Utbytt i tjugonde matchminuten

– Kommer du över i kväll då? Vi pratade ju om att se matchen?

– Det var innan du flyttade.

– Jo, men vi bor här också nu. Kom! Vi kan göra milkshake och dricka den i soffan.

 

Jag gick bland hyllorna på Ica. Påsförslutare behövde jag. »Kan man skära ett ägg utan en sådan äggskärare?« »Godis ska jag äta mindre av, men Riesen är väldigt gott.« Jag valde den lite finare glassen, kanske trodde jag att han skulle märka någon skillnad, och köpte sprutgrädde på flaska. Det gillade han, men varje gång jag hade köpt en svor jag över hur lite som kom ut för det priset. Något behövde jag väl också äta till lunch. 

 

På TV:n gick den tidiga eftermiddagsmatchen. Jag kastade ett öga på den samtidigt som jag storstädade lägenheten. Även det andra badrummet som jag ännu inte hade använt städade jag. Jag puffade till kuddarna i soffan och funderade på hur jag skulle lägga dem. 

Jag rev välkomstbrevet jag hade fått från hyresvärden i två delar på mitten och skrev prydligt ner fem frågor på varje blads baksida:

Slutresultat:
Första målskytt:
Vilken tid görs första målet:
Vilket lag får flest hörnor:
Vilket lag får flest gula kort:

 

Klockan var två. Jag hade ännu inte ätit och började bli hungrig. Jag värmde en pirog och åt den direkt ur påsen. Jag gick ett varv genom mitt nya hem och funderade på gardiner och blommor. Tittade ut på balkongen och såg en familj komma gående från skogen, ett yngre par med en liten flicka i handen och en barnvagn för ett nyfött barn. De försvann bakom huset och jag svalde det sista av pirogen.

Så såg jag sonen komma på håll. Han hade sin Manchester City-tröja som jag köpt från en försäljare på torget. Namnet Haaland och siffran 9 hade försvunnit redan vid första tvättningen, men det gick att se rester. Jag funderade på att ropa men insåg att han nog hade tyckt att det varit pinsamt, även om ingen tycktes vara ute.

Jag lät honom ringa på porttelefonen.

– Ja hallå? sade jag med överdrivet frågande röst.

– Lägg av, svarade han, och jag tryckte på knappen så att dörren öppnades. 

Jag ställde snabbt i ordning skorna, kastade ut ett löv som hade följt med in och lät dörren vara öppen. Hissen närmade sig och han steg ut ur den.

– Vad roligt det här ska bli, sade jag när han sparkat av sig båda skorna.

– Mmm, sade han.

– Matchen börjar om en timme så du hinner spela lite om du vill.

Jag försökte pussa honom på hans oborstade hår, men han ryckte undan huvudet.

– Tycker du soffan är skön?

– Mammas är skönare.

Jag malde kaffebönor i min nyinköpta kvarn.

– Fan vad den där låter.

– Det går rätt snabbt.

Jag såg att några bönor återstod och tryckte på den igen men stängde snabbt av när jag hörde att den malt färdigt.

– Vill du göra milkshaken eller ska jag?

– Gör den du.

Efter att ha sprutat på grädden i båda glasen satte jag mig bredvid honom.

– Du, det här ska bli jätteroligt. Vad tror du om matchen?

– Tyst, jag spelar.

– Jag har gjort en tipskupong som vi kan fylla i här.

– Vad kan man vinna?

– Nja, mest för kul.

– Mmm, jättekul.

 

Efter en stund stängde han av och jag startade rätt app.

– Visst är det lite häftigt med en sån stor TV?

– Mmm, men kommer du köpa ett nytt Xbox också till mamma?

– Nja, det får hon bestämma där.

Han tog en stor klunk av milkshaken och gav mig en arg blick när han såg att jag tittade mest på honom snarare än på TV:n.

– Såg du vilken fin passning De Bruyne gjorde?

– Det är smutsigt här.

– Va, var då?

– Där?

– Jaha, nej det är inte smuts. Det är något på väggen. Det var så när jag flyttade in.

– Okej.

– Det kommer att bli fint här. Jag ska fixa lite tavlor och så är ju ditt rum också klart snart. Då kan du sova här. 

– Mmm, visst.

Han tog upp telefonen och klickade. Jag såg att han inte fyllt i lappen men lät det vara. 

– Är det fler kompisar som tittar på matchen eller?

– Nej. Hur långt är det kvar?

– Oj, de har ju bara spelat en kvart. Men du, vill du inte ha lite mer grädde? Din har ju smält.

– Nej, mamma kommer och hämtar mig snart.

Jag svalde.

– Okej. Är matchen inte bra?

– Det är inte det, mumlade han. Det är bara … konstigt.

– Vad är konstigt?

– Allt. Att du bor här. Att jag ska sova i ett annat rum ibland. 

– Jag förstår att du tycker det. Men det kommer att bli bra.

 

Jag hällde ut glasen med milkshake i slasken. Från köket hörde jag Holmgren bröla när Haaland gjorde sitt andra mål. Jag kikade ut genom fönstret och såg min egen Haaland kliva in i bilen.

»Hur ska de vända på detta nu då?«, undrade expertkommentatorn.

 

Läs vår intervju med förstapristagaren John Johansson.

Alla bidrag i skrivtävlingen finns samlade här.

Texten är skriven av John Johansson och kom på första plats i tävlingen »Skriv om ditt livs match«

Juryns motivering

»Ibland kan det outtalade berätta mest. En tipskupong som aldrig fylls i, en pappa som anstränger sig utan resultat och en son som håller känslorna inom sig samtidigt som Niklas Holmgren gastar i bakgrunden. Fotbollsmatchen är inte alltid den flyktventil vi vill att den ska vara.«