»Den 12 november 2018 klev jag upp på Globens scen och allt kändes som en dröm. Plötsligt stod jag framför så många människor och tog emot ett pris. Att få den uppskattningen … För mig var det ett bevis på att det går att ta sig långt trots att man har ett funktionshinder. Det var en motivation till att sikta ännu högre.
Det har gått snabbt att hamna här. 2014 avslutade jag mina studier på Sveriges enda gymnasium för hörselskadade – jag är döv sedan födseln. Jag skulle flytta hem till Skåne igen och hade tappat motivationen för att spela fotboll.
Ett par år tidigare hade jag dömt ungdomsmatcher och nu bestämde jag mig för att jag ville bli fotbollsdomare. I februari 2015 började utbildningen och i mars dömde jag mina första träningsmatcher. Månaden efter det gjorde jag min första match som distriktsdomare. I dag är jag huvuddomare i division sex och assisterande domare i division fyra. Mitt mål är att nå så högt som möjligt. Först Allsvenskan, sedan Europa.
I mitt yrke är kommunikation givetvis viktigt. Ibland upplever jag att spelare inte visar respekt. Jag är en bra läppläsare och har lärt mig att säga ett par enkla fraser: »En gång till så blir det varning«, »Snälla, lägg av!« och så vidare. Det spelar ingen roll att jag inte hör. Spelarna ska alltid ha respekt för mig och mina kollegors beslut.
