Jag har kvar en bandad intervju med Martin, gjord på Karlberg försommaren 2010, säsongen efter »2lax9«. Pratstunden var tänkt att bli den första av många till ett större Offsideporträtt. Kort därefter började han att undvika mina påstötningar. Han ville inte snacka, fick jag veta. Inte med mig och inte med någon annan medierepresentant heller. Martin Mutumba blev tyst. »Muteumba.« Från citatmaskin till »inga kommentarer«.
Då stod den 23-årige guldhjälten på toppen. Let’s Dance-aktuell. Landslagsaktuell. Alla ville ha en bit av killen som blivit en dribblande guldhjälte i AIK. Och nyfikenheten växte när Martin kort efter vår pratstund försvann till ungerska Videoton FC, bara för att återvända till AIK ett halvår senare. Nu ville man verkligen höra vad han hade att säga. Men nej, fortfarande munkavel. Likt Tomas Brolin hänvisade han till att han en dag skulle skriva en egen bok, där han själv skulle berätta allt.
Efter en hygglig återvändarsejour i AIK har det varit sportslig utförsbacke de senaste åren, med tillfälliga gästspel i allt från Brommapojkarna till iranska Rah Ahan. Den gångna hösten tillhörde den knäskadade 32-åringen ett Örgryte IS som med nöd och näppe lyckades kvala sig kvar i Superettan. Fotbollslivet blev uppenbarligen inte vad Martin Mutumba hade tänkt sig.
»Det finns så mycket jag vill säga«, twittrade han i september ifjol i samband med att han offentliggjorde planerna på att äntligen släppa den där boken. Arbetstiteln lovar gott: »Jag åt aldrig bajs/ekta hela vägen«.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.