Den 19 juni tog mitt lag, Jönköpings Södra, emot serieledaren Varberg. Jag ska här försöka beskriva hur det såg ut i mitt huvud under vägen fram till tre poäng.
15 juni (fyra dagar kvar till match)
Jag behöver egentligen inte se någon statistik. Vår andra halvlek mot Syrianska i går är den sämsta vi gjort i år, träningsmatcher och cup inkluderade. Som bonus släppte vi också in en hörna på övertid och fick åka hem utan poäng. Känsla: Svart hål. Man befinner sig på en väldigt, väldigt mörk plats. Den enda skillnaden mot när man var färskare som tränare är egentligen att man vet att man kommer att lämna den platsen. Dock inser jag att det inte är läge att titta på matchen än, utan börjar istället slökolla på nästa motståndare: Varberg.