Sveriges svåraste fotbollsquiz

Offside besöker en hypersvår tillställning för att få svar på frågan: Vad är det som driver alla dessa frågesportsfantaster?

Säsongsfinalsnerver. Det måste vara säsongsfinalsnerver. Jag hinner inte mer än komma in på sportpuben Retro på Södermalm i Stockholm innan jag ser Ulf Berglund, en av frågesportens två värdar, spilla ut sin öl över sekretariatets bord. Det är olyckligt, särskilt eftersom mannen mittemot, quizets teknikansvarige, just inlett reparationen av den mobil som styr spellistor och bildspel. Samtidigt irrar värd nummer två, frågesportens grundare Martin Görhed, omkring för att hitta de solglasögon han förlagt. Med en halvtimme kvar till »avspark« är det kvava rummet redan fullsmockat. Ett 6o-tal förväntansfulla män – bara män – fördelade på 14 lag.

– Vad blir det för inriktning i kväll? frågar en kille i 30-årsåldern vid bordet intill.

– Hammarby, svarar Martin Görhed. Hammarby säsongen 2018 är det genomgående temat. 

Annons

Stenansikte, men han skämtar. Martin försitter sällan ett tillfälle att påminna deltagarna om sina lagsympatier. Som bajare är han extra stolt över att ett lag innehållande Jesper Jansson och Joachim Björklund brukar delta. I kväll är de dock bortresta, precis som det namnstarka laget från Svenska fotbollförbundet. Men seriesuveränen Team Socrates är på plats, konkurrenten Rule Britannia likaså. Med två och ett halvt år i ryggen har Martin Görheds quiz blivit ett slukhål för fotbollsdårar. Den höga svårighetsgraden avskräcker inte, tvärtom. Förra gången nekades fem lag att ställa upp, på grund av platsbrist. 

Frågesporten har blivit ett elddop, ett kalenderbitarens mästarprov. 

– Vi har haft folk här som varit kända i sin bekantskapskrets för att vara vassa, säger Martin. Så kommer de hit och tar knappt någon poäng. Jag tror att det kan vara en ganska härlig näsknäpp.

I början var nivån mer lättsam, för att inte stöta bort någon. Martin skrollar plågat igenom frågorna från det allra första quizet, våren 2016:

– Vilken nationalitet har Marek Hamšík? Åh, herregud! Det är så att man skäms. Vi har tagit ett steg i taget, höjt ett snäpp varje gång. Det har tagit sin lilla tid att locka hit folk som klarar av den här nivån. 

Nivån? De senaste omgångarna har Martin exempelvis frågat vilka fem länder Brasilien har minusstatistik mot i VM, vilket föremål som kastades in på plan under matchen mellan Kalmar FF och Falkenberg 29 maj 2016, samt vilka fem klubbar i Superettan som spelar sina matcher på konstgräs.

Ibland blir det dock för svårt. 

– En gång frågade vi vilka färger Ankeborgsplättarna, det fiktiva laget i Kalle Anka, har på sitt hemmaställ, säger Martin. Då fick vi en penna kastad på oss. Det här quizet är inte för alla.

»De lyckades bara pricka in två av de tre brassar som startade 2001 års Champions League-final mellan Bayer Leverkusen och Real Madrid.«

Han skyfflar in några jäktade tuggor caesarsallad, sedan greppar han mikrofonen. 

– Hej allihopa, är det bra? Hjärtligt välkomna till säsongsfinalen, quiz nummer 33. 

Han drar upplägget: 20 frågor. Som vanligt blir det bild- och musikfrågor, en »Ordvitsen« samt ett gäng flerpoängsfrågor. Mobiltelefoner och VM-guider är strängeligen förbjudna.

– Fråga ett: Vilket är det senaste mästerskapet, VM eller EM, som Skottland kvalificerade sig för?

Så inleds stegringen. 

– Fråga 3: Vilka preparat blev följande spelare avstängda för: Maradona, Mutu, Davids?

Annons

Vid borden bits det på naglar, mustascher tvinnas, skägg klias, glasögon hissas upp och ner längs näsrötter och spetsen på kulspetspennor klickas ticsartat fram och tillbaka. Martin förtydligar att person och preparat måste kopplas ihop. 

– Tre olika preparat alltså, försöker killen som tidigare förhörde sig om kvällens tema. 

– Det sa jag inte, kontrar Martin. 

Fråga nummer sex föranleder kvällens första suckar: »FC Stockholm Internazionale går som tåget och leder just nu sin division tre-serie. På vilken arena spelar de sina hemmamatcher?« 

Martin Görhed älskar de där suckarna. Ibland är de bara ett uttryck för uppgivenhet, en protest mot att frågan är för svår, men oftast är de en ömhetsbetygelse, ett kvitto från en like på att Martin återigen hittat precis rätt nivå. 

 

Det är också hela anledningen till att han drog igång: det fanns ingen quiz som matchade hans egen nivå. Under Italien-VM 1990, Martins fotbollsmässiga uppvaknande, skrev han egna matchreferat på skrivmaskin, för att minnas det oerhörda han hade upplevt. Martin hade alltid haft lätt för att lägga saker på minnet: vid sex års ålder kunde han alla världens landsflaggor, men hans ovanliga fotbollskunskaper kunde inte bortförklaras med kalenderbiteri. Utan historia och kontext var fotbollen, särskilt supporterskapet, ett enda stort framgångsfokuserat nu, där segrar och möjliga spelarövergångar var det enda intressanta. Så fick det inte lov att vara. Det blev grunt, historielöst. Vad spelade det för roll att känna till vem som var högerback i Sunderland om man inte visste vem som vann VM 1974? Så fort han hade åldern inne började han gå på fotbollsfrågesporter. Men förhoppningen om att bli utmanad, jakten på likasinnade, slutade oftast med en tråkig promenadseger. Så han tog saken i egna händer.

 

Jonas Edman, Team Socrates lagkapten, är mer än glad för det. 35-åringen med den snaggade hjässan fick nys om att det fanns ett värdigt quiz via en fotbollsintresserad kollega. Sedan dess har han inte missat en omgång. Han är propert klädd, skjorta innanför fintröja, men den lugna fasaden är missvisande. Inuti honom pumpar adrenalinet. Under tävlingens gång känns det precis som när han spelade pojklagsfotboll med Almungs IK. Vinnarskallen tillåter inget slarv.

»Jag älskar alla människor här inne. Att se att alla har roligt. Att läsa upp den där frågan som är precis …«

Under debutsäsongen tillhörde Jonas mästarlaget Quiz my ass, men när lagkamraterna började dyka upp sent, ibland inte alls, hoppade han av för att bilda ett nytt lag. Ett tag kamperade han ihop med Leonard Jägerskiöld Nilsson, författare till klubbmärkesbibeln Fotbollens heraldik, fast egentligen finns det inte så värst många kunskapsluckor för lagkamraterna att komplettera. Jonas fotografiska minne gör att han bara behöver sluta ögonen och »backa bandet«. Som nu, när Martin Görhed, frågar vilka två länder som placerade sig före Holland i kvalet till VM 2002. Portugal och Irland så klart. 

 

I halvtid, när Martin Görhed läser upp svaren, har Jonas Edman svårt att lägga band på sig själv. Det var alltså Waris Majeed som syntes på bild nummer tre – inte Chatto. Jonas dänger pennan i bordet: 

– Vad fan var det där? 

Frågan om vilka två länder som toppat världsrankningen utan att ha vunnit VM bommar de också. Jonas trodde Belgien och Tjeckien. Belgien och Holland är svaret. Och de lyckades bara pricka in två av de tre brassar som startade 2001 års Champions League-final mellan Bayer Leverkusen och Real Madrid. Roberto Carlos och Lucio satte de förstås, men sedan var det Flávio Conceição som startade, inte Ze Roberto. 18 poäng räcker ändå till ledning, två poäng före Rule Brittania. Men: både musikfrågan och ordvitsen återstår, två omvittnade akilleshälar för Socrates. 

– Jag hatar ordvitsen och musikfrågan, det kan du citera mig på, säger Jonas. 

Han blänger på sin medhavda penna. Jonas tar alltid med egen, som ofelbart slängs ifall laget skulle förlora. Blott en av många ritualer. 

– Jaja, säger han ursäktande. Man måste vara lite speciell för att vinna en sådan här grej. 

 

Martin Görhed blickar ut över det fokuserade manshavet:

– Jag älskar alla människor här inne. Att se att alla har roligt. Att läsa upp den där frågan som är precis … att få en sådan som Jonas att känna: »Ah, den där borde jag ha tagit!« Så duktig som han är, och ändå missade han förra säsongen vad Vålerengens supporterklubb heter. 

Med en himlande blick låter han förstå hur anmärkningsvärt det är.

Både Jonas och Martin skulle kunna avfärdas som enkelspåriga kufar. Och visst gynnas de av tävlingsinstinkt och fotografiskt minne, men det är inte därför de kan så mycket om fotboll. Det beror på kärlek. Den sprittande kärlek båda hyst sedan de var pojkar. Den som får Martin Görhed att längta så hårt efter VM att han vid 38 års ålder arrangerar en egen lottning hemma i soffan. Den som gjorde att Jonas Edman såg varenda match med favoritlaget Juventus under året i Serie B, hemma och borta.

Med det sagt, med dessa förmildrande omständigheter redovisade, så skulle Jonas Edman bli helt sänkt om hans lag inte vinner. Precis som befarat får hans lag problem med ordvitsen: Vilken spelare, som skördade framgångar på 60- och 70-talet, har kroppsdel i saftdryck? Team Socrates tror på Alan Ball. 

»Bål i bål«, går resonemanget.

– Det kan inte vara något annat. 

När Martin Görhed så småningom ger svaret, Peter Lorimer (lår-i-Mer), skakar Jonas matt på huvudet. Lyckligtvis blir det enda plumpen. När han får veta att han prickat in samtliga VM-maskotar vänder han på Messi-manér blicken och två pekfingrar mot himlen.

»Det är ständiga gratulationer från lagkamrater och motståndare. High fives, ryggdunkningar, småspydiga replikskiften.«

När han får bekräftat att det är just FC Köpenhamn som huserar på adressen Per Lings allé 2 flyger han upp och luftboxas ursinnigt som om han vore Diego Simeone: »Så jävla viktig!«

Team Socrates håller undan för Rule Brittania och vinner med tre poäng. Efteråt är Jonas hes, rösten gäll och skrovlig. Att prata med honom är som att försöka genomföra en meningsfull intervju i den mixade zonen. Det är ständiga gratulationer från lagkamrater och motståndare. High fives, ryggdunkningar, småspydiga replikskiften. Innan den urlakade mästaren lämnar puben, för hemfärd mot Uppsala, gör han som vanligt. Han stegar fram till Martin Görhed, ser honom djupt i ögonen och tackar för ett riktigt bra quiz. 

Annons

De två männen fistbumpar, och säger sedan, nästan exakt samtidigt:

– Vi ses till hösten!

Christian Daun är frilansjournalist och återkommande skribent i Offside.