En minnesvärd match

Mitt fotbollsintresse vaknade ganska sent. Jag tränade inte i något lag och var sällan ute och spelade med kompisarna. Man kan säga, att det började vakna sommaren 66 då jag var 12 år.
När finalen i fotbolls-VM mellan England och Västtyskland skulle spelas tog min far med mig till ett café där vi på en svart-vit liten TV såg matchen. Efter det blev West Ham mitt favoritlag. De hade i det vinnande Englands-laget tre spelare som dels gjorde alla fyra målen och dessutom hade lagkaptenen i sitt lag.
Sommaren efter, 1967, började det att talas mer om fotboll i min omgivning, då vårt lag Öster sensationellt köpte stjärnan Harry Bild. Min far tog med mig till den avgörande kvalmatchen mot Brage sent hösten 67 med 28.000 åskådare på Nya Värendsvallen. Öster vann efter mål av Sune ”Sotarn” Persson och nådde med det äntligen Allsvenskan.
Säsongen 68, då jag fyllde 15 år, var jag på de flesta matcherna och fick, efter segern mot Örgryte i sista matchen, vara med och storma planen efter att vi vunnit guldet.
Hösten 73 flyttade jag till Lund och hamnade där på en fotbollsintressad korridor, där de flesta var skåningar. Jag blev, för att hävda mig, allt mer en trogen Öster-supporter. De Skånelag som då var i Allsvenskan var Malmö FF och Landskrona. När Öster spelade mot dem var vi, några Växjö-grabbar, oftast där. Mina korridorskompisar satte upp tidningsurklipp på när Lill-Damma sköt sönder bollar på Fortuna Dusseldorfs träningar. Öster blev under fem år antingen tvåa eller trea. Tommy Svensson och Inge Ejderstedt hade varit proffs men återkommit till Öster.
Hösten 76 hade Öster Gunnar Nordahl som tränare. I UEFA-cupens andra omgång vann Öster överraskande mot Hibernians från Edinburgh, där en 17-årig Thomas Ravelli fick göra debut i hemmamatchen pga skador och sjukdom. Han fick inte reda på det förrän han kom till arenan. Skor och kläder lånades ihop.
I nästa omgång lottades Öster mot FC Barcelona. På den tiden kunde man sällan se internationell fotboll på TV, förrutom på Tipsextra.Vi visste ju, att Barcelona var ett bra lag med två holländska stjärnor; Johan Cruyff och Johan Neeskens. Tränaren Rinus Michels (?) var också holländare.Första matchen hemma skulle gå 24/11 och då var ju Allsvenskan sedan länge slut.
Vi var åtta grabbar från Lund som skaffade biljetter. Vi åkte upp i två bilar samma eftermiddag, bla min röda Folkabubbla med sommardäck.
Det var 8 grader kallt och lite snöigt. En biljett sålde vi utanför arenan till en frusen spanjor i rock och slips. Tränaren hade fått frågan, om hur de hade förberett sig för kylan.
–”Man kan ju inte träna i ett kylskåp” blev svaret.
Det var en novemberkväll , 8 grader kallt, vindstilla, 15.000 på läktarna iklädda vantar och långkalsonger. Arbetarboden hade sålt slut på lagret, sas det. Applåder med vantar på har ett speciellt ljud. Många trodde, att Öster skulle ha en fördel av det kalla vädret. Uppvärmningen skedde ganska stillsamt med väl påklädda spelare.
När matchen väl började var det spanjorerna som behärskade underlaget , isen, bäst. De spelade i trikåer och vantar. Johan Cruyff stod med foten på bollen och gestikulerade. Peter Strömberg sköt ett långskott precis över ribban, men Barcelona vann med 3-0. Johan Neeskens och Inge Ejderstedt blev matchens lirare. En klassisk bild blev det när kaptenerna Tommy Svensson och Johan Neeskens skakade hand vid slantsinglingen.
Vi fick the och mackor hemma hos mina föräldrar efter matchen innan vi körde tillbaka till Lund.
Det har pratats om matchen vid många tillfällen. Det var ju året efter att Franco hade avlidit. En kollega berättade långt senare, att det var första gången han såg den katalanska flaggan.
En bekant berättade vid ett julbord, att Johan Cruyff inte var med på uppvärmningen. Han stod i spelargången iklädd minkpäls och rökte.
En sporjournalist berättade på Senioruniversitetet om när han var med på plats vid returen på Nou Camp. Där vann Barcelona med 5-1 . Backen Johnny Gustafsson gjorde Östers mål. Sportjournalisten berättade om, när han fick leda de svenska sportjournalisternas lag mot de spanska.
Jag träffade en kollega och hans som på en annan match. Jag berättade. att jag hade sett Barcelona spela här.
–”Vilket lag mötte de då?”
Vi var på en restaurang i Stockholm som heter Harvest home. Där upptäckte jag ett kort på Johan Cruyff och frågade om det. Den unge servitören berättade, att hans pappa som drev restaurangen var holländare och hade egentligen Johan Neeskens som favoritspelare. Då fick jag berätta min historia om matchen mot Barcelona.
I höstas fick jag också, som 70-åring, storma planen igen. Det skedde i Degerfors efter Öster seger och avancemang till Allsvenskan. Mina yngre släktingar tycker, att det är att ta i att kalla det att storma. Det var mer en stilla promenad, men en härlig sådan.