Foto: Bildbyrån

Jesper och Carola

Liten berättelse om en snäll fotbollsspelare.

Du är 19 år gammal och nykomling i Sveriges bästa fotbollslag. Du har tränat i två timmar och vandrar svettig mot omklädningsrummet. När du går på gräsplanen, omgiven av tjugo andra unga män och hela den beteendestruktur och den makthierarki som bildas i sådana sammanhang, blir du tilltalad av en utvecklingsstörd tjej.

Hon har som vanligt följt träningen från sidan av planen. Hon bor i gruppboende en kort promenad från träningsanläggningen.

Dina lagkamrater studerar hur du hanterar situationen. Det är nämligen uppenbart att den utvecklingsstörda tjejen är kär i dig.

Annons

 

Jesper Blomqvist började prata med Carola. Han tog sig tid, hörde efter hur hon mådde, fixade grejer.

När Jesper fyllde 20 dök Carola upp med en tårta. Det sägs att hon var den enda vid Kamratgården som hade koll på födelsedagen.

Jesper bjöd in henne till fikarummet. Han lät henne ringa honom i hemmet. Han ordnade biljetter och resor.

Det har alltid sagts att Jesper Blomqvist är för snäll. Att han hade lyckats bättre som fotbollsspelare om han inte var så vek.

Ingen annan fotbollsspelare har som en ledsen hund gått in i ett allsvenskt motståndarlags omklädningsrum efter en match för att be om ursäkt för en fällning – trots att Halmstads Joel Borgstrand varit på honom hela matchen. När Expressen 1994 skrev skandalartiklar om Nikes barnarbetare var det bara en enda elitspelare som brydde sig om att uttala sig om skosponsorns moral: Jesper Blomqvist.

Under USA-VM sade man att nervositeten gav honom kramp. I Milan hette det att han inte vågade spela utan trygghet. I Manchester sägs han inte klara konkurrensen.

Och samtidigt: varför passade Thern alltid Dahlin och Brolin när Jesper hela matchen stod i linje med Kameruns backlinje och väntade på en löpboll? Nämn en spelare som var bra i Milan 1997? Och hur kommer det sig att baklängesmålen så ofta uppstår på David Beckhams kant i de matcher då Jesper Blomqvist haft ansvaret för den andra?

En gång i tiden njöt jag av att håna beundrare av Anders Limpar. Kanske var det en Göteborg-Stockholm-grej. Hur som helst kunde jag aldrig låta bli att påpeka det tragiska i att ständigt hylla en spelare som bara varit riktigt överlägsen i ett lag, en säsong.

Det var innan Jesper Blomqvist gick från världens bästa vänstermittfältare i IFK Göteborg hösten 1994 till att vara kanske på väg att bli lika bra varje år därefter. 

Carola behöll kontakten med Jesper också när han lämnat Göteborg. Jag vet, för hon ringde till mig och rapporterade med jämna mellanrum. Carola ringde ofta till journalister i göteborgsområdet och pratade om Jesper. Vissa orkade med henne, andra lade på luren.

Från Milan skickade han en halsduk. Carola skickade ner en födelsedagspresent med Jespers mamma Ulla. En deodorant.

Med jämna mellanrum ringde Carola mig och lämnade lägesrapporter ur Jespers liv. Hon berättade hur han kände sig i Milan, var han bodde i Parma och att hotellet var långtråkigt i Manchester.

Men så slutade hon att ringa.

Det var ungefär samtidigt som det dök upp en speciell typ av Jesper Blomqvist-intervjuer i svensk press. Det var texter där Jesper sade saker som:

Annons

– Jag har varit väldigt mån om att alla ska tycka bra om mig, men nu har jag börjat ändra på mig. Visst är det bra att vara snäll men inte till vilket pris som helst.

Eller:

– Jag har haft problem och jag tror att det lite ligger i det där att jag har lite fel mentalitet och inställning. I Sverige är det fint att vara ödmjuk och snäll, men här får man inga bonuspoäng för det.

Samma budskap upprepades i Aftonbladet, Svensk Fotboll, Expressen…

Det var så rätt. Det var precis det alla ville höra. Den nye, kaxige Jesper skulle armbåga sig fram i världen och visa att han egentligen var bättre än alla de där halvfigurerna som petat honom tidigare.

Jag blev sorgsen när jag läste de där texterna. För även om tanken givetvis är befängd har jag hela tiden närt ett litet, litet hopp att problemet ska kunna lösas på motsatt väg: Jesper förblir den han är, men omvärlden förändras till det godare.

Efter Manchester Uniteds segrar i Premier och Champions League reste laget på turné i Asien. Syftet var att öka marknadsvärdet så att klubben kunde sälja fler souvenirer. Från de första matcherna rapporterades att Jesper Blomqvist var outstanding. Sen, i en meningslös träningsmatch vars syfte alltså var att kränga t-shirts, gick han sönder.

En dag inte långt därefter ringde telefonen hemma i min lägenhet. Det var Carola.

– Jag fyller 30 år i dag, sade hon. Och vet du vad som hände? Jesper ringde och sade grattis.