Fortfarande stark i luftrummet

När spelare lägger av brukar de tala om hur skönt det ska bli att slippa allt resande. Jonas Wallerstedt tänkte annorlunda.

– Ja, nu ser jag ju inte mitt pilotjobb så mycket som resande. Det är ett arbete. Dessutom övernattar jag sällan på hotell eftersom min arbetsgivare, BRA, utgår från Sundsvall där jag bor. En normal dag flyger jag Sundsvall–Bromma på morgonen, sedan från Bromma till typ Växjö och därefter tillbaka till Sundsvall på kvällen. 

Varför blev du pilot?

Annons

– Jag är uppvuxen i flygstaden Linköping, så intresset har alltid funnits. Sedan kom fotbollen emellan. När vi stod vid gaterna på bortaresorna var jag ofta väldigt intresserad av det som hände på landningsbanan. 2008, mitt sista år i IFK Göteborg, började jag ta flyglektioner ute på Säve. Sedan tog jag privatcertifikat under mina avslutande år i Gif Sundsvall. Efter det gick jag vidare och utbildade mig till trafikflygare. Jag blev klar 2015. 

Med mer än 15 år som elitspelare, och som det första svenska utlandsproffset i Ryssland, bör du ha upplevt en del skräckflygningar genom åren. 

– Jag har faktiskt klarat mig bra. Värst var väl i Ryssland när vi på vintern kom ut till ett plan som var helt täckt av snö och de skottade vingarna på det skraltiga planet medan vi klev ombord. »Ska vi verkligen lyfta med det här?« tänkte jag då. Men det gick bra. 

Ser du likheter mellan din gamla och nya karriär?

– Det är samma typ av jobb på det sättet att man måste slå på en knapp med totalt fokus när det är allvar, för att sedan varva ner. En av mina första jobbflygningar innebar övernattning i Halmstad. När jag morgonen efter gick längs ån för att förbereda mig för nästa flygning var det som att vara spelare igen. Det kändes som om jag skulle dra på mig kostymen och åka till Örjans vall. Nu tog jag istället på mig kostymen och satte mig i cockpit.