Hej,
I veckan publicerade vi en längre text om Alva Nilsson. Hon var tolv år när hon upptäckte att Sverige också hade ett fotbollslandslag på damsidan. Inte långt senare kom hon på att hon ville skriva om fotboll och vid 17 års ålder hade hon frilansuppdrag för såväl Expressen som Södermanlands Nyheter. En anmärkningsvärd bedrift med tanke på att Alva lärde sig läsa först i tredje klass och kämpade med både stavning och grammatik på gymnasiet.
Att nöta och repetera var svårt för henne, senare i livet skulle hon få en ADHD-diagnos som möjligen förklarade varför. Att hon ändå orkade fajtas mot språket och utvecklas som skribent berodde till stor del på hennes kärlek till fotbollen.
Hon såg så många matcher hon bara kunde och brann för damfotboll i spalterna när inte många andra gjorde det. Med tiden blev hon mer än en journalist. Som bloggare och twittrare, under sitt alias »Fotbollsflatan«, hade hon emellanåt en aktivistisk framtoning. Alltid på spelarnas sida, ständigt redo att påtala orättvisor och kritisera större redaktioner hon inte tyckte höll måttet. Vi var flera profilerade skribenter som fick kritik av Alva. Antingen skrev vi för lite eller för dåligt om damfotboll. Hon kunde vara både burdus och kategorisk i sitt recenserande, men fel hade hon inte. Som Sydsvenskans tidigare sportchef Anja Gatu säger i reportaget:
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
