Mattias Bjärsmyr: »Många får en chock av det höga tempot«

Offsides prao-elev, 14-årige Albin Widing, hoppas att en dag kunna spela för IFK Göteborgs A-lag. För att få tips på vägen frågade han ut en av Blåvitts mest rutinerade, 36-årige Mattias Bjärsmyr.

Text: Albin Widing

Vad krävs för att bli en professionell fotbollsspelare?

– För det första tror jag att man måste ha glädje till fotbollen. Det jag framför allt minns från när jag själv var ung, när jag bestämde mig för att jag ville bli fotbollsspelare, var att jag hade ett väldigt bra kompisgäng i mitt lag. Vi hade riktigt kul ihop. Sedan krävs det också att man tränar mycket. Jag kan ärligt talat se på generationen som är på gång nu, som har haft bättre förutsättningar men som har tränat mindre, att de oftare är skadade. Eller de tränar kanske inte mindre, men de håller på med en annan typ av träning, och mer specifik träning. Jag tror att alla vi som är äldre och spelar i IFK i dag höll på med andra idrotter som barn. Visst, man vill bli fotbollsproffs, men bara för det är det inte dåligt att träna innebandy, hockey eller handboll. Det är också en typ av träning och jag lovar att man har nytta av den. 

Vad är det svåraste med steget från junior- till seniorfotboll och vad ska man tänka på? 

— Jag har själv inte klättrat genom den här professionella juniorverksamheten som finns i allsvenska klubbar, jag var 14 år när jag spelade i division fem hemma i Småland. Jag tillhörde ett A-lag från att jag var pojklagsspelare nästan, för när jag sedan kom till Blåvitt var det också till A-laget. Men jag tror att det man behöver inse är att skillnaden i tempo är stor. Det är också något som man kan träna och förberedda sig för. Jag tror att många får en chock av det höga tempot när de kommer upp till ett A-lag. Tekniken har dom flesta, så det handlar om att komma in i tempot så fort som möjligt. Jag själv brukar säga att om jag hade fått träna i Barça i två veckor så hade jag också kunnat …

Mattias skrattar.

– När du kommer upp till ett A-lag blir du ju i regel professionell fotbollsspelare. Då handlar det om att leva efter det också. Se till att sova och äta bra, och kompisar hinner man med att träffa ändå.

I vilken ålder kände du att du ville satsa på fotbollen?

– Jag vet faktiskt inte, jag skulle säga att det var någonstans i 14-, 15-årsåldern. Det var för att jag höll på med många idrotter. Jag spelade volleyboll och tog faktiskt SM-guld i volleyboll som junior. Sedan kom det ganska naturligt att jag skulle satsa på fotboll när jag kände att jag var rätt långt framme i min åldersgrupp. Jag kom med i distriktslaget och då visste jag att jag i alla fall var en av de bättre i Småland. Jag fick ett rejält lyft av det.

Hur förbereder du dig inför matcher?

– Jag brukar ta det ganska lugnt. Om matchen är på kvällen brukar jag försöka få en sovmorgon. Jag har tre barn så jag behöver använda matchdagen till att sova ut. Sedan gäller det att försöka komma in i match-mode. Jag tror att man inte ska tänka för mycket, utan: »Det här gjorde jag förra matchen och då gick det bra.« Men det är personligt också. Vissa mår bättre av att fundera på matchen kvällen innan och andra gillar att inte fundera så mycket alls utan vill bara komma till matchen och köra. Jag skulle säga att jag är någonstans mittemellan. 

Vilken är den bästa matchen du har spelat?

– En match som stack ut var under min tid i Panathinaikos. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka vi mötte, men det var ett mindre lag i den grekiska ligan. Det jag minns är att jag kände mig som en kung i hela matchen. Tacklingarna satt, passningarna satt – allting bara funkade.

Om du ser tillbaka på din tid i pojklandslagen – var det många där som misslyckades med att bli proffs? Varför?

– Misslyckades skulle jag inte säga, mer »inte lyckades«. Jag vet inte om alla hade den drivkraften som krävdes. Det var ett gäng där som kanske var de mest framträdande mellan 15 och 18 års ålder, men som sedan inte spelade en enda professionell match, alltså i Allsvenskan eller Superettan. De var bäst i den åldern och skulle bli bäst, men sedan kom andra ikapp och helt plötsligt var de inte bäst längre. Det kan vara ganska svårt för en ung spelare att handskas med.

Hur var det att som ung spelare vara given startspelare för Blåvitt? Hur hanterade du den pressen?

– Pressen tror jag inte att jag tänkte så mycket på, jag var bara 19 år. Jag var ung, oförstörd. Sedan var det väldigt kul. Jag fick en fråga nu när jag gjorde min 444:e match i Blåvitt, om jag mindes min debut i Blåvitt. Jag trodde att jag hade startat matchen, men det gjorde jag inte, berättade journalisten för mig. Jag hoppade in i halvtid. Och det var också en grej som säkert var bra om man pratar press, för då hann jag inte förberedda mig eller tänka så mycket på att jag skulle göra debut.

Vilka mentala egenskaper är viktigast för att kunna bli fotbollsproffs, och har det förändrats sedan du slog igenom tills i dag?

– Har man kul blir det ofta bra, och genom att det går bra får man självförtroende. Kommer man utomlands krävs det ännu fler saker, för man vet kanske inte allt som sägs om en i ett omklädningsrum och av tränaren, för alla pratar ett nytt språk. Då krävs det att man har en viss hårdhet i sig själv och ett självförtroende som gör att man skiter i vad dom andra säger.

Ångrar du något som du har gjort i din karriär?

– Nej, det skulle jag inte säga. Det kan jag inte göra. Men kan alltid fundera: »Hade jag tagit det steget så hade det blivit annorlunda…« 2009, när jag gick till Panathinaikos, hade jag några andra klubbar som jag kunde ha gått till, och det skulle vara något sådant i så fall. Men då tänker jag att jag får skylla mig själv för det. Jag skulle inte säga att jag ångrar något.

Vem är den bästa spelaren du har mött?

– Det är nog Kun Agüero, när han spelade i Atlético Madrid. Då var han löjligt bra. Forlán var också där, och så hade dom Diego Costa på bänken.

Och den bästa du har spelat med?

– Gilberto Silva kanske, mittfältaren som var i Arsenal tidigare. Det var under min tid i Panathinaikos, han var samtidigt lagkapten för det brasilianska landslaget. Då var han riktigt bra. 

 

Fem snabba med Bjärsmyr …

Konstgräs eller gräs?

– Gräs. Fotboll spelas på gräs. Konstgräs är ett bra komplement, men det känns inte naturligt.

Vinna Champions League med Blåvitt eller vinna VM-guld med Sverige?

– Champions League med Blåvitt.

Ramos eller Van Dijk?

– Ramos. Just nu är van Dijk bättre, men Ramos har varit bra i väldigt många år nu.

Spela i ett lag som inte tillhör någon av Europas topp fem-ligor men som når Champions League varje år, eller spela i ett mittenlag i Premier League?

– Mittenlag i Premier League. Jag har spelat Champions League, men inte i någon av dom största ligorna.

Göra mål eller sätta en avgörande brytning?

– En avgörande brytning. Det är mitt jobb som försvarare.

Publicerades 22-03-2022. Artikeln är skriven av .
Annons