De flesta som varit på semester vet att upplevelsen av resan ofta förändras efter att man kommit hem. Vissa episoder som i stunden präglat vistelsen, som en högljudd rumsgranne eller en irriterande förkylning, förträngs i efterhand. Andra minnen, kanske av en måltid eller en utflykt, förstärks gradvis.
Något liknande händer med berättelser om idrottsliga bragder: Under tävlingens gång fylls medierna av sakliga rapporter och nyfikna artiklar om vitt skilda aspekter av de tävlandes handlingar. Efter hand utkristalliseras en slags kanon. För varje gång den upprepas mals vissa anekdoter ner i glömska medan andra detaljer – som i stunden kan ha upplevts som betydelselösa – slipas till byggstenar i berättelsen om bragden.
Den historia om Danmarks EM-guld som polerats fram under decennier börjar den 1 juni 1992 när förbundskaptenen Richard Møller Nielsen tapetserade om sitt kök i Kerteminde. Danmark hade misslyckats med att kvalificera sig till det EM som skulle börja tio dagar senare, och han hade tänkt ägna sommaren åt renovering. Då ringde telefonen.