Det är en torsdag i januari. Wilhelm Loeper har genomfört sitt första fotbollspass för säsongen och sitter med en pannbiffslunch i magen i restaurangen där HIF-spelarna äter lunch. Medan hans lagkamrater sparkade i gång året och mottogs av bengaleldande supportrar låg den 26-årige yttermittfältaren nedbäddad med influensa. När han återvände till träning höll han på att svimma under ett cykelpass. Därför fick han nöja sig med 30 minuter i den internmatch som stod på schemat den här torsdagen.
Han skjuter undan tallriken och erbjuder sig att hämta kaffe. Småkakorna som ingår i lunchpriset håller han sig undan. När han har återvänt med två koppar plockar han fram en snusdosa, nyper till sig en prilla och sticker in den under läppen.
– Vissa dåliga vanor har jag, säger han. Fast jag har inte hittat några tydliga studier på att snus skulle vara prestationsförsämrande. Jag är i alla fall inte så pass beroende att jag spelar med snus. Det känns nästan lite oseriöst, jag är rädd att det ska påverka mitt fokus.