Ett välkommet lyft för wagsen

Bakom varje framgångsrik fotbollsspelare fanns en lojal kvinna. Så kom Sveriges fruar och ritade om kartan.

Det brukar sägas att far/son-relationen mellan David Beckham och Alex Ferguson officiellt var över när Manchester Unitedtränaren sparkade en fotbollssko i pannan på Beckham efter FA-cupförlusten mot Arsenal 2003. Men det finns också en mindre känd episod från samma period, då klubbens nummer 7 dundrade in en frispark och Victoria Beckhams enda reaktion ska ha varit: »Gode Gud, vi måste bättra på Davids slingor.«

Ferguson lanserade sin självbiografi tio år senare och gav då sin syn på brytningen med Beckham:

»He fell in love with Victoria and that changed everything. I am a football man.«

Annons

 

Victoria Beckham var fotbollsvärldens första »wag«, den brittiska akronymen för »wives and girlfriends«, som myntades av tidningen Mail on Sunday i mitten av 00-talet. Under VM 2006 nådde wagkulturen sitt absoluta zenit när det engelska landslagets fruar och flickvänner intog Baden-Baden och gjorde kaos i kurorten.

Det fanns något befriande i att hårförlängningar och fejksolbrännor äntligen fick en plats i den svårt homosociala brittiska fotbollsfaunan. Sportens blinda fläck fylldes med färg, fest och glamour. I en knapp månad höll Victoria Beckham, Coleen Rooney och de andra paparazzifotograferna sysselsatta dygnet runt: när de shoppade skor på dagarna och massakrerade karaoke-evergreens på nattklubben Garibaldi om nätterna.

Det var ljuvligt vulgärt och givetvis way too much.

Wagsen fick också en del av skulden för att England åkte ut i kvartsfinalen mot Portugal efter avgörande på straffar. Fokus hade hamnat »fel« under mästerskapet.

 

Spelarfruar hade under 1900-talet varit ett icke-fenomen, även om de givetvis funnits vid varje fotbollsspelares sida. Ur klubbarnas synvinkel är inställningen generellt densamma än i dag: det är bra om spelarna har sällskap och barn eftersom det minimerar riskerna att de är ute på dumheter om kvällarna. Men spelarfrun ska helst märkas så lite som möjligt. I självbiografin Jag är Zlatan Ibrahimović berättar huvudpersonen hur José Mourinho vid ett tillfälle under tiden i Inter tar Helena Seger åt sidan och förklarar att hennes uppdrag är att hålla Zlatan på bra humör.

Helena Seger har köpt premisserna med stor integritet, men i övrigt har fotbollsfruarna på 2010-talet blivit ett populärkulturellt fenomen att räkna med. Via sociala medier har de faktiskt blivit en maktfaktor i egen kraft.

När Samir Nasri lämnades utanför Frankrikes VM-trupp 2014 twittrade hans flickvän Anara Atanes: »Frankrike och Deschamps kan dra åt helvete! Vilken skittränare!« Nasri har inte återsett landslaget sedan dess.

Så sent som i våras reagerade både Thiago Silvas och Angel Di Marías fruar med indignerade inlägg på Instagram när PSG-tränaren lämnade deras män utanför startelvan i Champions League-mötet med Real Madrid.

»Jag fattar ingenting. Men vi kvinnor förstår ju inte fotboll …«, avrundade Jorgelina Cardoso sitt brinnande försvarstal för livskamraten Di María.

Några timmar senare gjorde PSG sin skakigaste insats för säsongen. I returmötet ett par veckor senare var båda spelarna med från start igen.

»Är det inte ett tecken på ett uråldrigt ­tankesätt att shamea och skuldbelägga en kvinna för hennes mans ordval?«

De svenska fotbollsfruarna, som tidigare på sin höjd hade ett finger med i spelarnas kommunikation – det sägs att Helena Seger ansvarade för frågorna i den ikoniskt undermåliga intervjuappen Zlatan Unplugged – har blivit både budbärare och egna varumärken.

Det svenska landslaget åker till Ryssland med måttliga medaljchanser men med ett fru- och flickvänsfölje som, vill jag påstå, står ut i den internationella konkurrensen.

Annons

Minst bekymrad om dålig stämning är förmodligen Shanga Forsberg. I samma stund som Andreas Granqvist tilldelades Guldbollen i vintras dundrade Emil Forsbergs äkta hälft ut ett Instagraminlägg med Leipzigspelarens assiststatistik under det gångna året.

När Mikael Lustig kallade publiken på San Siro för »jävla fittor« inför playoffmötet med Italien fick också hans fru Josefin ta emot kritik på sociala medier. Fru Lustig, vars vardag för övrigt går att följa i TV4:s realityserie Playmakers, svarade på sin blogg: »Är det inte ett tecken på icke jämställt och uråldrigt tankesätt att shamea och skuldbelägga en kvinna för hennes mans ordval? (…) Vi kvinnor har tagit skit och skuld för mäns beteende i århundraden och tydligen även än i dag.« En mikroanalys värdig en C-uppsats i genuskunskap, av en spelarfru som tycks besitta mer fuck off-kapital än hela A-lagstruppen gemensamt.

Men kapten och styrman på den svenska VM-skutan är Maja Nilsson och Sanna Dahlström, som blandar högt och lågt i den oumbärliga podden Livet på läktaren, där två av Sveriges mesta fotbollsidoler förpassats till avbytarbänken. Victor Nilsson Lindelöfs och John Guidettis flickvänner driver ena stunden obarmhärtigt med sina killars tillkortakommanden, för att i nästa dela med sig av erfarenheter som anhörig till någon med psykisk sjukdom. Det är fyndig, ärlig och, ibland, hudlös lyssning.

 

Den svenska fotbollsfrun har blivit en alldeles egen persona, en tredimensionell karaktär av kött och blod med en självklar plats i framgångssagan. Motståndet i Ryssland må vara svårscoutat på sina håll, men jag har svårt att se att någon annan wagtrupp skulle ha en chans mot blågult i sommar.

Johanna Frändén är reporter och kolumnist på Aftonbladet.