Buenos Aires “BA” ”taste it, feel it, smell it! “bra luft”, inte längre med närmare 3 miljoner människor i city och 13 med förorter. Finalen på Copa Libertadores (Sydamerikas CL) skall spelas 2024, två brasselag, Botafogo från Rio och Atlético Mineiro från Belo Horizonte. BA, fotbollens mecka, med lag som River Plate, Boca Junior, San Lorenzo, Independiente and Racing. Storlag med en helt galet passionerad publik. Såg en match med Boca Juniors, helt otroligt tryck, tre etage bakom båda målen. För övrigt har Boca Juniors tagit sina färger från flaggan på den första båten (Drottning Sophia) som kom in i hamnen i början på 1900 talet, båten var svensk, man kan se lite Sverige flaggor och Sverige tishor bland fansen. ARG har 25 vinster i Copa Libertadores och BRA 24.Nu till matchen, BA var full av brassar flera dagar innan, alla festade som man redan vunnit. Man somnade ofta till ”Fogo, Fogo, Fogo” skanderades på gatorna. Matchdag, uppåt 50 000 Botafogo fans hade åkt ner, Atlético var runt 20 000. Publiksiffran hamnade på 72 000, Monumental rymmer 84 500 och är den största stadion i Sydamerika. 150 bussar hade åkt ner, det tog runt 50–55 timmar för att ta sig dom 280 milen från Rio. Pratade med några som inte tyckte det var några problem att spendera mer än 50 timmar i gott sällskap. Matchdagen, Det dracks mycket öl och om min näsa inte hade ballat ur helt så tror jag att det var en del gräs i luften. Mot stadion, alla förväntansfulla, glada, uppspelta. Vi träffar en Botafogo legendar Marcelo Gonçalves som spelade när Botafogo vann 1995, och även spelade för landslaget 1998. Min kompis blir starstruck, tog lite bilder. Vi står på långsidan, precis bredvid den gigantiska klacken. Det är inte alltid som brasilianska klackar är samspelta, Men idag var det inget snack, alla körde, det var ståpäls och gåshud långt innan matchen börjar. Matchen börjar, trycket ökar ytterligare, 50 000 Botafofans vill vinna Copa Libertadores för första gången. Det börjar inte bra, Botafogo får en spelare utvisad i första minuten, en sula i fejan. Solklart rött. Atletico har varit i en svacka på slutet. Botafogo ligger på och är det bättre laget, framhejat av fanatiska fans, dom gör både 1–0 och 2-0, jublet vet inga gränser. Atletico reducerar, men i slutet på matchen genom ett fantastiskt solonummer längs kortlinjen levereras ett pass till Junior Santos som inte gör något misstag; 3–1. Bucklan är hemma. Många är euforiska, andra bara kramar om sin närmsta granne och släpper inte taget. Jag tror det var mer tårar än under en italiensk begravning. Ut på stan, jäklar vilket drag det var överallt, brassarna tog över stan, men glädjande nog inget tjafs eller bråk, brassar kan festa med stil. Många är så hesa så det inte går att förstå vad dom säger, det kändes som om detta var större än när dom gifte sig eller fick sitt första barn. Dom var så där otroligt glada som brassar är världsmästare på. jag skulle inte vilja vakna upp bakis och ha 55 timmar i buss framför mig, vi flög tillbaka till Rio. Här borde historien ta slut men… Veckan som finalen spelades skulle Brasilianska ligan avgöras, Botafogo behöver spela oavgjort eller vinna för att säkra titeln. En match som varit slutsåld i flera veckor och jag var utan biljett, sista matchen i Brasilianska ligan Botafogo–São Paulo. Botafogo ledde serien med tre poäng. Allt gick Botafogos väg, dom vann med 2–1 en trött första halvlek men en intensiv andra halvlek. Jag åkte upp för att försöka köpa en svartabörsbiljett, det brukar alltid finnas att få tag i, priserna på biljetter via resebyråer var 2500 SEK. Men för en gång skull så hittade jag inga svartabörsare, jag försökte att ackreditera mig med mitt pressleg. Jag försökte gnälla mig in utan framgång, jag böjer mig fram och frågar damen lite försynt ”Um cafézinho”, en liten kaffe, det vill säga en muta. Men damen får tokspel och börjar skrika, ”Abuzo abuzo, abuzo de poder, pega ele”. Hon tyckte att jag gått över gränsen och borde haffas. Snabbare än Ville Vessla tar jag mig förbi vakterna och försvinner ut i folkhavet. Hade ingen större lust att få snutjag. Hade nästan gett upp och börjar fundera på att ta till plan B, åka och se Flamengo spela på Maracanã. Men jag gick till kortsidan där São Paulos fans skulle hålla till. Frågar runt lite och en typ favela snubbe står och säljer bira. Han påstår sig kunna fixa. Jag är på väg därifrån, han kommer springandes med en biljett, dryg femhundring, taget! Man skall verkligen inte döma folk efter utseende någonstans, men absolut inte i Brasilien, folk överraskar. Väl inne blir det helt plötsligt rusning, det visade sig att dom öppnade grinden till långsidan. Botafogo hade en riktigt fet långsideklack i två etage. Folk var kvar på stadion mer än en timme och firade, sedan blev det ett par timmar till utanför. Första gången på 29 år som Botafogo vinner ligan och dessutom dubbal mästare, stort. Tror det var många som kom sent till jobbet dagen efter vinsten….