Landslagets första, stapplande steg

Berusade spelare, »föga gentlemannalika« Norgehån och en infekterad osämja mellan göteborgare och stockholmare. Det svenska landslagets första, stapplande steg beskrivs av Jesper Högström i boken Blågult – historien om Sveriges herrlandslag i fotboll.

1908–1916

Det var en ljum sommarsöndag och engelska flottan var på visit i Göteborg. Lokaltidningarna frossade naturligtvis i det celebra besöket, men dagens stora nyhet i Sverige var att logementfartyget Amalthea, som låg i Malmö hamn med engelska strejkbrytare i den pågående stuveri­konflikten, under natten utsatts för ett sprängattentat. Den 34-årige småbarnsfadern Walter Close hade dödats, förövarna befann sig fortfarande på fri fot och den nytillträdde kung Gustaf V hade omedelbart begett sig till Malmö Allmänna Sjukhus för att besöka de skadade. Uppenbarligen var det extrema vänstersocialister som låg bakom dådet – det skulle bara dröja ett par dagar innan den 21-årige skräddarlärlingen Anton Nilsson och hans två kumpaner anhölls – men högerpressen tog tillfället i akt och lade skulden på arbetarrörelsen som helhet. Det var, menade Svenska Dagbladet, »den avsiktliga hotfullheten i den socialdemokratiska agitationen, som resulterat i att onda andar släppts lösa, hvilka ej åter låta sig fängslas och beläggas med insegel.« Högertidningen hade medicinen klar: »Mot den anarki, som nu lyfter sitt hufvud, står samhället skyddslöst, om icke kraftiga maktmedel tillgripas som ovillkorligen tvinga till respekt för lag och ordning.«

Transportarbetareförbundet i Malmö uttalade å sin sida »sin bestämda förkastelse över denna råa och meningslösa förbrytelse, som våra fiender naturligtvis komma att utmåla till skada för de organiserade arbetarnas sak.«

Fortsätt läsa
– från 79 kr / månad

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerades 22-03-2018. Artikeln är skriven av .