Det är en torsdag i januari. Wilhelm Loeper har genomfört sitt första fotbollspass för säsongen och sitter med en pannbiffslunch i magen i restaurangen där HIF-spelarna äter lunch. Medan hans lagkamrater sparkade i gång året och mottogs av bengaleldande supportrar låg den 26-årige yttermittfältaren nedbäddad med influensa. När han återvände till träning höll han på att svimma under ett cykelpass. Därför fick han nöja sig med 30 minuter i den internmatch som stod på schemat den här torsdagen.
Han skjuter undan tallriken och erbjuder sig att hämta kaffe. Småkakorna som ingår i lunchpriset håller han sig undan. När han har återvänt med två koppar plockar han fram en snusdosa, nyper till sig en prilla och sticker in den under läppen.
– Vissa dåliga vanor har jag, säger han. Fast jag har inte hittat några tydliga studier på att snus skulle vara prestationsförsämrande. Jag är i alla fall inte så pass beroende att jag spelar med snus. Det känns nästan lite oseriöst, jag är rädd att det ska påverka mitt fokus.
Du verkar annars inte ha några problem med att hålla dig koncentrerad under match.
