Jag har levt med fotbollen så länge jag kan minnas. Jag spelade hur många matcher som helst med mitt P95-lag i Enköpings SK. Vi vann en match med 39-0 en gång, bara det! Jag avgjorde ju för tusan DM-finalen 2009 med ett volleyskott i krysset mot Sirius. Fast det var ju mest en lyckträff och resten av matchen minns jag inte ens. I övrigt finns det nog inte så mycket att hämta ur spelarkarriären, som tog slut när jag var 16 (om det inte varit för dåliga knän så hade jag så klart varit elitspelare idag).
Som ledare i olika ungdomslag från att jag var 15 år borde jag ha en del ytterligare matcher att välja på. Vändningen i finalen av Dalecarlia cup 2013 med ESK P00 till exempel. Och den var så klart härlig men jag minns den mest för att Magnus Hedman satt på läktaren och delade ut bananer till våra motståndare i Ängby (jag utgår från att hans son spelade där) innan den orimligt tidiga matchstarten på Domnarvsvallen. Jag får också lite ont i magen när jag tänker på hur jag var som ledare under mina första år så vi skippar den matchen.
Cupvinsten i Degerfors med Örebro SK P07 var rolig eftersom vi gick in med inställningen att inte bry oss om resultatet (minnesvärt också för att cupen avgjordes samma februaridag som Liverpool förlorade sin första match för säsongen 2019/20, 0-3 mot Watford). Aroscupen med Västerås SK P09 2022 och DM-finalen med IFK Västerås F08 2023 är så klart också minnesvärda men inte på nivån av att jag skulle kalla det för “mitt livs match”. Nej, vi släpper matcherna som ledare.
Någon match i mitt supporterliv kanske är mitt livs match? Jag är Djurgårdare sedan barnsben och självklar supporter till min moderklubb ESK (jag försvarar mitt dubbla supporterskap med att föreningarna bortsett från säsongen 2003 spelat på helt olika nivå). ESK:s hemmapremiär i Allsvenskan 2003 mot Landskrona där Nichlas Norell (senare uppskattad tränare för det DM-vinnande P95-laget) gjorde första målet är ett alternativ. Likaså en av mina första matcher på Stockholms Stadion när Djurgården mötte Elfsborg och Toni Kuivasto och Quirino vände 0-1 till 2-1 under de sista minuterna. Eller den surrealistiska känslan av att se Djurgården göra ett 5-0-mål mot Gent i ECL 2022. Nu blev ju det målet i och för sig bortdömt för offside och Gent reducerade två gånger, så det slutade “bara” 4-2. Nej, ingen av de matcherna är heller mitt livs match.
Framför tv:n har jag så klart sett några minnesvärda matcher men inget som når de höjderna jag letar efter. Närmast kanske kvartsfinalen mellan Ghana och Uruguay i VM 2010 kommer. Den sista minuten i förlängningen med Luis Suarez volleybollräddning på mållinjen och Asamoah Gyans straffmiss fick mig att bokstavligen ramla ned från soffan. Men jag höll ju inte ens på något av lagen, det var bara ren och fantastisk fotbollsdramatik. Matchen i övrigt var ju inte heller särskilt bra (visst ska Muslera ta Muntaris 1-0-mål?).
Vi tar en kort fundering över om någon förlorad match skulle kunna vara mitt livs match. Som tidigare nämnt är jag djurgårdare, så tunga derbyförluster har jag tyvärr varit med om. För många för att någon av dem ska sticka ut som extra hemsk. Jag har missat straffar i avgörande matcher, coachat lag som förlorat matcher med över 20 mål (mer än en gång) och garanterat förlorat förtroendet hos ungdomar som inte köpt mina beslut som ledare. Men nej, inte heller här hittar vi det jag letar efter.
När vi ändå kommit så här långt kan vi väl ställa den krystade frågan om någon match utanför fotbollen är mitt livs match. Ja, vad tusan, jag fick cancer som 24-åring. Men det var en relativt enkel variant och för att uttrycka mig i fotbollstermer vann jag den matchen med 4-0 efter en tidig 3-0-ledning som motståndaren aldrig kunde komma ikapp. Det kanske ändå är här i privatlivet jag hittar svaret. För ett år sedan fick jag mitt första barn och det är nog en av anledningarna till att fotbollsmatcher känns mindre viktiga i det stora perspektivet. Det är nog också min dotter som gör att jag landar i den lite trötta men ändå spännande slutsatsen att mitt livs match inte hänt än. Fråga mig igen om några år.