Sporten och spriten hand i hand

Broschyrerna skrek ut varningar. »Spola kröken!« »Idrott och fylla hör inte ihop!« 

Där satt vi, ett gäng talangfulla killar, på regionsläger i Sannarp, och lyssnade högst ofokuserat. Vem kunde klandra oss? Vi var 15 år; vissa av oss pratade ideligen om den fylla vi redan haft, andra ljög om rus de ville få andra att tro att de upplevt. Dessutom var det allmänt känt att vår lagledare drack friskt och var en allmänt kul gubbe. För de flesta av oss hade alkoholdebuten också skett just i samband med någon fotbollsfest. För egen del hade jag druckit hembränt efter en internturnering med seniorlaget. Det hade slutat med att jag spytt på klubbstugans toalett och slagit pannan blodig när jag tuppat av. Mamma och pappa kom och körde hem mig, medan jag glatt skrålade svensktoppsschlagern Två mörka ögon från baksätet. 

Så där satt vi på lägret i Sannarp och gäspade över några broschyrer som vi betraktade som ren skrämselpropaganda från en avsändare som aldrig hade upplevt ett på samma gång liniment- och alkoholdoftande omklädningsrum. 

För oavsett vad föreläsaren hävdade visste vi allihop: fotboll och alkohol gick hand i hand.