Din kontakt med fotbollen på 90-talet bestod av ett deltidsjobb på Swindon Towns biljettkontor. Hur var det?
– Väldigt, väldigt slappt. Vi var fyra personer som jobbade där och det kom nästan aldrig någon kund. Min arbetsmoral var skrämmande låg. Vi brukade spela fotbollsmatcher inne på kontoret. När klubben tvingades till nedskärningar fick jag märkligt nog vara kvar och blev – ännu märkligare – tilldelad nycklarna till arenan. Jag skulle låsa varje kväll. Men istället tog jag dit mina polare och så spelade vi fotboll inne på County Ground.
Gjorde du några illustrationsjobb för Swindon?
– Jag är ansvarig för Rockin’ Robbin – fågelmaskoten som klubben använder än i dag. Det är till och med samma dräkt fortfarande och jag kan bara föreställa mig lukten. Det roliga är att jag ogillade maskotar och kommersialisering. Men när någon gav mig en slant för jobbet kastade jag mina punkideal i papperskorgen – total hycklare. Jag fick också i uppdrag att göra ett karikatyrporträtt av managern Steve McMahon. Han hade enorma meriter från Liverpool och var en skräckinjagande typ. Jag ritade honom som Don Corleone från Gudfadern.
