Uli Hesse är en av Europas skickligaste fotbollsjournalister. Han är dessutom vänlig och ödmjuk, vilket inte alltid går ihop med den föregående meningen. Till vardags skriver Uli för det tyska magasinet 11 Freunde. Ibland lånar han ut sin penna till Offside och i vårt senaste nummer berättade han historien om tidernas bråkigaste triumffärd: Västtysklands guld i hemma-VM 1974.
För fyra år sedan samarbetade jag och Uli kring en story om de sista östtyska fotbollsspelarna som flydde DDR innan regimens kollaps. Hans koppling var uppenbar, min var att flykten hade skett tio minuter från min nuvarande arbetsplats.
Sommaren 1989 var östtyska Wismut Aue i Göteborg för att möta Örgryte i den i dag så saknade Intertotocupen. Öisarna fann motståndet oväntat svagt men när Thomas Blomberg satte sitt andra mål i matchen visste han inte att Aues tre nyckelspelare samtidigt satt på Kielfärjan – nervöst spanande efter Stasirapportörer.
Jag och Uli (okej, mest Uli) spårade upp Jens König, André Köhler och Thomas Weiss. De berättade om sin frihetslängtan, om det dåliga samvetet gentemot kvarlämnade lagkamrater, om hur allt blev för dem efter Berlinmurens fall. Resultatet gick att läsa i båda våra magasin. Läs gärna den texten. Förutom östtyskarnas dramatiska flyktfärd ger den också en inblick i hur allsvenska lags cupresor bakom Järnridån kunde se ut.
