Det är som det är nu. Att rastlöst tråna efter Premier League-slutstrid, Champions League-tisdagar och allsvensk serielunk hör inte till våra mest allvarstyngda bekymmer denna vår. Men för många av oss är de där slutstriderna, fotbollskvällarna och ligalunken alltjämt en viktig och nu saknad del av vår vardag.

Någon plöjer mästerskapskrönikor, en annan fixar en fotbollsplan till sin dotter i trädgården och en tredje läser en fotbollsbok. Alla har vi våra sätt att stilla abstinensen.

Här låter vi Offsideläsare och poddlyssnare dela med sig av sina isoleringssysslor och karantäntips. Förhoppningsvis blir det en fin och förenande samling vardagsberättelser i sin enkelhet.

Skriv till oss på redaktion@offside.org.

Isak Samuelsson skriver:

»I brist på fotboll i allmänhet och Allsvenskan i synnerhet har jag återupptäckt underbara Championship Manager 01/02, som ger en härlig nostalgikänsla. Då jag befarade att uppehållet och isoleringen skulle bli lång kände jag att en rejäl utmaning krävdes. Valet föll på Forest Green Rovers i Conference League. Kan inte låta bli att smågilla dem tack vare deras hållbarhetstänk. Och vilken framgångssaga det har blivit! Nu, tio säsonger senare, kan jag stoltsera med första Premier League-titeln. Största stjärnan i laget: Jermaine Defoe. Nästa mål är att erövra Europa genom att ta hem Champions League.

Därefter blir nästa utmaning att lyckas med samma resa med ett svenskt division två-lag.«

Foto: Privat

Det är som det är nu. Att rastlöst tråna efter Premier League-slutstrid, Champions League-tisdagar och allsvensk serielunk hör inte till våra mest allvarstyngda bekymmer denna vår. Men för många av oss är de där slutstriderna, fotbollskvällarna och ligalunken alltjämt en viktig och nu saknad del av vår vardag.

Någon plöjer mästerskapskrönikor, en annan fixar en fotbollsplan till sin dotter i trädgården och en tredje läser en fotbollsbok. Alla har vi våra sätt att stilla abstinensen.

Här låter vi Offsideläsare och poddlyssnare dela med sig av sina isoleringssysslor och karantäntips. Förhoppningsvis blir det en fin och förenande samling vardagsberättelser i sin enkelhet.

Skriv till oss på redaktion@offside.org.

Vi lämnar över ordet till Erik Dahlberg, som i nuläget blandar friskt bland följande fotbollsrelaterade isoleringsaktiviteter:

1) EM-krönikorna på SVT Play. Underbara att ta del av och det mest fascinerande är hur en del fotbollsmatcher kan sätta sig i ens huvud som de gör. Att jag så tydligt minns vad som kommer att hända om sju sekunder. Att jämföra med hur minnet kan svika från det att jag går hemifrån tills jag står i affären för att handla.

2) Går igenom mina excelark över arenor jag har besökt och arenor jag ska besöka. I den senare kategorin byter jag ut och prioriterar friskt. Detta bör tolkas som en stor längtan efter den normalitet som gör att man kan bege sig iväg. Topp tre med kommande besök just nu:

• Estadio Da Luz – Lissabon. Har varit på Sportings arena Jose Alvalade men Benficas mytomspunna återstår i huvudstaden.
• San Mames – Bilbao. Det lär ska vara galenskap där och sådant är alltid minnesvärt.
• Johan Cruijff Arena – Amsterdam. Den känns som en arena man bara bör ha på sin lista.

3) Vrider och vänder på de frysta tabellerna ute i Europa utan att egentligen bli så mycket klokare.

4) Läser egna texter från tiden som skribent samt från mina gamla bloggar. Nöjd ibland och tveksam ibland.

5) Gör upp en lista över läsordningen för de fotbollsböcker som ännu står olästa i hyllorna. I topp: Cantona: The Rebel Who Would Be King av Philippe Auclair. Cantona var, och är, en fascinerande människa på många sätt och jag har höga förväntningar på den här boken.

6) Hugger direkt när någon utmanar en med olika former av listor på Twitter och liknande. I stort sett alla listor som Leonard Jägerskiöld Velander endera har skapat själv eller retweetat. Skönt nördig är han och det behövs verkligen just nu. Två bra exempel är »klubbmärkesmästerskapet« och sådana där man ska sätta ihop ett lands favoritelva eller en favoritspelare per land. Jag kan aldrig motstå den typen av uppgift. Stört men kul!

I karantän och i väntan på säsongen har det blivit dags att kora Sveriges bästa klubbmärke. Utifrån allsvenskan och superettan har jag lottat fram ett gruppspel. En ny grupp var dag gäller och det är ni som röstar fram vilka två som går till slutspel!

Grupp A i nästa tweet!

— Leonard Jägerskiöld (@LeonardJN) March 20, 2020

Text: Erik Dahlberg
Foto: Privat

Det är som det är nu. Att rastlöst tråna efter Premier League-slutstrid, Champions League-tisdagar och allsvensk serielunk hör inte till våra mest allvarstyngda bekymmer denna vår. Men för många av oss är de där slutstriderna, fotbollskvällarna och ligalunken alltjämt en viktig och nu saknad del av vår vardag.

Någon plöjer mästerskapskrönikor, en annan fixar en fotbollsplan till sin dotter i trädgården och en tredje läser en fotbollsbok. Alla har vi våra sätt att stilla abstinensen.

Här låter vi Offsideläsare och poddlyssnare dela med sig av sina isoleringssysslor och karantäntips. Förhoppningsvis blir det en fin och förenande samling vardagsberättelser i sin enkelhet.

Skriv till oss på redaktion@offside.org.

När 33-årige Mattias Gradin från Nyköping höll sig hemma från sitt cykelbutiksjobb i drygt en vecka ägnade han en del tid åt en utnött VM-kassett från barndomen.

Hur stillar du din fotbollsabstinens, Mattias?

– Med SVT:s sammanfattning av VM 1982. På VHS. Nostalgi.

Är det viktigt för dig att det är på VHS?

– Det hör till nostalgin. Att kunna spola fram och tillbaka. Men bandet spelar på sista versen nuförtiden, det hoppar på några ställen.

Varför?

– Det är samma band som jag växte upp med. Jag är född 1986 men pappa spelade in krönikan från VM 82 och det var den jag hade att kolla på när jag växte upp.

Hur många gånger har du sett den?

– Oj. Eeeh…

Tresiffrigt?

– Ja, alltså jag nötte den en gång per kväll i åtminstone tio år. Elle…

Vänta nu. Du tittade på VM 82-krönikan varje kväll i tio års tid?

– Mellan att jag var 7 och 15, 16 år. Eller några kvällar kanske föll bort, så säg att jag åtminstone såg den 300 gånger om året då.

3 000 gånger har du sett krönikan.

– Något sådant. Men jag brukade somna till den, så hela krönikan har jag inte sett så många gånger. Inledningen kan jag hyfsat utantill.

Somnade du vid något särskilt tillfälle?

– Jag hann sällan fram till finalen i alla fall.

Under vilken del njuter du mest?

– Just i början på bandet. Dels för alla frisparksmål, dels för brassarna. Lekandet. Deras offensiva dominans.

Vem är din favoritbrasse?

– Éder. Många fastnade för Sócrates och Zico, men jag har alltid tyckt att det är något speciellt med vänsterfötter.

Varför?

– Det är lite udda, svårt att läsa och vänsterfotade spelare får ofta snygga träffar. Som Éders mot Sovjet. Som liten fick det mig att själv vilja bli vänsterfotad, så även om jag egentligen var högerfotad använde jag bara vänstern under en period. Och jag skulle jag nog säga att jag blev tvåfotad.

Håller vänstern Éderklass i dag?

– Den är okej, men jag är mittback i min moderklubb Tystberga Gif i division fem och börjar bli gammal i gamet. Precis som VHS-bandet spelar jag på sista versen.

Text: Fredrik Tillberg
Foto: Privat