Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

Daniel Ekvall om negativt tänkande

Idrottare får ständigt höra att de ska sikta högt och tro på sig själva i alla lägen. Landslagets fotbollspsykologiska rådgivare är trött på kulten kring positivt tänkande.

Varför det?

– Pessimister klarar sig bäst, det är ren evolutionspsykologi. Den som tvivlar överlever. Tänk på stenåldern: »Ska jag äta de där bären jag aldrig sett förut? Nej, jag tror att jag avstår.« Det går att applicera på en fotbollsplan också. En spelare med ett positivt sinnelag lider rimligtvis en ökad risk för att drabbas av skador och utmattningssyndrom. Då är det bättre att vara pessimist: »Äh, jag vilar mig i dag.«

På Twitter efterlyste du nyligen en idrottspsykologisk bok med titeln Tänk gärna negativt, var nervös och skit i resultat – så vinner du mer.

Annons

– Den skulle jag kasta mig över. Posititvt tänkande har varit fullständigt förhärskande inom idrotten de senaste 20,30 åren. Den senaste forskningen indikerar att nyckeln till framgång snarare är att acceptera alla känslor, även de negativa.

Du jobbade tillsammans med Janne Andersson redan i IFK Norrköping. Har du något exempel därifrån?

– När vi mötte Malmö FF borta hösten 2015, i den avgörande matchen om guldet, tyckte några spelare att det skulle bli skitkul. Andra tyckte mest att det kändes jobbigt och hade prestationsångest. Alla vägar in i matchen måste vara okej.

Så du försökte inte peppa pessimisterna när de var oroliga? 

– Man blir ju bara stressad om man är nervös och får höra något käckt som: »Nu gäller det att tänka positivt!« Det är alldeles för riskabelt att hänga upp framgång på att man ska vakna och känna sig »i zonen«. Jag har jobbat med friidrottare som kände sig helt ur form den dagen de satte personbästa. Det viktiga är att särskilja tankar och känslor från prestation.

Och hur går det till?

– Jag jobbar med beteendefokus, som brukar appliceras på nedstämda personer. Man får någon att gå upp ur sängen fast han inte känner för det, att gå ut och träffa vänner. Om en fotbollsspelare känner sig ur form kan han ändå bete sig som när han är i form, se till att göra samma saker.

Kan positivt tänkande få negativa konsekvenser?

– Ja! Att säga »den här säsongen ska jag göra 30 mål«, det betyder ju ingenting. På planen måste en spelare som Christoffer Nyman fokusera på tiden mellan näst sista touch och avslut – inte på att göra 30 mål. Jag försöker alltid konkretisera. Det är ren självbevarelsedrift. Ju lättare lärorna blir att ta på, desto större acceptans får de bland spelarna.

Vad utmärker en vinnarskalle? 

– Paradoxalt nog att resultatet aldrig får vara i fokus. Norrköpingsspelare som Daniel Sjölund och Andreas Johansson … efter slutsignalen märks det knappt på dem om vi har vunnit eller förlorat. De är så fokuserade på själva utförandet, på prestationen. Och det är jättebra. På träningen brukar IFK Norrköping spela tvåmål och mot slutet av säsongen vinner spelaren med flest segrar under året. Ibland säger spelarna själva att de vill spela utom tävlan. Det är bra, för bara då kan man drilla passningsspelet. Tävlar man är risken stor att det lag som leder med 1–0 drar sig tillbaka och bevakar ledningen. Sunda vinnar­skallar behöver inte alltid vinna. Vi kan dra en friidrottsparallell: En längd­hoppare justerar ansatsen vilket gör att det resul­tatmässigt går något sämre i ett halvår, men sedan blir det markant bättre. En dålig vinnarskalle skulle aldrig stå ut med det där sämre halvåret.

Mentala tränare – som ofta förfäktar positivt tänkande – har fortfarande ett stort inflytande på svensk fotboll. Är placeboeffekter ett godtagbart försvar för att använda pseudo­vetenskap? 

– Det där beror helt på vad man är ute efter. Vill man som tränare ha ett bollplank eller en inspirerande föreläsning, då går det bra. Andra vill ha ett längre samarbete, och tack och lov eftersöks min funktion allt oftare i längre samarbeten – som nu i landslaget. Istället för att vara en psykolog knuten till ett fotbollslandslag är man fotbollstränare och psykolog. Ian ­Mitchell, som är team performance psychologist för Wales landslag, är både tränarutbildad och doktorand i psykologi.

När du värvades till landslaget sa Janne Andersson något luddigt om att du »starkt bidragit till individerna och lagets utveckling«. Hur ser vi rent konkret din inverkan på planen?

– Förhoppningsvis får jag spelarna att göra vad de ska, oavsett nervositet eller stämningsläge. Det är det Janne Andersson menar när han pratar om att spelarna måste »ge sig själva chansen«.

Annons