En fyrkantig idrott med ohållbart spel

Korv, gränslös vattenförbrukning och oändliga timmar på flyg. I kampen mot den globala uppvärmningen spelar fotbollen inte på bästa fot.

Bara under gruppspelet tillbringade Janne Andersson och hans adepter närmare 16 timmar i det ryska flygrummet på resorna fram och tillbaka från baslägret vid Svarta havet. Endast Nigeria och Egypten (18 respektive 20 restimmar) brände av fler kilometer än svenskarna under ett gruppspel där spelschemat av allt att döma ritats av någon som skolkat från geografilektionerna. Enligt beräkningar som charterbolaget Chapman Freeborn gjorde inför VM skulle de 32 lagen under turneringens första två veckor sammanlagt färdas 208 191 kilometer. Eller för att vara mer konkret: drygt fem varv runt jordklotet. Samtidigt som omvärlden med spänning följde idrottsvärldens största spektakel bidrog varje resande spelare i snitt till att 3,2 ton växthusgaser började sin resa upp i atmosfären. 

Idrottens klimatpåverkan begränsar sig självfallet inte till stora mästerskap. Samtidigt som forskarskrået allt mer desperat försöker få omvärlden att förstå allvaret i den stundande klimatkatastrofen fortsätter den globala fotbollsindustrin att dränera planetens resurser. Toppklubbarnas hektiska spelschema, som numera inkluderar obligatoriska försäsongsturnéer i andra världsdelar, leder oundvikligen till ett högt antal restimmar. Till och med i ett geografiskt litet land som England färdas walesiska Swansea under en Premier League-säsong lika långt som en enkelresa till Bahamas. Då ska vi inte ens börja tala om alla supportrar, scouter, agenter och journalister som flackar världen runt i fotbollens tjänst. 

Flygresorna är dock långt ifrån den enda boven. Även om flera moderna fotbollsarenor – bland annat Emirates och Juventus Stadium – har byggts med ambitionen att minska klimatavtrycket, hävdar kritiker att de åtgärder som genomförts inte på långa vägar kompenserar för utsläppen. En brittisk studie, som förvisso har några år på nacken, räknade ut att en FA-cupfinal genererade hela 59 ton avfall. Enligt en ny undersökning från Novus utgörs de svenska fotbollssupportrarnas favoritkost föga förvånande av korv, vilket klubbarna fortsätter att servera i stora lass trots rapporter om att vår nuvarande köttkonsumtion måste minska dramatiskt. Tar vi steget ner från läktaren så har det beräknats att det dagligen går åt omkring 20 000 liter vatten för att upprätthålla en gräsmatta i Premier League. Goda nyheter för konstgräsförespråkarna? Nix, enligt en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet är granulat från konstgräsplaner den näst största källan till utsläpp av mikroplaster i Sverige. Försöken att framställa mer miljövänliga konstgräsplaner, som använder sig av korkfyllning istället för gummigranulat, har hittills inte visat sig särskilt lyckade. I maj 2017 fick en juniorspelare i Brommapojkarna föras till akuten efter att en bit kork fastnat i hennes öga. Veckan därpå protesterade klubben mot underlaget genom att träna iförda simglasögon. 

Annons

 

När jag diskuterar fotbollens miljöpåverkan med kollegor och vänner brukar det inte dröja länge förrän någon, inte sällan med ett ironiskt tonfall, kastar fram namnet Forest Green Rovers. Hösten 2010 köptes den dåvarande Conference-klubben av Dale Vince, som The Independent beskrev som »The 100 million pound hippie with wind in his turbines and Quorn in his burgers«. Bland de första åtgärderna som Vince, grundare och ägare av det gröna energibolaget Ecotricity, gjorde var att ta bort allt rött kött från klubbens meny. I dag titulerar sig Forest Green som världens enda officiellt veganska fotbollsklubb, men klubbens miljöengagemang sträcker sig långt bortom deras populära quornpaj (som i fjol knep en pallplats i British Pie Awards). Klubbens spelare kör runt i elbilar och hemmaplanen The New Lawn har försetts med flertalet miljövänliga funktioner, bland annat en soldriven gräsklipparrobot och ett system för att återvinna regnvatten. Vince planerar nu att bygga en ny arena helt och hållet i trä – vilket i så fall skulle vara den första i sitt slag i världen. 

De ambitiösa visionerna i styrelserummet har ackompanjerats av framgångar ute på planen. När Forest Green den 14 maj 2017 besegrade Tranmere Rovers i playoff-finalen på Wembley blev lilla Nailsworth, med lika många invånare som Degerfors, den minsta staden som någonsin haft ett lag i The Football League (som utgör landets fyra högsta divisioner). Rekordet skvallrar om att Dale Vinces pengar inte enbart gått till att minska föreningens klimatavtryck. Under sin sista säsong i The National League spenderade Forest Green över 150 000 pund mer på agentavgifter än de resterande lagen tillsammans.

 

Det är dock inte bara Dale Vinces miljoner som får bortafansen på The New Lawn att ropa »You can stuff your veggie burgers up your arse«. Forest Green provocerar eftersom klubben utgör ett dåligt samvete i en fotbollsindustri som förtränger att sportens nuvarande utformning inte är hållbar. Liksom i fallet med debatten kring den ojämna resursfördelningen mellan herr- och damfotbollen tvingar klimatfrågan oss att ifrågasätta strukturer som tas för givna. Är det moraliskt försvarbart att toppklubbarna ska spela 50 matcher under en säsong om det innebär så många flygresor? Borde inte svinrika klubbägare investera i solceller istället för i ännu en skrytvärvning? Ska den älskade korven bytas ut mot majskolvar och salladsskålar? 

I september kulminerar ett svenskt valår där klimatfrågan allt som oftast lyst med sin frånvaro. Avsaknaden av klimatdiskussionen inom fotbollen är således symptomatisk för den rådande samhällsdebatten, både nationellt och internationellt – där frågan om planetens framtid har svårt att på allvar ta plats på den politiska agendan. Förhoppningen om att fotbollsindustrin skulle kunna leda utvecklingen i positiv riktning känns naiv, men ack så lockande. Spelets globala popularitet och fantastiska förmåga att mobilisera människor gör att en attitydförändring inom fotbollen vore en jackpot för kommande generationer.  

Axel Vikström är frilansjournalist och återkommande skribent i Offside.