I början av 1990-talet publicerades några brittiska verk som förändrade spelplanen för fotbollslitteratur genom sin språkbehandling och intellektuella, men ändå jordnära, hållning: All Played Out, Pete Davis krönika över Italien-VM; Among the Thugs, Bill Bufords klassiska huliganskildring; samt naturligtvis Fever Pitch, Nick Hornbys roman om livet som Arsenalsupporter. Att samtliga sålde bra lämnade en öppning för en vetgirig, fotbollsälskande 22-åring med en megaloman bokidé: att skildra hur fotbollen präglas av sina upphovsländers karaktärsdrag, och vice versa. Simon Kuper fick sitt kontrakt och brände förskottet på en kringflackande odyssé som tog honom till 22 länder.
Trots sin orutin – Kuper var nyutexaminerad från Oxford, där han studerat tyska och historia, och att hans samlade journalisterfarenhet bestod av nedslag om holländsk fotboll i tidningen World Soccer – var den flerspråkige britten unikt kvalificerad: född i Uganda av sydafrikanska föräldrar hade han vuxit upp i Holland och på grund av pappans arbete som antropolog även bott i Tyskland, USA och Storbritannien. Hans reserapport Football Against the Enemy gavs ut inför USA-VM 1994 och utsågs till Årets sportbok i Storbritannien. The Times avrundade sin recension: »If you like football read it. If you don’t like football – read it.«
Jag minns inte när jag själv läste boken, men det måste ha varit efter 1998 eftersom den gulnade och slitna pocketutgåva jag har i bokhyllan är tryckt då. Däremot minns jag att min unga journalisthjärna blev överhettad – så här kunde man också skriva om fotboll. Jag imponerades mindre av att Kuper hängde med Helenio Herrera och Roger Milla och var på plats när Maradona gjorde comeback efter kokainavstängningen, än att han lyckades få in berättelser om pygméstammar, Stasi och ukrainsk missilförsäljning inom samma ramverk.
Football Against the Enemy var en viktig inspirationskälla när Tobias Regnell och jag drog igång Offside år 2000. En av de trevligare följderna av att bli redaktör var att få anledning att kontakta förebilden själv, som då skötte den i vårt tycke alltför högtravande fotbollstidskriften Perfect Pitch. Vi kom bra överens med Kuper ändå, och översatte redan i Offsides andra nummer hans essäreportage Därför vinner aldrig Holland, som låg bättre i tiden då – precis innan EM skulle dra igång och holländarna var hemmaplansfavoriter – än när det ursprungligen publicerats. Senare översatte vi även hans porträtt av Jaap Stam och mitt favoritkapitel ur Football Against the Enemy, om den östtyska fotbollsdissidenten Helmut Knopfleich som i Stasis ögon begått synden att hålla på fel Berlinlag.
