Per-Mathias Högmo om mindfulness

Han tog över som tränare i maj och lyckades sprida harmoni i ett ångestdrabbat Djurgården. Hur? Han visade bland annat en tecknad film.

När Egil »Drillo« Olsen återvände till posten som norsk förbundskapten 2009 började han med att sparka den mentala tränaren Anne Marte Pensgaard. När du tog över kaptensjobbet i oktober var ditt första drag att återanställa henne. Varför?

– Jag har varit intresserad av att kombinera psykologi och pedagogik ända sedan jag började på Idrotts­högskolan 1992, och jag anser inte att man behöver vara sjuk för att kunna jobba med det mentala. Anne Marte och jag har arbetat tillsammans i norska damlandslaget, i herrarnas U21-landslag och i Rosenborg. När vi vann OS-guld med damlaget 2000 förlorade vi öppningsmatchen mot USA med 2–0 och media skrev ner oss fullkomligt. Spelarna var skakade. Dagen efter kom Anne Marte till träningen med en stor pappkartong. »Då kan ni lägga alla era negativa tankar här, tack!« Hon insåg tidigt att framgång på planen är d­irekt kopplat till hur pass närvarande s­pelarna är. Mindfulness är ett sätt att uppnå den närvaron.

Finns det vetenskapliga belägg för att det är så?

Annons

– Oh ja. För några år sedan studerade Anne Marte en grupp norska jägar­piloter som tjänstgjorde i Libyen under Khadaffiregimens fall. Hon var intresserad av hur mindfulnessträning påverkade deras kognitiva funktion, trivsel och stressrespons. »Mindfulness!?« Jag var skeptisk. Men det visade sig att meditation fick piloterna att ta snabbare och bättre beslut. Jag bestämde mig för att kopiera Anne Martes metoder på mina spelare i Tromsö.

Hur gjorde du då?

– Först tog vi salivprover på spelarna för att mäta deras stresshormoner, sedan började vi meditera. Vi kunde hålla på i sex timmar per dag, med små avbrott för samtal om medi­tationens grunder och verkan. Vissa spelare tyckte det var intressant, andra var extremt irriterade. Experimentet resulterade i alla fall i att samtliga spelare tog bättre beslut under matcherna, och att de blev mer involverade i sin egen utveckling på träningarna.

På tal om lugn så verkar du inte direkt prioritera ditt eget. Du blev utbränd i Rosenborg 2006.

– Det var för mycket att göra. Sportchefen sjukskrev sig så jag fick två heltidsjobb. Men det var ett ypperligt tillfälle att lära känna mina egna begränsningar. Jag lärde mig att tacka nej.

Gjorde du verkligen det? Tidigare i år övergav du din forskartjänst på Tromsö universitet för att ta över Djurgården, en klubb som inte gjort sig känd för att erbjuda arbetsro.

– I Norge tyckte man att jag var helt galen. Det var kommentarer som »tränaren har ju mordhotats!« och »du som har en så rofylld tillvaro på universitetet«. Men mitt stora intresse för lugn och ro var faktiskt en av anledningarna till att jag tackade ja.

Förklara.

– I maj satt jag i Provence och jobbade på min doktorsavhandling om prestationskultur. Jag skrev ut intervjuer som jag gjort med staben runt Alex Ferguson samtidigt som jag läste The Arts of Leadership av Keith Grint och plöjde Jürgen Habermas teorier om kommunikation. Allt handlade om konsten att framstå som lugn och robust i en stressad situation. Jag suktade efter att få omsätta teori i praktik. Då ringde Djurgårdens sportchef A­nders Grönhagen.

Vad var det första du gjorde när du anlände till Kaknäs? Rullade du ut meditationsmattan?

– Haha, inte direkt. Men en sak som jag gjorde var att spela upp en film för spelarna, en tecknad film där en kapten försöker styra sitt skepp i hamn. Så fort kaptenen närmar sig land tittar hans demoner fram och säger: »Det här kommer aldrig att gå!« Kaptenen blir nervös och måste svänga ut igen. En massa skepp passerar honom och stressen bara växer. Till slut fokuserar han enbart på kartan och då går det hur fint som helst. Jag tycker att det är en fin illustration av hur mindfulness fun­gerar. Men jag var orolig över hur spelarna skulle reagera. Några månader senare övade vi straffar på träningen. Vår andremålvakt Hampus Nilsson brände sin och gick av planen helt knäckt. Då skrek de andra spelarna i kör: »Släpp demonerna och följ kartan!« Det värmde.

När du utvärderade din egen presta­tion i Dif kom du fram till att du behövde bli bättre på … mind­fulness.   

– Jag kombinerar ju förbundskaptensjobbet med att vara rådgivare åt Djurgården. Med en sådan arbetsbörda är det extra viktigt att fokusera på en sak i taget. När jag känner att det är för mycket letar jag upp en skön stol. Sedan blundar jag, lägger fingrarna på låren och fokuserar på min egen andning. In och ut, in och ut … Efter en stund är jag där, då är stressen borta.

Hur lång tid tar det?

– Tre minuter. Mer tid än så har jag oftast inte.

Annons