Under julledigheten i vintras försökte jag kontakta Marika Domanski Lyfors. Jag ville skriva en längre artikel om henne. Det var ett drygt halvår kvar till EM och hon var sjukskriven från jobbet som landslagschef. Diagnosen var dyster: elakartad hjärntumör, en cancer som inte kunde opereras bort.
Var det hemska tillståndet anledningen till att jag ville skriva om henne? Ja, det går inte att låtsas som något annat. Men det var också sant att jag inte var särskilt intresserad av att grotta i cellgiftsbehandlingar och dödstankar. Mest ville jag att vi skulle prata om hennes fem decennier som fotbollsledare. Med tanke på allt hon gjort och upplevt tyckte jag att hennes fotbollsliv var märkligt oberättat.
Via ombud hälsade Marika att det inte var aktuellt att träffas just då men att jag kunde höra av mig igen på senvintern. Så fick vi se då.
