Jakten på en ordinarie tröja

Hemlig kontakt på Svenska fotbollförbundet möjliggör svårslagen garderob.

Kristoffer Gustafsson är precis som Olof Mellberg uppväxt i Gullspångs kommun i Västergötland. Nyligen bestämde han sig: han skulle köpa en gammal Mellbergtröja. »Kul att ha när man spelar tennis«, tänkte han. »Helst från Aston Villa- eller Juventustiden.« Kristoffer gav sig ut på nätet. På en auktionssajt fanns en tröja som Mellberg påstods ha spelat i just i Italien. 1 200 spänn skulle säljaren ha. Lite senare hittade han en annan försäljare. Denne krävde 450 euro för sin svartvitrandiga Mellbergtröja. För dyrt. Allt väckte frågor: Hur kom säljarna över dessa använda tröjor? Hur stor var marknaden? Och inte minst, i egenskap av potentiell kund: Hur ofta blev man blåst? 

Kristoffer surfade vidare och hamnade på en podcast vid namn The Design Football Podcast. I ett av avsnitten intervjuades grundarna bakom Classic Football Shirts – ett Manchesterbaserat företag som drar in miljontals pund varje år på att sälja såväl oanvända som använda matchtröjor (när denna text skrivs finns bland annat Ronald de Boers landslagströja från Nederländernas premiärmatch i EM 1996 mot Skottland till försäljning för 499 pund). Killarna bakom Classic Football Shirts – de började under studenttiden med ett startkapital på 100 pund – berättade i podcasten att det mycket riktigt finns många skojare i tröjbranschen. Kristoffer förstod att han klivit in i en mörkare värld än han kunnat föreställa sig. Lycksökare och bedragare fanns bara några klick bort. Han googlade vidare, in på oldfootballshirts.com – en sajt där samlare lägger upp foton på matchtröjor som är till salu. Ett namn dök upp lite överallt: Jerker Emanuelson. Kristoffers nyfikenhet var så stor att han började söka på Jerkers namn. Snart visste han att Jerker är en 60-årig svensk man som bor granne med skogen mellan Skara och Trollhättan, att han hobbydriver skivbolaget Sound Asleep Records. De började mejla. Och oj! Det visade sig att den pensionerade järnhandlaren var en tröjsamlare av rang. 

– Jag har minst 300 matchtröjor hemma, säger Jerker på klingande västgötska när jag ringer honom. Alla är inte matchanvända, men majoriteten är det. Eftersom jag också samlar på skivor brukar min fru säga: »Om du säljer hälften av allt du har så har du ändå dubbelt så mycket som du behöver.« Men det är så fascinerande med matchtröjor, jag har helt enkelt fastnat i det. 

Annons

 

Jerker berättar att allt började när han själv var ung målvakt på 70-talet. Då beställde han målvaktströjor till sig själv som han sett engelska burväktare bära i Tipsextramatcher. Men det är egentligen först de senaste tio åren som han också börjat köpa använda tröjor.  

– Det är tyvärr en fruktansvärt tuff bransch, säger han. Många blir lurade. Själv köpte jag Alex Songs använda Arsenaltröja från en Carling Cup-match för 200 pund. Men när jag fick den visade det sig vara en kopia. En skicklig sådan, men trots allt en kopia. Det var en liten söm som inte stämde. Det är mycket ockerpriser också. Jag har i dag en gräns på cirka 2 000 kronor om jag ska köpa en tröja, men för det får man sällan de stora spelarnas tröjor. Ska du ha en Zlatantröja från PSG-tiden får du betala 5 000–6 000 kronor. 

Jerker, som är Arsenalsupporter, förvarar sina tröjor i olika garderober på sin gård. På senare år har han sålt av några som han insett att han sällan bär. För det är halva grejen med samlandet – han gillar att gå runt i fotbollströjorna. Använda skor, som också är en grej bland samlare, är däremot inte intressant för Jerker. 

– Vad ska jag med Mellbergs skor till? Ska jag knalla runt i fotbollsskor? Det går ju inte.

Nyligen sålde Jerker en Markus Rosenberg-tröja från Werder Bremen för 1 400 kronor, innan dess en Nils-Eric Johansson-tröja från Blackburn Rovers för en tusenlapp. Men en som han aldrig kommer att sälja är hans »turtröja«, den han oftast tar på sig när det vankas en svensk landskamp: Andreas Isakssons matchtröja från Berlin i 4–4-matchen mot Tyskland. 

– Men en av de snyggaste landslagströjorna de senaste tio åren är den vi bar i öppningsmatchen mot Ukraina i EM 2012. Den mörkblå med det diagonala gula strecket över magen. Jag har »Chippens« från den matchen. Men den vågar jag inte ha på mig när Sverige spelar, den ger oss otur. 

Vid Sveriges öppningsmatch mot Sydkorea i årets VM bar Jerker varken den snygga från 2012 eller turtröjan från Berlin – Isaksson har ju som bekant slutat i landslaget. Istället valde han tröjan som Gustav Svensson hade mot Italien i playoff-spelet till VM.

 

Så hur får Jerker tag på alla dessa tröjor? Han berättar att han har en »kontakt som har en kontakt« på Svenska fotbollförbundet. 

– Jag vet fortfarande inte vem personen på förbundet är. Jag får bara samtal från min kontakt om att den eller den tröjan finns tillgänglig. Om jag vill ha den som erbjuds ger jag pengar till min kontakt. Det är lite hemligt alltihop. Allt handlar om kontakter i den här branschen. Jag hade länge en kontakt som var bästa vän med Arsenals »kit man«. Det var suveränt! Kontakter och tur. Mikael Boman är min syssling, och han har hjälpt mig en del med att få IFK Göteborg-tröjor. Jag har även hans Falkenbergtröja som han bar när FFF gick upp i Allsvenskan. Nu går jag och väntar på en Randerströja! 

Och Kristoffers jakt på en Mellbergtröja, då? Jo, det slutade med att han klickade hem en för 30 pund – en tröja som Mellberg själv hade bekostat och skänkt till var och en av de 3 100 Villasupportrar som var på plats när han spelade sin sista bortamatch för Birminghamklubben våren 2008. Vetskapen om att Mellberg personligen pungade ut med 40 000 pund för tröjorna som ett tack och farväl till supportrarna gör att Kristoffer bär tröjan med extra stolthet när han kliver ut på det röda tennisgruset i sommar.  

Anders Bengtsson är chefredaktör och ansvarig utgivare på Offside.