314 sidor grundkurs om den turkiska fotbollscirkusen

Jesper Högström har läst en bok som inte omedelbart stärker sympatierna för Erdoğans landslag.

Turkiet spelade en oväntat stor roll i sommarens fotbolls-VM, särskilt med tanke på att landet inte ens lyckats kvalificera sig. Men en av de viktigaste orsakerna till världsmästarna Tysklands sensationella fiasko, anser ju många, var affären med de båda turkiskättade spelarna Mesut Özil och Ilkay Gündogan som före VM låtit fotografera sig tillsammans med den turkiske presidenten Erdoğan. Den fortsatte, som bekant, efter VM med Özils avhopp från landslaget och den våldsamma debatt som blev resultatet i Tyskland – om den stora tyskturkiska befolkningsgruppen och dess eventuella problem att integrera sig, om den despotiske Erdoğans sätt att utnyttja situationen för sina egna politiska syften, om huruvida hela affären rentav handlade om kampen mellan Turkiet och Tyskland att få arrangera EM 2024?

Man kan se det som ganska symtomatiskt för den kaotiska energi som utvecklas av den turkiska fotbollen och som tycks tillräckligt stark för att dra in hela världen i sitt gravitationsfält. Våldsam men riktningslös energi är det bestående intryck man får av att läsa Patrick Keddies nya bok Football and the Story of Modern Turkey. Här har vi ett land med, vad som ofta framställs, 80 miljoner fotbollsbitna invånare och där man odlar en militant nationalism (man minns Erkan Zengins missnöje över bristen på motsvarande lojalitet mot landslaget i svenska medier). Här har vi en lika fotbollsgalen härskare – Erdoğan braverar med sin bakgrund som spelare på sjuttiotalet, när han kallades »Imam Beckenbauer« och enligt egna, obekräftade uppgifter uppvaktades av Fenerbahçe – vars dominerande AKP-parti gör allt för att stödja den inhemska fotbollen. Ändå tillhör landslaget Europas mest underpresterande. Hälften av spelarna i den landslagstrupp som har dubbla möten med Sverige denna höst är födda och uppfostrade utanför Turkiet. Och klubbfotbollen? Ja, där kan landets mest namnkunniga klubb åka på stryk av ett gäng bondlurkar från Sveriges ödemarker, som när Galatasaray slogs ut ur Europa League av Östersund häromåret.

Annons

Förklaringen? Ja, där handlar det återigen om det kaos som är turkisk fotboll. Och hur beskriver man detta kaos? Tja, föreställ er att ordföranden i Helsingborgs IF döms till fängelse för att ha mutat sig till det allsvenska guldet 2011, bara för att frikännas igen eftersom domarna anses ha haft för täta band med Fredrik Reinfeldts regering? Eller att Henrik Larsson efter karriären blir riksdagsman för det regerande kristdemokratiska partiet, men sedan faller offer för en maktkamp när det tidigare så inflytelserika Livets Ord anklagas för statskuppen där den svenska militären försökt störta Ebba Busch Thor och tvingas fly till Norge där han numera driver bageri? Det är grova avspeglingar av affärerna kring Aziz Yildirim, tidigare ordförande för Fenerbahçe och dömd för att ha mutat sig till guldet 2011 framför nosen på Trabzonspor, och tidigare landslagsstjärnan Hakan Şükür, som anklagas för samröre med den terroriststämplade Gülenrörelsen och har flytt fältet till Kalifornien. Det är inga otypiska historier i ett land där fotboll och politiska intriger är hopklibbade med varandra på ett sätt som inte gynnar någon av de inblandade parterna.

»Diktatur, korruption och machiavelliska intriger kanske får sin gudomliga straffdom på fotbollsplanen.«

Erdoğans grandiosa ledarstil är inte heller direkt sällsynt inom den turkiska fotbollen. Här kan man blott nämna att den förre förbundskaptenen Fatih Terim fick lämna sin post efter att ha kört 30 mil bara för att klå upp ägaren till en kebabrestaurang som konkurrerade med den hans svärson ägde (att den misshandlade restauranginnehavaren var styrelseledamot i det turkiska fotbollsförbundet var ingen förmildrande omständighet). Den storvulna mentaliteten bidrar, tillsammans med de turkiska klubbarnas status som medlemsföreningar, till en fotbollsmiljö präglad av antik bröd-och-skådespel-atmosfär. Den typiske klubbpresidenten är en karismatisk småpåve som värvar dyra och överåriga utländska stjärnor för att vinna supportrarnas gunst och sedan drar vidare, utan att lämna annat än skulder efter sig. (Turkiet är det enda europeiska land där fotbollsklubbarnas skulder är större än deras tillgångar.)

Hela denna cirkus är naturligtvis tacksam för en författare. Patrick Keddie gör också vad han kan för att förmedla den turkiska fotbollens färgstarka sidor, även om han har en släng av det från Sverige välkända Erik Niva-syndromet: samhällsengagemanget och passionen motsvaras inte av den språkliga kompetensen som skulle kunna förvalta det. Klyschor, sociologisk jargong och misslyckad metaforik suddar till utsikten. Men man får en fungerande grundkurs i den turkiska fotbollens sällsynt levande relation med landets moderna historia. Den innefattar också en livlig periferi. Keddie talar med en öppet homosexuell domare i ett ofta homofobiskt Turkiet, med damfotbollsspelare som uppmanas att låta håret växa långt för att inte framstå som »okvinnliga«, med fotbollsspelare i den stora gruppen flyktingar från kriget i Syrien, med några av de många afrikanska spelare som fastnat i Turkiet i sin jakt på en karriär i Europa. Han visar också hur den hotade yttrandefriheten i Erdoğans Turkiet direkt påverkar fotbollen, när han besöker Amedspor i den krigsdrabbade kurdiska delen av landet och intervjuar Deniz Naki – den politiskt engagerade stjärnan som, sedan boken trycktes, har stängts av i tre år av det turkiska förbundet för »separatistisk och terroristisk propaganda«.

Det är sådant som kan få en att känna att det är ganska välförtjänt att Erdoğans satsning på sitt landslag lönat sig så illa. Diktatur, korruption och machiavelliska intriger kanske får sin gudomliga straffdom på fotbollsplanen. Men Keddie påpekar att det finns andra krafter inom den turkiska fotbollen: den mest framträdande unga spelaren, Cengiz Under, som är lagkamrat med Robin Olsen i Roma, är en produkt av ett seriöst och långsiktigt scoutingprogram i den lilla klubben Altinordu.    


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?