Skulle en Icahandlare klara en vecka i en fotbollsverklighet?

Hammarby och Djurgården omsätter ungefär lika mycket som Ica Globen: cirka 100 miljoner kronor. Här: ett tankeexperiment.

Paul Göransson var som vanligt sist kvar i butiken efter stängning. Han tittade ut över hyllorna och njöt av den goda ordningen, det här var hans livsverk. Han som en gång hade börjat som hjälpreda drev nu den medelstora Icarörelsen i ett av Stockholms förortscentrum. Och med ett bokslut senast på strax över 100 miljoner kronor var omsättningen sakta på väg uppåt. Kanske var Icabutiken på väg att hämta in det försprång som Hemköp i samma centrum skaffat sig? 

Dagens presskonferens hade gått förhållandevis bra. Paul hade som vanligt inlett med att tacka butikens underbara kunder som hängde med i vått och torrt. Det hindrade förstås inte journalistkåren från att ifrågasätta honom gällande de senaste dagskassorna, som varit sämre än förväntat. En reporter antydde att delar av personalen kanske inte höll den standard som krävdes för att matcha Hemköp, men Göransson tyckte att han kunnat argumentera bra för att planen var långsiktig och att man i det här läget inte skulle stirra sig blind på enstaka resultat. 

Hade journalisterna ändå rätt vad gällde personalen? Göransson grubblade ständigt över sitt team. Han försökte att inte lyssna alltför mycket på kunderna, som oftast var känslostyrda i sina utlåtanden. Lika mycket som Miriam i delikatessen hyllades för sitt lugna och förtroendeingivande sätt, lika arga kunde de vara över Lukas i mjölkdisken som enligt mångas åsikt »inte levererade«. I dag hade han själv hört en kund skälla på Lukas med orden »överbetald sopa« när det var tomt i hyllan för A-fil. Hade de kanske rätt i att Lukas var en felrekrytering? Killen var fortfarande ung men hade en hel del rutin från butiksarbete i Oslo. Göransson hade verkligen gått all in för att få hem honom och anställningsvillkoren var klart förmånliga. Så pass förmånliga att lönebilden gällande personalen som helhet blivit lite skev.

Annons

»Vi tar avstånd från alla ­våldsamheter. Men jag vill också säga att den stora ­majoriteten av dem som handlar hos oss är fantastiska och gör sina inköp oklanderligt.«

Det där hade naturligtvis de anställdas agenter koll på. Framför allt var det en som jobbade ganska aggressivt med Göranssons personal. Runar Björnsson hade tidigare haft tjänst som personaladministratör i butiken och hade därför väldigt god insikt i vilken potential som fanns på golvet. Via en journalist som Göransson emellanåt bytte information med hade han fått klart för sig att agenten låg på Miriam om att »hon inte uppskattades tillräckligt mycket« och att Hemköp var intresserade av att kontraktera henne. Det var kanske läge att erbjuda henne ett bättre avtal? Men så länge dagskassorna inte var bättre skulle det bli svårt. Och visserligen var Miriam viktig – men knappast den som i kundernas ögon kunde lyfta butiken till en högre nivå. För att få en sådan utveckling skulle det behövas något mer spektakulärt, och Miriam var en som alla tog för givet. 

 

Göranssons tankar skingrades när telefonen ringde. Han tittade på skärmen och såg att det var Björne från Icapodden. »Ja, ja … lika bra att ta tjuren vid hornen direkt«, tänkte Göransson. 

Björne gick som vanligt rakt på sak.

– Tjena »Pålle«! Jo, du vet väl att kunderna snackar om att demonstrera utanför butiken om inte verksamheten lyfter ordentligt? Har du sett hur det ser ut i forumen? Missnöjet gror, det är många som är less på att höra om butikens långsiktiga planer. De vill ha bättre sortiment nu – inte om fem år. Och en allmän uppfattning är att rätt väg är att få in mer karismatisk personal för att höja omsättningen.

Göransson hann inte ens svara innan Björne fortsatte:  

– Vi har hört tillräckligt om de lovande praktikanterna som ska fylla luckorna sedan du tappade våra bästa till Hemköp. Jag tror det är bra för dig om du kommer till podden i morgon och svarar på alla frågor.

»Vilken triumf det var! Långt före öppning hade folk samlats utanför butiken, det hade varit flaggor och banderoller med lyckönskningar.«

Göransson mindes hur kunderna gått samman i vintras efter årsbokslutet. Då hade missnöjet gällt höjda priser i butiken. Vid öppningsdags hade han fått tränga sig förbi ett 50-tal välkända kunder som stod i mörka solglasögon med plakat utanför lastkajen där Göransson också hade ingången till sitt kontor. Budskapen på de flesta var sansade, men det som etsat sig fast i minnet var en skylt med orden: »Ica pissar på sina lojalaste kunder.« 

»Typiskt att det är sådant man minns«, tänkte han och bestämde sig för att i stället styra tankarna till återinvigningen av butiken för tre år sedan. Efter en ganska lång process hade butiken då lyckats genomföra en större utbyggnad som gav 1 500 kvadratmeter större butiksyta. Vilken triumf det var! Långt före öppning hade folk samlats utanför butiken, det hade varit flaggor och banderoller med lyckönskningar, barn med ballonger, och när han klippte bandet steg jublet mot skyn. 

Tankebanorna bröts återigen av mobiltelefonsignalen. Nu var det lokaltidningens mest envetna journalist, Jeanette Grip, som hörde av sig. Hon berättade att det enligt polisen varit ett bråk mellan Hemköpkunder och Icakunder på en parkeringsplats och ville därför ha uttalanden av Göransson. 

– Vilket ansvar har ni på Ica? Kommer de inblandade kunderna att vara välkomna i fortsättningen?

Göransson suckade. Det var inte första gången han fick gå i svaromål efter sådana här händelser och han hade några förberedda fraser att ta till. 

– Vi tar avstånd från alla våldsamheter. Men jag vill också säga att den stora majoriteten av dem som handlar hos oss är fantastiska och gör sina inköp oklanderligt. Skulle någon missköta sig i samband med butiksbesöket så kommer vi att agera.  

Annons

Magnus Hagström är frilansjournalist, Hammarbysupporter och återkommande skribent i Offside.