Ingen minns riktigt varför, men det har blivit något av en sanning på kontoret att jag vill och nästan kräver att få skriva om Kalle Holmberg. När vi utvärderar arbetsprocesser nämner jag att vi kanske kan vara mer spontana och ogenomtänkta och »typ slå en signal till Kalle Holmberg för att se vart samtalet leder«. Om det letas idéer kan jag i förbifarten föreslå något om hjältar i Superettan, samtidigt som jag en smula retsamt antyder att Kalle Holmberg är en sådan. Och så fort bottenstriden i samma serie kommer på tal funderar jag gärna högt kring hur Örebro SK hade klarat sig utan sin målskytt.
När Offsides ena chefredaktör Anders Bengtsson förklarade syftet med vinjetten »Vad hände med« beskrev han den som en möjlighet att ge plats åt snabba och lättsamma små berättelser. Han sade:
– Det kanske är nu du får anledning att ringa Kalle Holmberg?
Jag fick aldrig anledning att göra det, och sedan dess har tongångarna varit annorlunda. Anders tycks ha fått för sig att jag är besatt av Kalle Holmberg, och att besattheten måste tyglas för att inte kosta oss alla jobbet. När han traskade iväg på semester tidigt i juli lämnade han två post-it-lappar efter sig. Den ena på min datorskärm, den andra på min kollega Fredriks. Budskapet var tydligt: Jonatan får inte skriva om Kalle Holmberg!
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
När redaktörerna är borta dansar reportrarna på bordet. Nu passar Jonatan Häggström Wedding och Fredrik Tillberg på att berätta om det Anders och Johan inte vill att ni ska läsa. Häng med!
