Yorskshires Gandhi lurar ingen

Därför är TV-serien om Leeds United ett problem.

Ännu fler slow motion-scener. En tårögd supporter, en svettig forward som tittar upp mot den mörka himlen efter ett räddat avslut, regn som strilar ner under strålkastarljusen. En blöt glidtackling. Någon gör liknelsen mellan religion och fotboll, ännu fler slow motion-bilder på en far och en son som går mot en arena. En gormande matchprogramförsäljare utanför grindarna. En kvinna som flippar burgare, en äldre man i lustig supporterhatt som tittar håglöst in i kameran. En dramatisk berättarröst (Russell Crowes) som påtalar hur viktig nästa match är. En tatuerad man på en pub med en öl framför sig som pratar om lidelse. Drönarbilder över arenan, klipp på när solen går ner över stadens siluett. Ännu fler slow motion-scener. Och efter sex avsnitt är Amazon Prime-serien om Leeds United FC – Take us Home – slut. Äntligen. 

Vi har sett det här några gånger nu. Det är samma stilistik varje gång, samma dramaturgiska upplägg. Vi såg identiska scener och är bekanta med de svepande kamerarörelserna från Sunderland til I Die och Manchester City-serien All or Nothing. 

Streamingjättarna Amazon och Netflix gör kopior av kopior. Men där Sunderland til I Die hade något genuint sorgligt och ångestladdat över sig och All or Nothing trots allt handlade om en av världens bästa klubbar (till skillnad från i Take us Home – tränaren Bielsa dansar inte med i projektet precis – fick tittaren komma in i Pep Guardiolas omklädningsrum) hamnar Leedsserien mitt i ett ingenmansland. Det är inte sorgligt och det är inte toppen. Det är inte lyxigt och det är inte degradering.


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto