Janne Andersson om återanvändning

Ett välbekant tränaransikte fick anfallaren Emir Kujović att välja IFK Norrköping. Håller trenden i sig blir han den tredje före detta Halmstadsspelaren att göra succé på Nya Parken.

Är du typen som alltid beställer samma pizza?

– Helt klart. Och på samma pizzeria dessutom: Paradiso i Skarphagen. Där beställer jag en Opera. På den är det bacon, lök, korv och lite annat gott. När jag har hittat något som funkar fortsätter jag gärna med det.

Det gäller uppenbarligen fotbollen också.

– Absolut. Det sägs ibland att jag är fyrkantig. Den kritiken köper jag inte riktigt, för inom ramarna testar jag gärna nya grejer. Men jag har vissa fundamentala bitar jag håller mig till. Vid den första punkten i mitt tränarblock står det till exempel: »Mina lag ska vara starka på fasta situationer.« Det ruckar jag inte på. Mina spelare ska gilla att verkligen ta kampen.

Och det får gärna vara spelare du har tränat tidigare?

– Ja, fast jag skapar inte en plats åt en spelare bara för att jag råkade gilla honom när jag hade Halmstad. Det måste finnas ett behov. Men om vi söker en viss spelartyp och det finns någon gammal bekant med rätt egenskaper, då vänder jag mig gärna till honom först. Tänk dig själv vilken fördel. Har jag sett en spelare i 50 matcher och på 400 träningar är det klart som sjutton att jag vet ganska mycket om den killen. Samtidigt är det en fördel för spelaren också, han vet precis vilken tränare som väntar.

Men det är bara en fördel om spel­aren minns dig med värme. Finns det gamla spel­are du kom sämre överens med och därför omöjligen kan locka till Norrköping?