Andreas Alm om att romandebutera

En av elva är stundtals en dyster gestaltning av hur det är att verka som tränare och spelare i en elitfotbollsklubb. Är det så mörkt i verkligheten?

– Jag har skrivit en roman, allt måste inte ha hänt i verkligheten. Men mycket av det som jag skriver om existerar i olika grader om man rör sig i fotbollens toppskikt. Jag tycker skuggorna i fotbollens värld är intressanta och inte så berättade som mycket annat inom elitfotbollen. Jag valde att exkludera själva matcherna och spelet i min bok, jag ville snarare berätta om det som sker mellan matcherna, lite behind the scenes. Maktspelet, påtryckningarna, besvikelserna, ångesten. Samtidigt … i det här »mörkret« tycker jag också att fotbollen skänker en ljus kraft, det är viktigt att påpeka. Och är man som jag, född i Tornedalen, är det inte så mörkt i mörkret. Jag gillar generellt skönlitteratur som rör sig i olika nyanser av mörker.

Vilka författare tänker du då på?

– Torgny Lindgren, Jonas Hassen Khemiri, Ágota Kristóf och inte minst Lena Andersson. Jag älskar hur hon berättar om relationer, hon petar och petar och är fantastisk på att hovra ovanför ett ämne från alla vinklar, och när man tror att hon har lämnat det återvänder hon en gång till. Lite så har jag också försökt att skriva, med en envis blick. Det är extra tacksamt i en fotbollsmiljö. Där hänger så många saker ihop utan att man kanske är medveten om det – inte minst relationerna mellan alla människor med olika agendor och viljor. Väljer man till exempel som tränare att ta bort en spelare från en startelva kan det få en rad olika konsekvenser, både för tränaren och för spelaren.