Rökmaskinen

I april stoppade Svenska spel all möjlighet till betting på Syrianska FC:s matcher. Det var tredje gången på fem år. Samtidigt inledde polisen en förundersökning mot Superettanklubben gällande matchfixning. Ingen rök utan eld eller orättvist utpekade?

När domarteamet leder in 22 spelare på Södertälje fotbollsarenas konstgräs kan de inte undvika att trampa på den knallröda matta som hemmalagets funktionärer har placerat innanför sidlinjen. Den avlånga tygbiten domineras av Svenska spels logotyp, tillsammans med orden: »Framåt för svensk fotboll!« Samma reklamfras svävar över huvudet på de tre domarna när de efter inmarschen tar plats under en fotbollsmålsformad båge i kartong. Svenska spels logga på tre olika ställen.

Lagens spelare ställer upp sig på rad på var sin sida om det röda kartongmålet. Med kvällssolen i ögonen kisar de upp mot huvudläktaren och noterar att den är helt öde, bortsett från den breda pressläktaren längst upp där två lokaltidningsjournalister, en domarkontrollant, en matchdelegat, två förbundsnissar och en rapportör för en liverapporteringstjänst sitter.

I en inglasad betongloge bakom pressläktaren böjer sig en ung speaker över en bordsmikrofon.

Annons

– Varmt välkomna ska ni vara till matchen mellan Syrianska och Jönköpings Södra i den 13:e omgången av Superettan! 

Speakerns energi lyckas väcka liv i åtminstone några av de 87 människor som sitter utspridda över ståplatsläktaren i gråbeige betong på andra sidan. När bortalagets anfallare Tommy Thelin några minuter senare rullar igång avsparken har ytterligare ett trettiotal åskådare hunnit ta plats där. De 23 personer som utgör Jönköpingsklacken har E20:an i ryggen men gör sitt bästa för att överrösta fredagstrafiken, och på huvudläktarens röda plaststolar slår sig fyra medelålders män till ro i skuggan.

Men det speciella med det här fredagsmötet i Superettan är inte det klena publikintresset. Det är att statligt ägda Svenska spel, huvudsponsor till Svenska fotbollförbundet, inte tillåter att man satsar pengar på det. Som Svenska spel-kund kan man inte spela på någon av Syrianskas matcher just nu. Samma sak gäller på nästan hälften av de kommersiella bettingsajter som är verksamma i Sverige. Kunder hos Unibet, ett av Europas största spelbolag, har inte kunnat vinna eller förlora pengar på en Syrianskamatch sedan februari 2018. Beslutet att exkludera Södertäljelagets matcher från spelutbudet gäller »tills vidare«, berättar Daniel Valiollahi, Public Affairs Manager på speloperatören som driver Unibet.

– Det behöver inte betyda att en match är riggad utan handlar främst om att vi inte känner oss trygga med att erbjuda spel på aktuellt spelobjekt just nu, säger han.

På pappret borde Syrianska FC vara en solskenshistoria. Här har vi en invandrarklubb som på nio säsonger, kort efter sin födelse 1977, avancerade från division sju till andradivisionen, som senare nådde Allsvenskan, och som trots en kärv ekonomi har klamrat sig fast i elitfotbollen.

Ändå har rapporteringen kring Syrianska de senaste åren nästan uteslutande varit kopplad till matchfixning och kriminalitet. I sociala medier sprids klipp från såväl Superettan- som U21-matcher med misstänksamma kommentarer om Syrianskaspelarnas försvarsspel.

Hur är det att tillhöra en sådan klubb? Att spela sin elitfotboll i en förening som ständigt är misstänkt, som ständigt förknippas med riggade matcher? Jag ställer frågan till yttermittfältaren Sebastian Rajalakso efter matchen mot Jönköping.

– Äh, säger han. Det där tänker man inte på. Vi är professionella fotbollsspelare.

Pratar ni om det, spelare emellan?

– Ingenting. Det jag kan säga är att det är tråkigt, när vi som professionella elitspelare krigar på varje dag och gör vårt bästa ute på plan, att folk säger sådana saker och sprider en felaktig bild av klubben och oss spelare. Den smutskastningen är väldigt trist.

Just den här fredagskvällen kan Rajalakso vara på gott humör. Syrianska vinner överraskande mot Jönköping efter ett sent 2–1-mål. Resultatet hade gett en fin slant om det gått att spela på.

 

Strax före mötet mellan Syrianska och Varbergs Bois den 14 april i år noterade Svenska spels matchövervakare att något inte stämde. Oddsen förändrades snabbare än normalt för en match i Superettan. Övervakaren bedömde att oddsrörelserna inte var tillräckligt kraftiga för att stoppa spel på matchen, men efteråt började Svenska spels analytiker utreda vad som hade hänt.

En global analystjänst som rapporterar om oddsavvikelser på hela den internationella spelmarknaden visade att insatserna på Varberg som vinnare hade ökat kort inpå avspark. Analytikerna sökte efter en möjlig förklaring. Magsjuka i hemmalaget? En skada på nyckelspelare under uppvärmningen? Något annat som indikerade att Syrianskas vinstchanser minskat drastiskt? Nej, någon rimlig förklaring verkade inte finnas.

Två dagar efter matchen (som Varberg vann med 5–1) kom spelbolagets interna utredning fram till att avvikelserna på den internationella spelmarknaden hade varit tillräckligt stora för att stoppa alla möjligheter till spel på Syrianskas matcher framöver.

Annons

»Vi får ofta höra från den berörda klubben: ›Vad har ni för bevis för det här?‹ Ja, vi har inga. Vi kollar bara hur marknaden beter sig och är försiktiga.«

Den tidigare landslagsyttern Janne Svensson jobbar numera med integritetsfrågor på Svenska spel. Han förklarar att beslutet gäller säsongen ut. 2020 ska Syrianska åter finnas med i utbudet.

Någon polisanmälan om misstänkt spelfuskbrott upprättade spelbolaget däremot inte.

– Den information vi hade om spelinsatser hos oss var inte tillräckligt avvikande, säger Janne Svensson. Bara när de avvikande spelmönstren sker i vår egen miljö [hos Svenska spel] kontaktar vi polisen. Men vi informerade Svenska fotbollförbundet om vad vi såg och gjorde.

Vad ser du för möjlig förklaring till avvikelserna?

– Jag vill inte spekulera om det rör sig om matchfixning i det här fallet, utan kan bara förklara vad våra beslut generellt grundar sig på. Vi får ofta höra från den berörda klubben: »Vad har ni för bevis för det här?« Ja, vi har inga. Vi kollar bara hur marknaden beter sig och är försiktiga.

Likadant låter det från andra spelbolag. Få detaljer, generella termer. Unibets Daniel Valiollahi igen:

– Det kan finnas flera skäl till varför vi väljer att inte erbjuda spel på matcher eller lag, säger han. Det kan handla om oförklarliga oddsförändringar, avvikande spelmönster, men även konkreta misstankar och tips från idrotten eller myndigheter. Vi spelbolag har dessutom ett samarbete där vi snabbt delar våra misstankar och gör gemensamma bedömningar om vi tror att något inte står rätt till. Sedan handlar det om vilken risk varje spelbolag är villigt att ta.

Det är uppenbart en känslig fråga. Spelbolagens representanter uttalar sig försiktigt och upprepar att de »inte är ute efter att peka ut någon«. När Svenska spel nio dagar efter Syrianska–Varberg offentliggjorde att de utesluter Syrianska från sitt spelutbud gick klubbens ordförande Iso Gürsac i taket. Utpekade var precis vad Syrianska kände sig. I samtal med en reporter på SVT hävdade Gürsac att spelbolagets agerande »skadar hela klubben och spelarnas självförtroende«.

»Det här är obehagliga typer som är duktiga på att skrämmas. Människor blir rädda för dem. Det har jag full förståelse för, för de är inte lätta att ha att göra med.«

Det är värt att påminna om att detta Syrianskafall inte är unikt i sig. Förra säsongen valde Svenska spel att plocka bort sex klubbar från sitt spelutbud på grund av underliga spelmönster. Ett av lagen spelade i Superettan, övriga i division ett och två.

Men det är heller inte första gången detta händer Syrianska. Även 2015 och 2017 uteslöts klubbens matcher från spelutbudet efter upprepade oddsavvikelser på marknaden. Under tre av de senaste fem säsongerna har Sveriges statliga spelbolag alltså känt sig otrygga med att erbjuda spel på just Syrianskas matcher. Det är fler än något annat lag. 

Och parallellt med det senaste statliga spelstoppet initierade dessutom polisen en förundersökning om spelfuskbrott kopplat till Superettanklubben.

 

Väggklockan visar prick 10.00 i polishusets fikarum på Kungsholmen. Fredrik Gårdare ställer en tom kaffekopp under automatkranen, klickar vant på den digitala skärmen för extra styrka och låter maskinen fylla koppen med latte.

Den precisa tidpunkten är ingen slump. Förmiddagskaffet vid tio är viktigt för kriminalkommissarien.

– När man jobbar med nedslående saker behöver man all fikaenergi man kan få, säger han med ett snett leende och tar plats i en hård hörnsoffa.

Sedan drygt två år tillbaka leder Fredrik Gårdare den speciella insatsgrupp hos polisen som motverkar idrottsrelaterad brottslighet. Gruppen, med det interna namnet »Aktionsgrupp Idrott«, är resultatet av en mångårig diskussion om våldsbrottsligheten som i 20 års tid förknippats med framför allt fotbollen men även ishockeyn. I en statlig utredning kom Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson fram till att problemen hade pågått alldeles för länge och att utsattheten var alltför hög. Polisen måste agera. I få, om ens några, andra branscher hade en så stor andel yrkesmänniskor utsatts för det som polisen kallar »otillåten påverkan« – våld, hot, trakasserier, skadegörelse och mutor.

Offensiv. Fredrik Gårdare tycker att förbundet och klubbarna borde agera tuffare mot misstänkta matchfixare: »Att låta personer som står åtalade för grovt brott spela seriespel innebär ett märkligt signalvärde«, säger kommissarien. Foto: Erik Simander/Bildbyrån

Polisen bestämde sig för att prioritera idrotten. Fredrik Gårdare, med bakgrund som supporterpolis och kommissarie vid gänginsatser, fick i uppdrag att sätta ihop en specialgrupp på tio kriminalpoliser med en blandning av underrättelse-, spanings- och utredningskompetens. Genom riktade och offensiva polisinsatser mot de personer som begår brotten har gruppen som långsiktigt mål att få bukt med den organiserade brottslighet som verkar i och kring svensk idrott. Enskilda fall kan gälla allt från hot på läktaren till ekobrott i agentvärlden eller mutförsök mot spelare. Ur ett bredare perspektiv prioriterar gruppen tre långsiktiga insatser som har pågått sedan de våren 2017 startade gruppen.

– Och de kommer att fortsätta i flera år framöver, säger Fredrik Gårdare. Många av de enskilda fallen ingår i de långsiktiga insatserna.

Det rör sig om tre större brottsnätverk som på olika sätt är aktiva i Idrottssverige. Ett av dem har främst hållit till i södra Sverige under många år, ett annat på västkusten och i Stockholmsregionen, ett tredje är fokuserat till Södertälje.

– Överlag handlar det inte om så många människor, säger Gårdare. Det är svårt att sätta en precis siffra på hur många som är inblandade – var ska man dra gränsen? – men säg ett hundratal för oss välkända herrar med många års kriminalitet bakom sig.

Ni känner till alla sedan tidigare?

– Mm. Ibland dyker det upp någon enstaka ny, någon som det har gått illa för i livet, någon som kanske till och med har varit aktiv inom fotbollen men som har hamnat på fel sida.

Ingår matchfixare i de här tre nätverken?

– Absolut. De nätverk som sysslar med matchfixning är naturligtvis jätteviktiga mål för oss. Där ser vi också annan brottslighet. Det handlar om välkända nätverk som vi har stött på inom andra insatser. Vi har sett dem i alla år, har sett dem växa upp, och så ser vi dem plötsligt kliva in inom matchfixning. Då kanske vi har svårt att fälla dem på just matchfixandet, det kan vara lättare att ta dem på narkotikahandel, vapeninnehav eller ekobrott. Vårt mål är att få bort dem överhuvudtaget naturligtvis, men i första hand att få bort dem från idrotten.

Så det har förekommit fall där personer som sysslar med matchfixning istället har fällts för annan typ av brottslighet?

– Ja, de är dömda för lite allt möjligt. Men så småningom, när vi har jobbat ännu längre, kommer vi förhoppningsvis till ännu mer lagföring kring de här personerna. Vi kommer att få se domar av olika slag mot matchfixare.

Det första matchfixningsärendet som landade på idrottsgruppens bord inkom kvällen den 17 maj 2017. AIK:s målvakt Kyriakos Stamatopoulos hade utsatts för ett misstänkt mutförsök av sin tidigare lagkamrat Dickson Etuhu och en 37-årig ex-fotbollsspelare. Med förtäckta hot ska duon, enligt åklagaren och Stamatopoulos, ha krävt att målvakten skulle underprestera i lagets bortamatch mot IFK Göteborg.

Ärendet fick omgående högsta prioritet i Gårdares grupp. Eftersom de hade ägnat sina första månader åt att kartlägga de kriminella gängen förstod de tidigt vilket av de tre nätverken som var inblandat.

Annons

– De åtalade hade kontakter med ett av de här nätverken, säger Gårdare. Vi hade en bra lägesbild och personkunskap från början. Baserat på vad vi visste kände vi direkt att det kunde vara väldigt, väldigt allvarligt.

Senare överlämnade de utredningen till korruptionsmyndigheten, men uppmärksamheten kring fallet gjorde att fler fick upp ögonen för polisens nya idrottssatsning. Fler tips trillade in och fler utredningar sattes igång. Men att tingsrätten i december 2018 friade de två åtalade männen exemplifierar enligt Gårdare bevissvårigheten som finns i matchfixningsfall. Eller åtminstone fanns.

Vid årsskiftet infördes nya spellagar som enligt Gårdare underlättar för specialgruppen att fälla sina »mål«.

– Det var svårt tidigare, men nu kan det bli något fler domar. Nu får du inte manipulera överhuvudtaget. Tidigare var vi tvungna att hitta ett hot eller en muta och kunna bevisa det för att få en fällande dom. Det är alltid svårt. Sedan är det lika svårt att komma vidare i nästa steg, att få folk att berätta saker. Det är väldigt få människor som vill berätta någonting och ännu färre som vågar.

Varför?

– Det är för obehagligt och de kan drabbas av repressalier. Precis som med all annan grov brottslighet. Det här är obehagliga typer som är duktiga på att skrämmas. Människor blir rädda för dem. Det har jag full förståelse för, för de är inte lätta att ha att göra med. 

»För oss är inte det viktigaste att komma till tingsrätten, eller att få en fällande dom. Det viktigaste är att vi agerar så att det blir jobbigt att pyssla med matchfixning i Sverige.«

Få förundersökningar når domstol. För polisen är det helt avgörande att utsatta personer berättar om sina upplevelser. Utan sådana är det svårt att nå rätten. Enligt Gårdare har »väldigt många« av de 20 till 30 utredningar som gruppen hanterat sedan våren 2017 fallit på att ingen vill eller vågar prata.

Ofta handlar det om utsatta klubbar längre ner i seriesystemet. Där lyckas de kriminella nätverken lättare placera »egna« spelare som används för strukturerad matchfixning. Så är fallet i gruppens just nu högst prioriterade ärende: division tre-klubben Växjö United. Ytterligare misstankar om människohandel, ekobrott och flertalet manipulerade matcher gör utredningen till en av polisens mest omfattande de senaste åren.

Något allsvenskt matchfixningsfall har gruppen inte utrett sedan Malmö–Halmstad 2017. Polisen spårade upp de misstänkta gärningsmännen – en utländsk medborgare och en svensk – grep dem och gjorde husrannsakan. Men ärendet nådde aldrig rätten. Åklagaren bedömde att bevisningen inte skulle räcka till en fällande dom.

– Men vi gjorde allt rätt, säger Gårdare. Vi hjälpte utsatta spelare, vi hjälpte föreningen, vi spårade upp gärningsmännen och agerade. För oss är inte det viktigaste att komma till tingsrätten och hovrätten, eller att få en fällande dom. Det viktigaste är att vi agerar så att det blir jobbigt att pyssla med matchfixning i Sverige.

Utsatt. Många hyllade Kyriakos Stamatopoulos när han slog larm. I TV4:s Nyhetsmorgon berättade målvakten att den obehagliga situationen först fick honom att tveka att berätta om mutförsöket. Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

 

Fredrik Gårdare har bytt soffa. Det blev för mycket spring och liv på de lunchstinna kollegorna i fikarummet. Här nere i polishusets källare kan han prata ostört.

Och han pratar gärna. Syns gärna. Det fick han höra av en klubbledare i Syrianska när han tillsammans med sin grupp i våras gjorde ett oanmält besök på Södertälje fotbollsarena för att förhöra spelare och ledare.

– Det var någon i klubbledningen där som tyckte att jag syns för mycket i medierna, säger han lugnt och ler. Men det gör jag ju av en anledning. Det måste hela tiden pratas om de här dolda farorna mot fotbollen, vi vill hela tiden visa att vi är de kriminella på spåren.

Jag frågar vad som föranledde utredningen om spelfusk i Syrianska.

– Vi skrev en anmälan själva efter att från flera håll fått konkreta uppgifter om att det kunde förekomma spelfuskbrott.

Vad var det för uppgifter?

– Om spelbolagen stoppar vadslagning gör de det av en anledning. Då har bettingexperter gjort analysen att något inte stämmer. Det är en viktig bit för oss. Då finns det mer information bakom, och vi tar ofta kontakt med spelbranschen och försöker få mer underlag. I vissa lägen kan man slå fast att det måste vara matchfixning, i andra lägen kanske det finns andra orsaker till att det blir konstig betting.

Är det specifikt matchen Syrianska–Varberg ni utreder?

– Konkreta uppgifter talar för att just den matchen har använts, men en sådan här förundersökning sätter vi i det stora perspektivet. Vi tittar på de nätverk som kan ligga bakom just den matchen. Liksom tidigare och kommande matcher. Så vi försöker gå flera steg längre än att fokusera på en enda match.

Finns det föreningar som finansierar hela sin verksamhet genom att själva fixa matcher?

– Vi kan se att vissa svenska klubbar dyker upp i de diskussionerna. Kanske inte hela föreningar, men att några starka personer styr. Det är inte utbrett på något sätt, men vi ser de tendenserna. Från vår sida kan vi inte peka ut någon specifik förening och säga att vi vet att den föreningen håller på så här.

Men ni misstänker det?

– Vi får mycket information och det finns med i bilden. Men då kanske det handlar om att den föreningen är föremål för trixande och brottslighet på en mängd olika sätt. De föreningar som nämns … där skulle vi vilja se mer engagemang från ledningen. Det gör vi inte riktigt.

Hur menar du?

– Vi får ingen bra respons. Ingen samverkan, ingen delaktighet i att försöka klara upp de misstankar som finns. Ta Syrianska som exempel. Där har vi enskilda personer inom föreningen, spelare och någon tränare, som vi kan få visst utbyte av att samtala med. Men från ledningens sida kan jag inte säga att vi har fått någon respons att klara upp de misstankar som finns runt föreningen. Är de utsatta? Är hela föreningen ett offer för organiserad brottslighet? Om nu inte ledningen själva skulle ordna matchfixning – är de satta under press då? Att låna ut spelare till organiserad brottslighet för att hjälpa till och kanske ha någon vinning på något sätt. Den diskussionen skulle vi gärna vilja ha i sådana fall, för då skulle vi kunna gå in och trygga även dem. Men nej. Det är oroväckande, helt klart.

De är trots allt inte fällda för något. Hur ser du på att Syrianska känner sig utpekade?

– Jag har sagt till dem: gör de bra saker för att motverka matchfixning och visar att de vill samarbeta så gott det går, då kommer jag att vara öppen med det också. Men så länge vi inte får detta från deras sida kan jag inte säga annat än att vi gärna skulle se bättre respons och medverkan. Sedan kan det vara så att ledningen i Syrianska är utsatt för mörka krafter, och att de inte vågar berätta.

Vad grundar du det på?

– Det är den enda förklaringen, för nu har vi en utredning där vi varit på besök och hållit många förhör med spelare och tränare, och det är uppseendeväckande hur lite information vi får tillbaka. Det avviker markant från vad vi får från andra föreningar i liknande fall. De brukar lämna mer information och hjälpa till betydligt mer. Det är sanningen. Jag har inget emot Syrianska, men jag är ärlig i mina svar.

 

Här står vi. Utan domar. Trots nya spellagar som ska göra det lättare för polisen att upprätta åtal, kvarstår det svåra bevisläget. Att misstänkliggöra, utreda och åtala räcker inte. I rätten krävs mer. Ord står ofta mot ord. Etuhu och hans kompanjon friades, tingsrätten bedömde att samtalet inte haft »tillräckligt konkret innehåll för att nå upp till straffbart muterbjudande«.

Bara två gånger de senaste åren har matchfixare fällts för att just fixa matcher genom givande av mutor. Sex personer dömdes 2014 för mutbrott i Kristianstad. I det fallet krävdes ett trovärdigt erkännande och vittnesmål från en av de utnyttjade spelarna. Utan hans berättelser inifrån hade en fällande dom varit nästintill omöjlig.

»Det hade varit klädsamt om fler hade gått ut offentligt. Tystnadskulturen är så djupt rotad. Detta är vårt största problem, vi borde mobilisera mer.«

Som journalist får man ofta videoklipp från folk som tycker att det är »skandal« att vi inte skriver om spelare som »uppenbarligen är köpta«. Men att det ser ut som att någon inte gör sitt bästa är en sak – att rättsligt bevisa det är en annan. Även som reporter är det svårt att leda saker i bevis. En fotbollsjournalist kan givetvis också förvånas av konstiga resultat och notera misstänkt märkliga matchsekvenser, men det är likväl knepigt att rapportera om på ett handfast och objektivt sätt.

Jag behöver inte ringa många samtal till personer som på något sätt har haft med Syrianska att göra för att få höra ytterligare misstankar. En anonym poliskälla uppger att det grovt kriminella gäng som kallas för »Södertäljenätverket« har verkat nära Syrianska i flera år. Jag får retoriska frågor som: »Hur ska man finansiera sin verksamhet när inte ens de lokala företagen vill sponsra klubben? Företagen litar inte på vart pengarna tar vägen.«

Men allt förblir anonymt uttalade misstankar. Ingen inom svensk elitfotboll vill heller torgföra sina beskyllningar eller erfarenheter öppet. 

Jo, en gjorde det. I oktober 2017 publicerade Andreas Brännström, då tränare i Syrianskas seriekonkurrent Dalkurd FF, en rad inlägg på Twitter. Brännström kallade Syrianska för »matchfixningens högborg« och insinuerade att Södertäljeklubben »har det som ekonomisk modell«. I intervjuer utvecklade han sitt utspel och menade att det »bara är att ta fram ett par matcher och titta noga. Har man den minsta fotbollskunskap ser man att det inte ens är nära att vara okej«. Syrianska polisanmälde Brännström för förtal, men utan framgång.

Snart två år senare ångrar inte tränaren att han lyfte på locket.

– Jag fick hundra meddelanden från folk i branschen som skrev: »Fan vad skönt! Äntligen någon som vågar säga något.« Det hade varit klädsamt om fler hade gått ut offentligt. Tystnadskulturen är så djupt rotad. Detta är vårt största problem, vi borde mobilisera mer.

Återigen grundar sig misstänkliggörandet på subjektivt uppfattade matchsituationer och »snack i branschen«. Men det finns de som har haft mer på fötterna och försökt göra något åt matchfixningsproblematiken.

 

Tidig sommar i Nyköping. På en innergård tuggar en 51-årig man i trekvartsbyxor och vit sportpiké på en ljus kaféfralla. Svenska fotbollförbundets och Umbros logotyper pryder pikéns bröstparti på varsin sida om Svenska spels rödvita symbol i mitten.

Stefan Fredriksson har ett par lediga timmar mellan sina två halvtidsjobb som lärare på stadens fotbollsgymnasium och som ansvarig för den elitförberedande verksamheten i division ett-klubben Nyköping Bis. 

För ett par veckor sedan åkte laget till Södertälje och mötte Syrianska i U19-serien. Stefan Fredriksson följde inte med.

– Jag känner mig inte så välkommen där, säger han. Syrianskaspelarna frågade efter mig och jag älskar de spelarna. Men nej, jag undviker den klubben.

Det har gått ett och ett halvt år sedan Stefan Fredriksson lämnade sitt jobb som akademichef i Syrianska. Han hade då en intensiv och mentalt krävande höst bakom sig.

Visselblåsare. Stefan Fredriksson hoppas att fler ledare vågar säga ifrån: »Vem vill gå till jobbet fem dagar i veckan, kämpa och slita och försöka utveckla varje individ maximalt, när några spelare sedan gör helt andra saker under match?«. Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

Jag hinner knappt nämna matchfixningsfrågan förrän han slår fast:

– Man borde inte få spela på matcher som inte videofilmas.

När började du fundera kring det?

– När jag fick de första indikationerna på att det kanske förekom i vårt eget lag. Jag hade inte haft en tanke på det tidigare.

Vad var det för indikationer?

– Från andra ledare runt laget. Eller runt akademin. Det florerade ett rykte om att spelarna spelade pengar på våra egna fajter. 

Vad tänkte du om det?

– Jag trodde inte att det var sant. För mig var det helt otänkbart att några spelare som tränar fyra till fem gånger i veckan och kämpar för att bli bättre kan göra något sådant mot sina lagkamrater. Det fanns inte i min sinnebild.

Vad gjorde du?

– Vi tog in allas mobiler på en gång. Jag vet inte om det är lagligt, men de fick frivilligt visa upp dem. Och då fick vi en indikation på att det faktiskt förekom.

I en av spelarnas telefoner?

– Jag kommer inte ihåg om det var en eller två. Men de påstod att det inte var de som hade spelat utan att det var någon kompis eller brorsa. Men i det här fallet tror jag inte att det var på förlust eller x insläppta mål.

Hur såg du att det förekom?

– Genom historiken på en av spelarnas spelkonton. Då fattade de ju att vi hade ögonen på dem, men ändå fortsatte det. Det förstår jag inte att man vågar utsätta sig för.

Vad hände sedan?

– Jag anmälde det till förbundet. Och det var självklart inte ett beslut som bara jag tog, utan det gjorde jag i samråd med en styrelserepresentant.

Hela klubben var med på det?

– Det kan inte jag svara på, om hela styrelsen var med på det. Men det här var en representant i Syrianskas styrelse som var min kontaktperson gentemot ungdomssidan. Så det var ett gemensamt beslut som vi tog.

»Det blev till den grad att jag inte vågade spela en spelare i andra halvlek, jag kunde inte lita på honom. Jag bytte ut den ena mittbacken och flyttade upp den andra till mittfältet.«

Stefan Fredriksson misstänkte fler av spelarna och drog igång en egen intern utredning, som han upplevde sig ha stöd för av styrelsen. Han »förhörde« nästan alla, berättar han.

– Det blev ett enormt liv i laget. Jättespänt. Falanger mot varandra. Så fort någon gjorde ett misstag frågade de varandra: »Är du med på bet?«

Tror du att dina samtal med spelarna bidrog till det?

– Det är klart, för vi var ju tvungna att misstänka alla, prata med alla. Det var ingen lätt situation för någon.

Minns du någon specifik händelse?

– Matchen mot Huddinge. Vi hade haft en skitbra träningsvecka, men det fanns en oro i laget inför matchen. I första halvlek fick Huddinge in två eller tre billiga mål – det var en skitdålig insats från vissa. Då var det kaos i omklädningsrummet i halvtid. Folk skrek åt varandra. Några skrek »Bet365! Bet365!« mot vissa som de upplevde spelade illa.

Vad tänkte du då?

– Jag tyckte att det var skitbra att det kom upp. Att det blev en motvikt. Att det inte bara var jag som käbblade.

Hur agerade du?

– Jag lät det vara, stod bara och iakttog. Såg om det kunde komma fram något. Det gick så långt att jag inte vågade spela en spelare i andra halvlek, jag kunde inte lita på honom. Jag bytte ut den ena mittbacken och flyttade upp den andra till mittfältet.

Vad baserade du det beslutet på?

– Den första halvleken, lagkamraternas reaktioner och misstankarna efter tidigare matcher.

Vad hände sedan? 

– Någon vecka senare, efter många samtal med olika spelare, kom två av dem jag konfronterat in till mig och erkände. De sa att de hade jättedåligt samvete och att de hade fixat en match, den mot Huddinge.

Upplevde du att spelarna tog egna initiativ att tjäna pengar, eller påverkades de av externa påtryckningar?

– Hos mig fanns absolut ingen tanke på att närstående kunde vara involverade, som utredningen senare visade. Jag tänkte bara att det nog var något dumt, ogenomtänkt pojkstreck. De ville tjäna enkla pengar. Naivt och spontant.

Under flera av spelarsamtalen valde Fredriksson att i smyg klicka igång en inspelningsapp på mobilen, som han placerade med skärmen mot bordet. Han hävdar att han i stunden inte tänkte på att inspelningarna skulle komma att bli juridisk bevisning, utan att han framför allt ville använda ljudfilerna för eget minnes skull. 

– Det var många möten hit och dit, så sjukt många samtal med olika spelare och ledare. Men jag tänkte ändå så pass långt att jag ville dölja för spelarna att jag spelade in.

Först i ett samtal med förbundsjuristen Tobias Tibell några månader senare slog det honom att han hade två av spelarnas erkännanden på band.

– Då var jag helt hundra på att saken var klar, säger han.

»Det enda jag ville var att ha en ren förening. En ren och ärlig verksamhet där vi litar på varandra. Det var de uppenbarligen inte intresserade av.«

De två spelarna blev avstängda av disciplinnämnden och dömdes i september 2018 för givande av muta (till en 15-årig lagkamrat) i tingsrätten. Eftersom de hade ändrat sina utsagor i rätten (spelarna hävdade att de hade känt sig pressade att erkänna under Fredrikssons påtryckningar) spelade akademitränarens ljudinspelningar en avgörande roll.

Men för en och en halv månad sedan fick Stefan Fredriksson beskedet att hovrätten hade bedömt ljudfilerna annorlunda. De hade spelats in under förhållanden som enligt hovrättsdomen innebar ett »mycket lågt bevisvärde«. Och hovrätten friade spelarna.

– Jag blev så fruktansvärt besviken, förbannad och ledsen, säger Fredriksson. Så mycket jobb vi hade gjort. Så många möten, så mycket komplikationer för egen del och så mycket tid, kraft och ekonomi jag förlorade.

Han pausar och suckar uppgivet.

– Jag fattar inte vad som kommer att krävas. När det fanns inspelade band, vittnen i form av lagkamrater och teknisk bevisning från spelbolagen.

Han menar att domens signalvärde är förödande för idrottsrörelsens möjligheter att få bukt med den dolda spelfuskproblematiken.

– Matchfixningen är en cancersvulst inom svensk idrott som vi på alla sätt måste bekämpa. Om den får finnas och härja fritt kan vi lägga ner idrotten.

På dagen en månad efter de två spelarnas erkännanden fick en av dem debutera på bänken i säsongens sista A-lagsmatch i Superettan. På ett möte med andra klubbledare ifrågasatte Stefan Fredriksson beslutet: »Vad sjutton sänder vi för signaler nu?!«

– Jag var överens med Syrianska om att ta över A-laget och åkte in för att skriva på, förhandlingen var redan klar. Jag skulle egentligen bara träffa den assisterande tränaren. Men där hände någonting som jag inte fattade. Plötsligt ville de att jag skulle ha ett delat ledarskap med två andra som inte hade någon erfarenhet. Det gick inte att acceptera, så jag tackade nej till det. En av dem hade varit polis, och bara någon vecka senare, när jag hade dragit igång min utredning kring matchfixningen, ringde de hem till mig en söndagsmorgon.

Vilka är »de«?

– Ex-polisen och Can Melkemichel, sportchefen. De hade ett slags förhör, konfronterade mig med en massa frågor: »När upptäckte du det här?« »Vad har du för rätt att göra det här?« Jag tyckte att det var jättemärkligt. Sedan dröjde det inte lång tid innan de med bryskhet kastade ut mig. Så aggressiva och otrevliga så det finns inte. 

Vad sa de?

– »Stick, din jävla hund!« Och det enda jag ville var att ha en ren förening. En ren och ärlig verksamhet där vi litar på varandra. Det var de uppenbarligen inte intresserade av.

Fick du indikationer på att andra personer i klubben än U19-spelarna hade med matchfixningen att göra?

– Jag fattar fortfarande inte varför jag var tvungen att försvinna. Det är den enda kopplingen eller funderingen jag kan ha. De som faktiskt tog bort mig – vad hade de med det här att göra?

När Stefan Fredriksson i januari 2018 berättade för Expressen om sina upplevelser hävdade Syrianska att han sades upp av ekonomiska skäl och för att han hade »uttalat sig negativt om klubben« internt. I Sportbladet nio månader senare menade Syrianska att det handlade om en dispyt med sportchefen Can Melkemichel som gällde »något helt annat« än Fredrikssons privata spaningsarbete. För Offside uppger en av Syrianskas företrädare, som vill vara anonym, att anledningen till Fredrikssons abrupta avsked var att den dåvarande akademichefen förmedlade kontakt mellan några av U19-lagets spelare och utländska klubbar i hopp om att sälja dem. Syrianska fortsätter att understryka att avskedet inte hade något att göra med matchfixningsutredningen. 

»Vi har flera fall. Det händer ingenting. De som blir fällda ska veta att det väntar ett rejält straff. Och den som ger mutan ska kunna straffas. Det händer ingenting där heller.«

Stefan Fredriksson själv menar att hela historien var en missad chans för Syrianska. Han är alltjämt besviken på den dåvarande klubbledningen.

– Tänk om vi hade tagit tag i det här på rätt sätt och påbörjat ett internarbete i Syrianska. Om vi jobbat stenhårt för det här, jobbat med värdegrund och bara vänt på det. Som klubben behöver. Det hade kunnat bli hur bra som helst. Nu blev det bara en så himla dålig utgång. För alla.

Upprörd. Ett år efter Stefan Fredrikssons avsked sade sportchefen Can Melkemichel till Länstidningen Södertälje att akademitränaren betedde sig »svinigt«: »Han sa till mig: ›Jag tycker inte att du är kompetent att leda Syrianska.‹ Då sa jag att han är en dålig tränare.« Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

 

I ett av avbytarbåsen på Södertälje fotbollsarena sitter Iso Gürsac med korsade ben och rynkade pannveck. Han har varit Syrianskas ordförande i ett och ett halvt år och hade dessförinnan roller som ungdomsansvarig, kassör och styrelseledamot i föreningen.

Med sportsliga motgångar i serien, allt färre sålda matchbiljetter och återkommande skulder hos Kronofogden står Gürsac inför en rad utmaningar. Men bara när han hör termen matchfixning blir ordförandens blick på gränsen till uppgiven.

– Frågan är större än Syrianska egentligen, säger han. Det har förekommit ganska tydligt i fotbollen, till och med i Allsvenskan, i kanske 20 år. De har haft 20 år på sig. Frågan är vad som händer när de får tag på killarna och ska fälla dem. Vad har hänt? Vi har flera fall. Det händer ingenting. De som blir fällda ska veta att det väntar ett rejält straff. Och den som ger mutan ska kunna bli bestraffad. Det händer ingenting där heller. Det är det som är problemet.

Jag frågar hur det är att vara ordförande i en förening som återkommande förknippas med matchfixning, men får ett svar som svävar iväg åt ett annat håll:

– Varför vi blir utpekade … Jag är inte expert på grejen men de här oddsförflyttningarna … Vi är ju inte Liverpool eller Manchester United som det satsas massvis med pengar på från hela världen. Är det ett Superettanlag som folk har satsat 300 000 på, och det har satsats 100 000 på det andra laget, och så kommer det in ytterligare 4 000 på Syrianskas motståndare – då är det lite pengar i helheten. Det är fyra procent. Får du två, tre sådana spel ändrar sig oddsen ganska snabbt. 

»Har de något bevis ska de sätta dit den jäveln. Det kan ju vara någon spelare som gör det här med flit och det drabbar ju föreningen, det kan inte vi stoppa.«

Ordföranden berättar att han tog kontakt med spelexperter för att förstå hur de så kallade »oddsavvikelserna« såg ut vid Syrianskas förlustmatch mot Varberg.

– Sista gången vi blev anklagade menade folk som kan det här att det fanns flera matcher med samma rörelser. Större rörelser. Samma vecka. Med de lagen hände det ingenting.

Gürsac tycker inte att det är konstigt att det spelas stora pengar på en klubb som Syrianska.

– Utlänningar satsar kanske lite mer? Det har blivit en multiindustri. Och är det spel på Syrianska? Okej, vi har över 100 000 syrianer som bor i Sverige. Det är inte lite alltså. Okej att det kommer 300 pers hit på matcherna, men vi har 24 000 följare på Facebook världen över. Så man måste tänka.

Hur ser du på polisens aktuella utredning?

– Har de något bevis ska de sätta dit den jäveln. Det kan ju vara någon spelare som gör det här med flit och det drabbar ju föreningen, det kan inte vi stoppa. Vi kan inte vara »spelarpolis«, vi har inte de möjligheterna, men vi försöker naturligtvis vara vakna och sätta stopp.

Gürsac tar upp polisens prioritering av ärenden.

– Det finns någon division fyra-grej, jag vet inte, Växjö? Men … hallå? Hur kan det vara viktigare än det här? Där kände jag att det måste vara ett sätt att skada Syrianska. Nu skiter de i det, men de skadar Syrianska. Skadan har redan skett, vi blev svartmålade i tre, fyra månader. Då kom det plötsligt något annat. Vad händer?

Han kommer själv in på fallet kring klubbens två U19-spelare som i april friades i hovrätten.

– Vi själva gjorde en anmälan mot våra ungdomsspelare. Vi gick med bevis och allt annat. Vem fick skit? Syrianska. Och vad hände sedan? Ingenting. Det betyder att det någonstans är ett fel på högre nivå.

Var ligger problemet, enligt dig?

– Det här handlar om lagstiftning, naturligtvis. Först måste juridiken bestämma straff, hur mycket straff man ska ge? Blir spelarna och de som ligger bakom skadeståndsskyldiga? Det ska ju kännas, det räcker inte att bara sitta i fängelse i två månader eller få dagsböter. Man ska sätta stora skadeståndskrav så att spelarna som gör detta tänker om. Att bli avstängd från fotbollen som 30-åring spelar väl ingen roll. Om det däremot kostar tre, fyra miljoner i skadestånd känns det ordentligt i plånboken. Då gör det ont.

Hur jobbar ni själva för att motverka spelfusk i Syrianska?

– Vi följer fotbollsförbundets rekommendationer om utbildning. Och så har vi lite annat. Till exempel har vi infört mobilförbud vid samlingarna, både vid hemma- och bortamatcher, och försöker hålla inne med startelvan så länge som möjligt. Mer kan vi inte göra. Men det hjälper ändå inte.

 

Frågan slutar inte att eka i huvudet: Hur rimligt är det egentligen att man kan satsa pengar på ungdomsmatcher? Där spelarna inte ens har fotboll som jobb, där vissa av deltagarna inte ens är myndiga.

Inte ens för en äldre spelare som Kyriakos Stamatopoulos, med en stabil tillvaro och decennielång elitkarriär i ryggen, är matchfixares påtryckningar en enkel situation att hantera. För en tonåring är det förstås ännu svårare att våga säga ifrån och anmäla.

En elitfotbollstränare jag pratar med hävdar att han, om han velat, hade kunnat manipulera unga spelare att spela sämre utan att de själva ens skulle märka det, genom att subtilt instruera dem att agera på ett visst sätt i enstaka matchsituationer. En annan tränare säger att det är »öppet mål« för matchfixare att påverka domare, ledare och spelare längre ner i seriesystemet och på ungdomsnivå, där lönerna är nästintill obefintliga och där få människor detaljkollar på matcherna.

Visst händer det saker. Hösten 2017 var det uppenbarligen lätt att spela på U19-matcher, men en genomgång av de stora svenska spelsajterna visar att den sortens spelobjekt är betydligt mer sällsynta 2019. Åtminstone på den synliga spelmarknaden. Men det finns också en illegal marknad som är svårare att komma åt. I början av juni avslöjar Dagens Nyheter att ett tiotal allsvenska spelare är registrerade på en illegal bettingsajt. Egentligen är det en oerhörd nyhet, och andra medier refererar till DN:s bevakning, men någon dag senare är saken som bortglömd. Det blir ett färskt exempel på hur lågt samhällsintresse den här sortens nyheter ofta får. Visst reagerar många kraftfullt på matchfixning när det bränner till och de TV-baserade anklagelserna fortsätter att poppa upp i sociala medier-sammanhang, men i längden orkar få bry sig. För allsvenska supportrar kommer det alltid att ligga närmare deras verklighet att gnälla på domarinsatser och debattera bengalfrågor.

Likväl är DN:s avslöjande ett uppenbart och allvarligt exempel på att det alltid kommer att finnas ett sätt att spela på för dem som vill spela. Och hur uppmuntrande är Stefan Fredrikssons historia för andra ledare som bär på misstankar om fusk eller läggmatcher och vill göra något åt saken? 

 

Den sista veckan i juni lägger polisen ner sin förundersökning kring Syrianska.

Det har varit på gång i flera veckor. Fredrik Gårdare och hans grupp kör tidigt fast i insamlingen av ny information. Ingen i eller runt klubben vill tipsa om eller berätta något, och i en intervju med Fotbollskanalen ger kriminalkommissarien återigen uttryck för sin besvikelse över Syrianskas klubbledning. 

Samtidigt sitter klubbens ordförande på en avbytarbänk i Södertälje och är besviken på att polisen inte gör mer. Ironin i detta är nästan komisk. Men tänker man på hur långt ifrån fotbollen och rättssamhället är att få bukt med matchfixningen finns det ingenting att skratta åt.


Fotnot: Den 1 juli varnade Spelinspektionen åtta spelbolag för att de erbjudit vadhållning på matcher med minderåriga spelare. I sitt pressmeddelande skrev Spelinspektionen: »Vadhållning på händelser eller evenemang där övervägande andel spelare är under 18 år är en direkt fara för att minderåriga riskerar att utsättas för påverkan att manipulera resultat, vilket i sin tur leder till negativa konsekvenser av spelande.« Spelbolagen som bröt mot reglerna får dessutom böta mellan 700 000 och tio miljoner kronor.