Patriarkens höst

Han tog EM till Sverige 1992, startade Champions League och var F­otbollseuropas mäktigaste man i 17 år – fram till en vinterdag 2007 då han insåg att ens närmaste vänner kan bli ens värsta fiender. Med tre års distans till det han kallar »mitt livs nederlag« berättar Lennart Johansson om livet på andra sidan makten.

De ljusa väggarna i Lennart och Lola Johanssons fyrarummare, med tak­terrass och utsikt över Essingeviken, är täckta av tavlor. I vardagsrummet slutar jag räkna vid tjugo. Det är böljande landskap, trånga Stockholmsgränder och stora skepp. En av tavlorna sticker ut – porträttet på Lennart Johansson. Det är en bra avbildning, den karakteristiska dubbelhakan är där, även om konstnären har hållit tillbaka. De blåmålade ögonen är välfångade och givetvis är han avbildad i kostym, slips och skjorta.

Lennart berättar att han alltid ogillat att bära slips. Han har känt sig instängd. Dessutom har det varit svårt att hitta skjortor som passat kroppshyddan.

Den här dagen är han klädd i en knallgul ylletröja med ett stort AIK-emblem på bröstet. Han stödjer sig på sin käpp och andas tungt. Jag säger att det måste ses som ett tecken på att han haft ett framgångsrikt liv när han kan stå och titta på sitt eget porträtt. Han nickar:


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto