Hur minns du dina första månader i FC Rosengård?
– Jag hade drömt om att få spela för klubben men hade känslan av att något dåligt skulle hända. Efter en vecka åkte Erin till en landslagssamling med Kanada. Jag var ensam. Alla i laget hade sina egna liv och åkte hem efter träningarna. Jag är tvilling och har haft någon intill mig sedan jag föddes. Känslan av tvivel smög sig på. Det kändes som om min tunga svullnade upp och jag kunde inte sova på nätterna. Huvudet värkte och jag kände smärtor i bröstet. När Erin kom tillbaka hade jag gått ner mellan fem och sju kilo. Hon undrade vad som hade hänt.
Hur reagerade klubben?
– De undrade om jag ville åka hem, men jag ville kämpa. »T« [Rosengårds sportchef Therese Sjögran] var fantastisk. En natt hade jag en riktigt jobbig panikångestattack. Jag låg helt genomsvettig i sängen och försökte få ner min hjärtrytm i två timmar. Dagen efter pratade jag med »T« som sa till sin fästmö: »Okej, jag har en spelare som kommer hem till oss eftersom hon behöver hjälp.« Hon lyssnade och brydde sig men behandlade mig aldrig annorlunda inför andra.
