Bakgrund:
En oktoberkväll 1963 strövade Paul McCartney och John Lennon runt på Liverpools gator och funderade. De hade fått i uppdrag att skriva en poplåt som kunde slå igenom i USA. Enligt Paul McCartney gick de in i ett ödehus, hittade ett gammalt piano i källaren och började spela. Enligt John Lennon gick de hem till McCartneys dåvarande flickvän och slog sig ned vid pianot i hennes källare. Sedan skapade de låten I want to hold your hand, i princip genom att skriva varannan rad. Dagen efter spelades låten in. Senare intog den förstaplatsen bland mest sålda singlar i både Storbritannien och USA.
Kanske kan sportjournalistiken lära något av I want to hold your hand? Jonatan Häggström Wedding och Fredrik Tillberg vill i alla fall testa, och skriver därför om en ganska vanlig allsvensk match enligt Lennons och McCartneys källarmetod.
Vi föredrar tangentbord framför piano. Annars är förutsättningarna desamma. Så vi sätter oss bredvid varandra, »pingpongar« fram varannat stycke och … ser vad som händer.
FREDRIK: Kim Hellberg tar några rappa steg mot fjärdedomaren Fikret Buqa. Orden »det är ju rött« går att läsa på Hammarbytränarens läppar. Han pekar med handflatan mot andra sidan av planen där hans lagkapten Nahir Besara ligger på rygg och jämrar sig efter en hård tackling av Gaismittfältaren Axel Henriksson, som genast tilldelades ett gult kort. »Det är ju rött«, säger Hellberg till fjärdedomaren igen. »Det är ju rött, det är ju rött!« Inget svar från fjärdedomaren. 17 intensiva minuter har spelats mellan tabellfyran Gais och trean Hammarby i den allsvenska återstarten på Gamla Ullevi. Jag ler åt Kim Hellbergs adrenalinstinna beteende och säger till Jonatan att det är underbart med allsvensk livefotboll igen.
När redaktörerna är borta dansar reportrarna på bordet. Nu passar Jonatan Häggström Wedding och Fredrik Tillberg på att berätta om det Anders och Johan inte vill att ni ska läsa. Häng med!
