollsplanen vid skrivbordet för att plugga inför ett prov. Kanske kommer också en eller två att inse att de aldrig kommer att nå Premier League eller Allsvenskan medan en tredje från ingenstans blir kontaktad av IFK Göteborgs akademiverksamhet.

Oavsett allt kommer de flesta av landets pojkar och flickor som spelar fotboll och som fyller 13 år under 2023 att selekteras. Några har redan sorterats, inte minst de som tidigt valdes ut som »de mest talangfulla« eller de som gick till en akademiverksamhet innan de fyllde tvåsiffrigt. Men den stora majoriteten har – utifrån Svenska fotbollförbundets rekommendationer och den mest rådande uppfattningen om vad som är bäst enligt förbundets respektive fotbollsdistrikt – inte, på riktigt, nivåindelats tidigare.

Jag, eller snarare de killar som jag tränar, har under alla år fått anpassa oss efter Göteborgs fotbollsförbunds bestämmelser. När vi anmält lag till seriespel har samtliga våra lag behövt spela på samma svårighetsnivå. I Göteborg har det varit antingen »Lätt«, »Medel« eller »Svår«. I teorin vill systemet minimera risken för en allt för tidig indelning. Förespråkarna för upplägget tror också att det blir färre »fasta lag« inom laget. Det blir inte ett första- och ett andralag. Inga stämplar på barnen om vilka som är jätteduktiga och mindre duktiga.

I praktiken har det tyvärr inneburit att åtminstone 10 av totalt 25 killar i mitt lag har spelat på för hög nivå – i flera år. Vi har alltid spelat på »Svår« nivå. »Medel« har blivit en för enkel nivå för majoriteten – 17–1 i en match, 11–0 i nästa – så alternativet har varit ännu sämre. En följd har blivit att vi tränare har sett att de killar som tvingats spela på en för hög nivå har kämpat med självförtroendet. De har inte lyckats göra mål, inte lyckats dribbla förbi någon, inte känt att de hängt med. Vårt viktigaste uppdrag – att få alla killar att älska fotboll – har inte varit enkelt (vår bästa lösning har varit att försöka arrangera träningsmatcher på enklare nivå).