Kristianstads DFF:s anhängare frågar sig knappast vem Alice Nilsson är när startelvan annonseras. Mittfältaren har startat i 108 raka allsvenska matcher.
Du kan inte vara särskilt osäker på din plats i startelvan?
– Den viktigaste anledningen till att jag har kunnat starta så många matcher i rad är att jag är allround. Jag kan spela både innermittfältare och mittback. Dessutom har vi haft en del skador, vilket har gjort att jag fått fler chanser än vad jag annars hade fått. I år hoppas jag att vi är skadefria och att konkurrensen blir hårdare. Därför kan jag inte säga att jag är given att starta, men det är klart att jag finns med i tankarna till startelvan i alla fall.
Är du aldrig skadad?
– Peppar, peppar! Jag har haft väldigt mycket tur, jag har sällan haft stora skador. Med det sagt: att bli äldre än 25 är mycket värre än vad jag hade trott. Jag känner att kroppen protesterar titt som tätt.
Har du varit nära att missa några matcher under den här femårsperioden?
– Jag tror att det var någon gång, något år, då jag kände mig lite halvkrasslig inför en match. Och så hade jag en känning i låret någon gång, men sedan kändes det bra på uppvärmningen. Så nej, det har egentligen inte varit nära en enda gång. Det har hänt att jag har varit sjuk, men då har jag mirakulöst nog blivit det under ett landslagsuppehåll.
Lästips:
Kristianstads tränare Elísabet Gunnarsdóttir:
»Om man som jag är ett ›kontrollfreak‹ är det lätt att drabbas av panik«
Du missade bara en minut säsongen 2018. Då du blev utbytt i den 89:e minuten borta mot Piteå. Blev du vansinnig då?
– Nej, jag tror att jag fick en rätt rejäl lårkaka i den matchen och bad om byte några minuter tidigare. Då hade jag kolliderat med målvakten och sprang runt med ett stort bandage runt låret, så jag var nog rätt glad över att få kliva av.
Men ändå … du var en minut ifrån att spela en hel säsong. Det är väldigt sällan utespelare lyckas med det. Grämer du dig inte?
– Nej, det kan jag inte påstå.
Okej. Du missade två matcher 2014, en match 2015 och en match 2016. Minns du varför?
– 2016 fick jag rött kort i premiären och bommade därför den andra matchen, men de andra åren vet jag faktiskt inte. Jag var säkert sjuk någon gång och petad någon gång.
Är den här kontinuiteten en anledning till att du inte lämnar Kristianstad?
– Absolut! För mig är det viktigt att vara i en miljö där jag trivs och kan vara mig själv. Vi har haft kontinuitet i truppen och i ledarstaben, så jag har lyckats jobba upp ett stort förtroende över tid. Nu har jag haft turen att slå det här rekordet, och det är klart att det är häftigt, men jag kommer inte gråta den dagen rekordet bryts.
För det är ett rekord, eller?
– Det tror jag absolut att det är, och det är klart att det är häftigt. Vi får se hur länge sviten fortsätter, men när någon kommenterade att jag låg på typ 96 raka matcher tänkte jag: »Okej, nu får jag ändå fortsätta så att jag når 100 raka!«
Nu blir det 100 till?
– Det får vi se om det blir, men det hade varit fantastiskt kul. Jag är fortfarande glad för varje match jag spelar, och så länge kroppen håller.
LÄSTIPS:
Backen som vann Kristianstads interna skytteliga överlägset
