Erik Johansson i samband med landslagets träning på Stadion på onsdagen. Foto: Anders Wiklund / TT

Erik Johansson om att koppla av

Landslagets mittback är så ointresserad av fotboll att han inte har sett en match på över tio år.

Tittar du inte ens på mästerskap?

– När var Sverige med i ett stort mästerskap senast, var det 2010, eller?

2012, i Ukraina.

Annons

– Just det. Då spelade jag för Gais och mina polare ordnade världens fotbollskvällar med projektor i en trädgård i Göteborg. Jag var där men såg nog inte en enda match. Jag låg och sov någonstans.

Hur kom det sig att du ens började spela fotboll om du är så ointresserad?

– När jag var yngre höll jag på Manchester United och hade Eric Cantona som idol. Intresset trappades av när jag började spela på heltid. Många man träffar inom fotbollen är extremt fotbollsintresserade. Jag hade inte klarat av det, att bara prata fotboll hela tiden.

Varför? 

– Jag tror att fler hade mått bra av att kunna koppla bort fotbollen. Framför allt när det går dåligt. Vi hade ett jävligt tufft år med Gais 2012. Massor av problem i klubben och slitningar i spelargruppen. Folk kom fram på stan och ville snacka. Då var det bra att inte bry sig så mycket, man kunde haspla ur sig några klyschor: »Vi kommer igen i nästa match.« Eftersom jag fokuserade på att må bra utanför planen gjorde jag en helt okej säsong – trots att hela klubben rasade samman.

Som mittback är det viktigt att ha koll på motståndarnas anfallare. Hade det inte varit bra om du såg fler matcher i förberedande syfte?

– Kanske. Men det har ju gått rätt bra för mig ändå. Dessutom har landslagstränarna videogenomgångar med hela laget. Och i Gent har vi ett videosystem där jag kan logga in på min dator hemifrån och studera spelsekvenser med motståndarna, eller se hur de agerar vid fasta situationer. Så jag tittar på fotboll – i jobbet.

Vad gör du när dina lagkamrater sitter i TV-soffan och kollar Premier Leaguematcher?

– Jag är väldigt intresserad av musik. För några år sedan köpte jag faktiskt en kontrabas av en musikhandlare i Falkenberg. Jag försökte lära mig, men fan vad svårt det var. Den blev en möbel i min lägenhet istället. Sjukt snygg. För ett tag sedan kom ett mejl till Malmö FF:s kansli: »Kan ni kontakta Erik Johansson angående en kontrabas?« Det var musikhandlaren. Han berättade att han köpt instrumentet av en tjej, men att det var hennes pojkväns kontrabas. Hon hade inte berättat för honom att hon sålt den. Eftersom den tillhört hans far hade den sentimentalt värde för honom. Jag sålde tillbaka den för samma pris, men nu är jag på jakt efter en ny.

Du umgås mycket med musiker. Vad är den största skillnaden mellan dem och fotbollsspelare?

– Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig utan att såga fotbollsspelarna för hårt.

Försök.

– Jag har träffat väldigt bra personer inom fotbollen. I Malmö skaffade jag vänner jag troligtvis kommer att ha för livet. Men många fotbollsspelare är ganska enkelspåriga. De tror att de måste fokusera på fotboll hela tiden för att lyckas. Och när de är lediga spelar de Fifa. Fy fan, vad tråkigt. Jag är övertygad om att fler hade mått bra av att ha något annat att tänka på. Att umgås med musiker är lite mer … dekadent. Och det tilltalar mig. Det finns inga riktiga regler.

Blir dina lagkamrater någonsin provocerade av ditt ointresse? 

– Jag har väl fått en del gliringar: »Vad tyckte du om matchen i går?« Fastän de mycket väl visste att jag inte såg någon match. Men jag tror också jag har påverkat andra så att de kan slappna av mer. Pontus Jansson var ju extrem när jag kom till Malmö. Fotboll var det enda han tänkte på. Men när jag träffade honom för ett tag sedan sa han att jag hade lärt honom att inte hela tiden ha fokus på fotboll, och att han tyckte det var väldigt skönt.

Annons

Hur trivs du annars i fotbollslivet?

– Missförstå mig inte, att spela fotboll är det bästa jag vet. Att livnära sig på det är en dröm, men man offrar vissa saker. Som semestertider: Jag har aldrig upplevt en svensk sommar. Det kan bli instängt, men jag sticker iväg så fort jag har möjlighet. Och ibland ger fotbollen möjligheter att se världen. Jag var avstängd när Malmö mötte Olympiakos borta. Både jag och mina föräldrar åkte med ner. Så vi hann se Akropolis och grejer.

Vad planerar du att göra efter fotbollskarriären?

– Jag tillverkar redan lite silversmycken på egen hand, och har planer på att starta ett klädföretag med en kompis från Falkenberg. Det var faktiskt en anledning till att jag ville bli proffs utomlands. På så vis kan jag bygga upp en bra ekonomi och starta ett företag senare. Även om jag älskar att spela fotboll hade jag inte velat göra det i 40 år till. Jag har annat jag vill hinna med.