Premiär: Offsides första ljudreportage!

Text:

Foto:

Offsidesnack

Vi har haft en podcast i sju år, lekt frågesport i prenumerantpodden Spelarbussen sedan i vintras och på senare tid läst in flera av våra reportage i efterhand. Men ett renodlat ljudreportage har vi aldrig gjort. Förrän nu.

I ett reportage uppdelat på tre avsnitt följer Johan Orrenius tre av de målvakter som har mest att spela för under den allsvenska hösten: Malmö FF:s Johan Dahlin, Djurgårdens Jacob Widell Zetterström och Mjällbys Carljohan Eriksson.

Det första avsnittet av »Sista utposten« är öppet för alla att lyssna på – antingen i vår uppgraderade ljudspelare på offside.org eller i din podcastapp (där avsnittet ligger i RSS-flödet för Offsides podcast).

Nästa avsnitt kommer den 25 november. För att kunna lyssna på de två kommande avsnitten behöver man vara prenumerant på Offside. Om du inte redan är det, bli det före tisdag den 16 november klockan 18.00 för att hinna få hem vårt kommande nummer i brevlådan.

Publicerades 11-11-2021. Artikeln är skriven av .
Annons

Tre bra texter att läsa inför kvällens derby mellan ÖSK och Degerfors

Text:

Foto:

Offsidesnack

1) Det fina, humoristiska och ångestfyllda reportaget om Örebro SK som Johan Cedersjö skrev i senaste Offside.

Ett mellan­barn talar ut

2) Klubbporträttet av Degerfors som Johan Orrenius skrev vintern innan klubben säkrade sin uppflyttning till Allsvenskan.

Degerfors drömmer igen

3) Skildringen av skandalderbyt på Stora Valla hösten 1993.

»Vi uppförde oss som bönder. Vi var oborstade och fula i mun.«

Publicerades 25-10-2021. Artikeln är skriven av .

Betraktelser från en »pressträff« med Polismyndigheten

Text:

Offsidesnack

Text: Fredrik Tillberg

Kungsholmen, 28 september, klockan 12.15.

Tolv journalister i en väntsal. Någon utgår från att pressträffen blir en »flopp«, en annan har fått information om att polisen inte vill kalla pressträffen för en pressträff. Själv klev jag precis av ett tåg från Göteborg, jäktade hit till polishuset på Kungsholmen i Stockholm och har inte hunnit samla mina förhandstankar.

Drygt 24 timmar har gått sedan polisens nationella mediecenter skickade ut ett mejl med ämnesraden »idrottsrelaterad brottslighet« till några av landets sportredaktioner. Mejlet innehöll en inbjudan till en »möjlighet att göra intervjuer i pressrummet« i dag, tisdag 12.30. »Vi kommer även ge en bild av hur Polismyndigheten arbetar generellt mot den idrottsrelaterade brottsligheten«, skrev polisens kommunikationsavdelning. Efter att ha frågat två gånger om vilka myndighetspersoner som kommer att vara på plats fick jag veta att det är Stefan Hector, chef för polisens operativa enhet Noa och hyllad superkommunikatör i samband med terrordådet på Drottninggatan våren 2017, som ska tala.

När en presskvinna nu vinkar in oss väntande reportrar till pressrummet vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Kommer jag att få någon fördjupad förståelse för hur polisen resonerar kring sin villkorsgivning och framtida strategi? Jag hoppas att jag åtminstone ska bli lite klokare än vad jag blev av de robotaktiga mejlsvar jag fick av myndighetens kommunikationsavdelning under arbetet med mitt reportage om villkorstrappan. Och med tanke på att polisens ansvariga tidigare inte ens har ställt upp på intervjuer som rör frågan så skulle egentligen vilka ord som helst innebära framsteg.

Över en mörkgrå heltäckningsmatta står 15 azurblå stolar utplacerade. Fullsatt. Längst bak, vid ett fönster som släpper in ljus från Polishusparken, står tre TV-kameror placerade på varsitt stativ. Fem meter fram, mellan ljusgrå draperier som sträcker ut sig från golv till tak, hänger en skärm med en förberedd presentation.

Klockan 12.25 klampar Stefan Hector in genom dörröppningen med kängor och full polismundering. Bara mössan saknas.

– Hej, hej! säger han muntert och tar plats bakom ett ståbord med ljusgrå vaddering.

Noachefen blickar ut över reporterhorden. Den består av reportrar från Dagens Nyheter, TT, TV4, Sveriges Radio, SVT, Aftonbladet, Discovery, Fotboll Sthlm, Bildbyrån, Fotbollskanalen, Svenska Fans och ytterligare någon redaktion.

– Vilken laguppställning! utbrister Stefan Hector och flinar. Man skulle kunna tro att det har hänt något.

Ingen skrattar. Bara presskvinnorna ler.

Efter att ytterligare ett par journalister trillat in och Ekots reporter på stolsraden längst fram färdigförberett sin livesändning, drar pressträffen som polisen inte vill kalla för en pressträff igång. 12.30, nästan på sekunden.

Stefan Hector beskriver skälet till att vi är här. Polismyndigheten har den senaste tiden fått in ett stort antal intervjuförfrågningar »beträffande polisens arbete relaterad till brottslighet i allmänhet, och arbetet med fotboll i synnerhet«. Syftet med den här tillställningen, säger Stefan Hector, är »kunskapshöjning«.

– Eller på ren svenska: jag förklarar för er hur vi arbetar.

Sedan berättar han vad han tänker prata om. En herrans massa saker, visar det sig. Han kommer att säga något om ordningslagen och restriktioner, något om vad polisen har sett hittills under »innevarande säsong beträffande ordningsstörningar och brott«, lite om operativt genomförande av matcher, en del om brottsutredningar och det som polisen kallar »exkluderingsstrategier«, något om kommunikation, något om hur de samverkar med förbund och klubbar, något om ansvarsförhållanden, något om framtiden …

– … och lite grann om tillstånd, fortsätter han. Möjligen verkar det röna intresse.

Han ser snabbt ut över rummet i en inandning, förväntar sig möjligen någon form av reaktion eftersom tillståndsgivningen har varit en het potatis de senaste veckorna, men den ironiska bisatsen får ingen respons. Sedan klargör Stefan Hector, för första gången av många denna eftermiddag, ska det visa sig, att polisen endast är intresserad av säkerhet och inte har något som helst intresse för fotboll.

Efter prologen och redogörelsen för allt han snart ska kunskapshöja oss om, frågar polischefen retoriskt:

– Funkis?

Funkis? Ett par huvuden nickar förvirrat.

– Bra, säger Hector.

Därefter följer en 14 minuter lång svada om saker som de flesta i rummet redan känner till. Arrangören ansvarar för att god ordning råder, Polismyndigheten formulerar villkor »som en förutsättning för att arrangören ska kunna genomföra ett säkert arrangemang« och polisens tillståndsgivning ska präglas av förutsägbarhet, proportionalitet och enhetlighet. Den nya strategin? När den är helt färdig kan han inte lova, men förhoppningsvis är den i bruk när nästa säsong börjar. Gamla nyheter.

– Kanske kommer det någon fråga om villkorstrappan framöver, säger polischefen. Och då tänker jag att jag tar mig an den då. Men en spoiler är att det inte finns någonting som heter villkorstrappan …

När Stefan Hector tystnar i några sekunder tar ljudkulissen vid: dansande reporterfingrar över tangentbord. Längst ut till höger på främre stolsraden sitter Fotboll Sthlms reporter Ludwig Persson med mobilen i vädret och livesänder polischefens ord på sajtens Instagramkonto. Han tvingas stänga av den öppna kommentarsfunktionen när följarnas skällsord riktade mot Stefan Hector börjar hagla.

Det mest dynamiska som inträffar under dessa minuter är när Bildbyråns fotograf råkar släcka rummets taklampor med rumpan medan han plåtar Stefan Hector.

 

Efter att ha satt punkt för sin harang uppstår oklarheter huruvida den efterföljande frågestunden ska ske i grupp eller genom enskilda intervjuer. Ekots reporter säger att han gärna inleder med sin intervju eftersom de har en pågående livesändning.

– Okej, jag fattar, svarar en av de två presskvinnorna. Eeeh… Ingen annan som har en öppen fråga innan …?

– Det beror på hur långa enskilda intervjuer vi får, svarar en reporter.

Presskvinnan säger att de inte har satt någon tidsram, tanken är att alla ska få möjlighet att ställa sina frågor. Stefan Hector bryter in.

– Jag skulle säga så här, säger han. Vi har ett intresse av att förklara det vi gör, så det får ta den tid det tar. Om än inte in absurdum, då.

Just som det verkar beslutas att Ekots reporter ska få inleda med sina frågor eftersom han sänder live ropar DN:s Johan Esk från bakre delen av rummet:

– Jag har en fråga här! Du sa att polisens intresse endast är säkerhet, och på något sätt rinner det här ner till pyroteknik. Med tanke på hur mycket det eldas och hur få olyckor som sker, hur säker eller osäker är pyroteknikfrågan just nu?

Stefan Hector svarar att han inte är kompetent nog att besvara frågan. Hur farlig pyrotekniken är? Han konstaterar att den är otillåten. Men vad menar han då med säkerhet, att polisen endast bryr sig om säkerhet, undrar Esk. Säkerhet för vem och hur? Säkerhet för alla som är på arrangemanget, säger Hector.

– Upplever du att det är osäkrare på fotbollsarenor nu är för fem år sedan? fortsätter Esk.

Men istället för Stefan Hectors svar, som jag nu ser fram emot efter en innehållsfattig kvart, är det Ekotreporterns röst som hörs längre fram i rummet.

– Så fort jag får, säger radioreportern till någon som talar till honom i hans öronsnäcka.

Han tittar bakåt på Esk. Det fastställs snart att alla reportrar ska samlas utanför pressrummet medan Sveriges Radio genomför sin intervju. Därefter skickas man in en efter en, utifrån tågordningen på presskvinnornas papper.

Därute blir stämningen snabbt uppgiven, samtidigt som det hamras citat och texter på bärbara datorer i knän. Orden »haveri« och »mumbo jumbo« används för att beskriva Stefan Hectors dragning. En reporter hämtar hem sin förutsägelse: »Jag sa ju att det skulle bli flopp.« En annan tycker att det här upplägget med enskilda intervjuer blev »lite stökigt«. En av presskvinnorna överhör kommentaren och säger att hon har tolv namn uppskrivna, så alla får gärna »skynda på sina snack«.

 

Under eftermiddagen får Stefan Hector en hel drös följdfrågor om strategier, ordningsstörningar och proportionalitet, om den självinsikt han visade upp när han erkände att alla de 11 000 tillstånd och villkor som görs per säsong »inte blir helt bra alla gånger«, han får utveckla polisens ambition att om fem år ha en »marginell roll« inom fotbollen, och han får bemöta det som redan har fått mest uppmärksamhet i sociala medier efter pressträffen: när Stefan Hector hävdade att det inte finns någon pyroteknik på Uefas matcher, enligt polisens analys beroende på de ekonomiska och sportsliga sanktionssystem som finns inom förbunden. Ett totalt felaktigt påstående, bevisar såväl supportrar som allsvenska klubbföreträdare med statistik och bilder på Twitter.

Hammarbys evenemangschef Göran Rickmer skriver i en lång Twittertråd att han hade önskat att »myndigheten inte skulle skarva uppgifter/direkt ljuga«, och reportrar och supportrar startar egna trådar med detaljer som de uppfattar att Stefan Hector baserar på felaktiga eller obefintliga fakta.

Samtidigt pågår en parallell men samhörig kritikstorm gentemot de uteblivna villkorsbesked som AIK väntar på att få inför söndagens derby mot Djurgården på Friends Arena. Med fem dygn till årets överlägset största fotbollsarrangemang, utan publikrestriktioner kopplade till pandemin, vet AIK fortfarande inte vilka tillståndsvillkor de ska utgå från i sin arrangemangs- och säkerhetsplanering.

Stefan Hector får frågor om saken, »kan bara beklaga«, men har inga svar. Det är region Stockholms rättsavdelning som sitter på åliggandet.

När Hector vid 14-tiden får ytterligare en fråga om AIK:s dröjande villkor svarar han ännu en gång att polisen förstås vill komma med sina villkor i god tid. Sedan tittar han på klockan.

– Nu vågar jag lova att de nog har fått sitt tillstånd, säger han.

Reportern replikerar:

– AIK twittrade för en kvart sen …

– Ja, men dåså.

– … att de inte har fått det än.

Stefan Hector ursäktar sig igen med att det är rättsenheten på region Stockholm som delger villkoren, men att de bör komma närsomhelst.

Medan jag skrollar igenom reaktionerna i sociala medier kan jag inte låta bli att tänka att effekten av den här pressträffen nog inte blev vad Polismyndigheten förväntade sig. Eller så var det precis detta som var meningen? Den tilltänkta publiken för en sådan här pressträff är kanske trots allt medier som har större makt över den allmänna samhällsdebatten. Ekotreporterns bredare publik är exempelvis inte lika insatt, och har inte samma kunskap att inse vad som verkligen är korrekt information och inte, som de nischade fotbollsjournalister, supportrar och föreningsmänniskor som nu sitter och rasar i sociala medier. De arga personerna spelar kanske en mindre roll i polisens värld och i det »narrativ« som ska ägas?

 

En timme går. Två timmar. Två och en halv. Intervjuerna drar ut på tiden. En av presskvinnorna spelar in varenda en med en egen diktafon, ständigt på en armlängds avstånd från Hector och reportern. Jag tänker att det inte blir hennes livs stund att lyssna igenom det där sen, för den spelar i princip in samma samtal om och om igen. Tresiffrigt antal gånger lär hon då få höra kommentarer som »det är arrangören som ansvarar för god ordning«, »vi upplever att vi har en god dialog med fotbollen« och »det gör mig ont att detta målas upp som en kamp mellan polisen och fansen«. För att inte tala om antalet tillfällen då polischefen urskuldar sig med att han »har svårt att svara« på vissa frågor eftersom han inte kan dem »till detaljgrad«.

Men hon kommer också att få ta del av små, små lättsamma ljusglimtar. Som när Svenska Fans chefredaktör Linus Sunnervik efter två timmars upprepningar kallpratsfrågar Stefan Hector om detta börjar bli tradigt och får svaret: »Ja, lite grann, men jag tycker att det här är viktigt, jag ska göra mitt allra bästa.« Eller när polischefen sätter en kexchoklad i halsen framför Discoverys TV-kamera. Medan Hector hämtar ett glas vatten skämtar reportern Diljen Otlu att det är allt som kommer med i klippningen från intervjun sedan.

 

När klockan är 14.54 måste jag avvika med intervjusvansen mellan benen för att hinna med mitt tåg hem till Göteborg. Kvar sitter då tre reportrar och väntar på sin stund med Stefan Hector. Den siste av dem lämnar polishuset strax före 16-tiden – tre och en halv timme efter att pressträffen som inte skulle kallas för en pressträff inleddes.

MER LÄSNING:
• Offsides reportage om villkorstrappan: »Upptrappning«.
• Polisens mejlsvar på Offsides frågor om villkorstrappan.

Publicerades 29-09-2021. Artikeln är skriven av .
villkorstrappan-polisen

Polisens fullständiga svar på Offsides frågor om villkorstrappan

Text:

Foto:

Offsidesnack

Text: Fredrik Tillberg

Under arbetet med mitt reportage om villkorstrappan försökte jag boka in en intervju med någon av de poliser som är ansvariga för myndighetens nationella strategier för idrottsrelaterad problematik. Jag ville veta hur de resonerar. Av journalistkollegor som jobbat med villkorsfrågan hade jag förstått att det sedan något års tid är näst intill omöjligt att få till intervjuer med de ansvariga tjänstemännen på polisens Nationella operativa avdelning (Noa) och rättsavdelning, samt att alla frågor ska ställas till polisens kommunikationsavdelning.

För att undvika det mellansteget försökte jag nå fram direkt till någon av de personer som sitter med i polisens nationella idrottsråd. Via omvägar fick jag tag på en mejladress till Per Engström på Noa, som sedan förra hösten leder idrottsrådet. När jag frågade honom om han hade möjlighet att ses för en intervju, alternativt avsätta tid över telefon, fick jag bara svar från »polisens nationella mediecenter«. De bad mig specificera mina frågeställningar, så skulle jag få skriftliga svar på de frågor jag ville ställa till Per Engström.

Att genomföra en utkrävande intervju över mejl är långt ifrån optimalt, men jag blev lovad att få ställa följdfrågor »tills jag känner att jag får svar«, och efter det senaste årets medietystnad från Noa och rättsenheten betraktade jag detta som den enda möjligheten att bli lite klokare på hur de myndighetspersoner som ligger bakom polisens kommande villkorsstrategi resonerar.

I reportaget sammanfattar jag polisens mejlsvar med några meningar eftersom de inte gav mig någon fördjupad förståelse för hur Noa och rättsavdelningen resonerar, men nedan kan ni läsa svaren i sin helhet. Det är en sammanställning av flera mejl mellan den 19 augusti och 10 september.

Notera att frågorna är adresserade till Per Engström, men att »svaren är från Polismyndigheten«, som polisens nationella mediecenter meddelade när jag i efterhand frågade vem som stod bakom de svar jag fick. Någon faktisk person fick jag inte möjlighet att prata med.

Tycker du att polisens gällande strategi för fotbollen under 2021 har fungerat? Varför/varför inte?

»Det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser av strategin i nuläget, då implementeringsarbetet med strategin pågår. Den nya inriktningen ansvarar både Noa och Rättsavdelningen för, och är beslutad av Rikspolischefen. Övergripande fungerar arbetet med strategin väl, och fotbollen är en del av hela strategin för idrottsevenemang som helhet. Vissa saker kvarstår att fastställa, men sammantaget har arbetet kommit igång på ett bra sätt.«

I mitten av augusti gav ni reportrar på Dagens Nyheter och Fotboll Sthlm besked om att PM 2016:21 fortfarande gäller i väntan på det nya styrdokumentet, men jag uppfattar det här svaret som att den nya inriktningen redan är i bruk (om än i ett inledande implementeringsskede). Vilken av strategierna är det egentligen som tillämpas just nu? Och om strategin från PM 2016:21 fortfarande gäller – hur tycker du att strategin har fungerat och följts under den här fotbollssäsongen?

»Den nya inriktningen för Polismyndighetens arbete mot idrottsrelaterad brottslighet är beslutad, det beslutet togs i våras och implementeringsarbetet med den pågår. Som en enskild del i det arbetet ingår ett styrdokument/handbok gällande villkorsgivningen, det specifika arbetet är inte färdigställt, utan arbetet med den pågår. I nuläget [början av september] är det skickat till våra samverkansparter för att de ska få ta del av innehållet, innan den färdigställs.«

Hur skulle du beskriva stämningen mellan fotbollsrörelsen och polismyndigheten under den pågående säsongen? Vad är din uppfattning om den?

»Den dialog vi har med våra externa samverkanspartners, som SvFF och Svensk Elitfotboll, fungerar bra. Vi är överens om strategi och inriktning, och de har varit med i framtagandet av den nya inriktningen.«

Hur viktigt anser du att ett positivt debattklimat mellan företrädare för polisen, klubbarna och supportrarna är? Utveckla gärna svaret.

»Vår bedömning är att det är viktigt med ansvarstagande debattklimat och förståelse för alla inblandade aktörers olika roller, uppdrag och ansvar. Polisens roll är att se till att arrangemangen genomförs på ett tryggt och säkert sätt.«

Påverkas ni i Noa-gruppen av supportrars protestaktioner som skett på läktarna under flera av sommarens fotbollsmatcher?

»Inom Polismyndigheten är det Noa och Rättsavdelningen som tillsammans arbetar med frågan, det finns ingen specifik Noa-grupp.«

Påverkas ni som tillsammans jobbar med frågan på Noa och rättsavdelningen av de protestaktioner och banderoller som har synts på läktarna under flera av sommarens fotbollsmatcher? Hur ser ni på dem?

»Vi har en löpande dialog med SvFF och Svensk Elitfotboll, den dialogen fungerar bra. Vi har inga ytterligare kommentarer gällande detta.«

Väger ni in klubbarnas och supportrarnas reaktioner och åsikter i era diskussioner och strategibeslut?

»Som vi svarat i tidigare svar så har vi pågående dialoger med SvFF och Svensk Elitfotboll, den dialogen fungerar bra. Till detta kan tydliggöras att det är arrangören som ansvarar för ordning och säkerhet på och intill en offentlig tillställning. Polisen ska stötta arrangören i detta arbete, och meddelar de villkor som behövs.«

Flera av arrangörerna inom framför allt Stockholmsfotbollen upplever att rättsenheten inte stöttar dem utan snarare enbart konstaterar ordningsstörningar och sätter villkor som de inte kan uppfylla. Hur kan ni stötta arrangörerna bättre?

»Det är anordnaren som, enligt ordningslagen, ansvarar för att god ordning råder vid tillställningen och som därmed också ska vidta åtgärder för att trygga ordning och säkerhet vid arrangemanget eller evenemanget. Uppstår inga ordnings- eller säkerhetsstörningar är det inte heller nödvändigt att förändra villkoren för arrangemanget.

Polisen har möjlighet att utfärda villkor enligt ordningslagen. Detta är något som sker vid alla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, d.v.s. vid arrangemang såsom demonstrationer, danstillställningar och idrottsevenemang.

Förändring av villkor ska göras med utgångspunkt från den förväntade problembilden. Förändringar ska alltså inte per automatik göras till nästa match, utan det är problembilden som är avgörande för när eventuella förändringar görs.«

Vid polismyndighetens förändrade strategitänk 2019 var de bengaliska eldarna en knäckfråga. Hur tänker ni kring pyroteknikens roll på svenska fotbollsläktare när ni sätter ihop den nya strategiplanen?

»En av de vanligaste ordningsstörningarna i samband med vissa idrottsarrangemang är användande av icke tillståndsgiven pyroteknik. Det är möjligt att söka tillstånd för användande av pyroteknik hos Polismyndigheten. Tillståndsgiven pyroteknik har internationellt, men även på flera håll i Sverige, använts med framgång, främst inom ishockeyn. Samtliga internationella- och nationella aktörer som FIFA, IOK, Riksidrottsförbundet, samtliga europeiska polismyndigheter och nationella fotbollsförbund har en nolltolerans för icke tillståndsgiven pyroteknik. Forskning och akademiska studier har betonat dess hälsovådlighet.«

Hur stor vikt lägger ni i dag vid att få bort pyrotekniken från läktarna?

»Se svar ovan«

Vad gäller pyroteknikens hälsovådlighet finns det fortfarande en begränsad mängd vetenskaplig forskning att luta sig mot. Vilken forskning och vilka akademiska studier hänvisar ni till i detta fall, och varför lutar ni er mot just den/dem?

»Vi har delvis tittat på tidigare forskning, men har även haft dialog med Räddningstjänsten som menar att all rök är farlig, om än i olika omfattning.«

Är ni inom Polismyndigheten intresserade av att tillsammans med fotbollens aktörer ta fram en legaliserad form av pyroteknik? Vad skulle i så fall krävas?

»Det finns möjlighet att ansöka om att få använda tillståndsgiven pyroteknik. Tillståndsgiven pyroteknik används internationellt, som vi svarat tidigare, men har även på flera håll i Sverige, använts med framgång, främst inom ishockeyn.«

[Ytterst få gånger har sådana ansökningar gått igenom.] Vilka villkor behöver uppfyllas för att få en ansökan om tillståndsgiven pyroteknik godkänd av Polismyndigheten?

»Tillståndskravet gäller både anordnare och besökare till arrangemanget. Om en ansökan om att få använda pyroteknik kommer in till myndigheten prövas ärendet. Ärendet skickas också till räddningstjänst och eventuellt andra myndigheter för att de ska yttra sig. Avgörande för om tillstånd ska meddelas eller inte kan vara sådant som hur publiken uppträtt vid tidigare matcher eller vad som mot bakgrund av tillgänglig underrättelseinformation kan förväntas ske vid den match som ansökan avser. Polismyndighetens beslut om tillstånd får förenas med de villkor som behövs med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Exempel på villkor som kan komma i fråga är att endast visst slag av pyrotekniska varor får användas eller att användningen är begränsad till viss tid, t.ex. vid längre uppehåll i spelet, och att säkerhetshöjande åtgärder ska vidtas.«

Vad är din reflektion om att samma villkor som tillämpas vid ordningsstörningar i samband med fotbollsarrangemang inte verkar appliceras på andra typer av sammankomster och arrangemang, såsom festivaler, konserter och i nattlivet? Varför är det så?

»Generellt sett så har Polismyndigheten möjlighet att utfärda villkor enligt ordningslagen. Detta är något som sker vid alla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, d.v.s. vid arrangemang såsom demonstrationer, danstillställningar och idrottsevenemang. Om det vid dessa tillfällen uppstår ordningsstörningar ska samma arbetssätt tillämpas, d.v.s. att man har en dialog med anordnaren om vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta. Om de föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga kan det bli fråga om att förändra villkoren även i dessa situationer. Om du med nattliv menar danstillställningar så har villkoren för sådana offentliga tillställningar förändrats vid ett flertal tillfällen gällande t.ex. antalet ordningsvakter.«

Hösten 2019 medgav dåvarande polischef Ulf Johansson i en intervju med Dagens Nyheter att det årets strategi inte fungerade utan snarare hade en negativ effekt, framför allt i Stockholm, med ett »polariserat läge« och »hårdnat debattklimat« som följd. Hur ser du själv på utvecklingen av läget och debattklimatet sedan dess?

»Som vi svarat tidigare: Vår bedömning är att det är viktigt med ansvarstagande debattklimat och förståelse för alla inblandade aktörers olika roller, uppdrag och ansvar. Polisens roll är att se till att arrangemangen genomförs på ett tryggt och säkert sätt.«

I en intervju med Fotbollskanalen vintern 2016 hävdade du att SvFF och Svensk elitfotboll inte var intresserade av att lösa sina säkerhetsproblem i samband med matcher. Upplever du att inställningen från fotbollens sida är liknande i dag?

»Som vi svarat tidigare: Den dialog vi har med våra externa samverkanspartners, som SvFF och Svensk Elitfotboll, fungerar bra. Vi är överens om strategi och inriktning, och de har varit med i framtagandet av den nya inriktningen.«

Då förespråkade du hårdare kollektiva bestraffningar som böter och publikneddragningar. Är det fortsatt rätt väg att gå, enligt dig?

»Polismyndighetens inriktning för arbetet mot idrottsrelaterad brottslighet kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt:

• Enhetlighet – vi skall arbeta enhetlig över hela Sverige, en arrangör skall känna igen sig var man än är: vi är en svensk Polismyndighet.
• Förutsägbarhet – vi ska genom dialog och transparens vara tydliga på ett sätt som gör att ingen överraskas av våra åtgärder.
• Proportionalitet – våra åtgärder kommer att präglas av förväntad problembild och hur evenemangen tidigare genomförts.«

Vad tänker du i dag om dina uttalanden för fem år sedan? Förstår du att fotbollens aktörer reagerade på det du sade? Vad tror du att det hade för inverkan på deras tillit för dig?

»Polismyndigheten arbetar nu framåt enligt den inriktning som är beskriven i svaret ovan.«

Vad har ni som leder Noa hösten 2021 lärt er av de senaste årens debatt och reaktioner vad gäller villkorsfrågan?

»Villkorsgivningen är en del av tillämpningen av relevant lagstiftning och syftar till att säkerställa att arrangören kan uppfylla sitt ansvar för ordning- och säkerhet. Villkorsgivningen är densamma för alla arrangörer i landet. Publikneddragningar kan vara en av ett antal åtgärder som genomförs i dialog med arrangörerna.«

Om vi fokuserar på de villkor polisen ställt på AIK som arrangör under den här säsongen: vad anser du/ni har saknats i deras säkerhetsarbete?

»Det är anordnaren som ansvarar för att det råder god ordning vid deras tillställningar, och ska vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa ordning och säkerhet.«

Vilken effekt tycker du att reducerad publik har för att motverka ordningsstörningar?

»Det är som sagt anordnaren som ansvarar för att det råder god ordning och säkerhet vid deras tillställningar. Polismyndigheten upplyser om ett antal åtgärder, tillsammans med anordnare, där publikneddragningar är en av ett antal åtgärder som kan genomföras om situationen kräver det.«

Hur ser du på symbolvärdet som skickas i och med publikneddragningarna – nu när en ny, enligt er mer proportionerlig och dialogpositiv strategi är på gång?

»Som vi svarat tidigare så är den nya strategin redan beslutad, och implementeringen av arbetet pågår.«

Är det realistiskt att arrangörer ska kunna gå in avbryta bengalbränningar?

»Se tidigare svar om anordnarens ansvarar för ordning och säkerhet.«

En förklaring som rättsenheten har angett vad gäller AIK:s kapacitetsneddragningar i sommar är att de som arrangör inte kan ingripa vid användning av pyrotekniska pjäser. På vilket sätt anser polisen att de ska ingripa vid en sådan ordningsstörning?

»En av de vanligaste ordningsstörningarna i samband med vissa idrottsarrangemang är användande av icketillståndsgiven pyroteknik. De villkor som polisen meddelar handlar om att god ordning ska upprätthållas. Anordnaren åläggs t.ex. att ha ett antal ordningsvakter som ska medverka till att upprätthålla allmän ordning.«

Ordningsstörningar (som pyroteknikanvändning och brott mot maskeringsförbud) har under året förekommit på fler allsvenska matcher och arenor än AIK-Kalmar på Friends Arena den 18 juli (som villkoret om AIK:s publikneddragning baseras på). Varför är det bara ordningsstörningarna i samband med den matchen som har lett till den sortens villkorsgivning? Tolkas tillämpningen olika av rättsenheten?

»När det förekommit ordningsstörningar vid andra matcher har en dialog förts med anordnarna och i vissa fall har anordnaren vidtagit åtgärder för att försöka komma tillrätta med problematiken och i vissa fall har Polismyndigheten förändrat villkoren där man ansett att detta behövts. Det finns en rad olika åtgärder som kan vidtas och som också har vidtagits.

En förändring av villkoren innebär inte per automatik att antalet besökare begränsas. Detta är dock ett av de villkor som kan användas, beroende på vilka ordningsstörningar som är aktuella och vilken möjlighet som finns att ingripa mot dessa.«

Varför dröjer den nya strategiplanen? Vad är det som behöver vara på plats innan den sjösätts?

»Se tidigare svar om den nya strategin, beslutet om den togs i våras.«

Varför var ni inte redan i våras tydliga med att den nya strategin skulle dröja? Hade inte det gynnat förståelsen, tålamodet och relationen?

»Som vi redan svarat, implementeringen av stratgin pågår.«

Vilken är er största utmaning i det strategiarbete som just nu pågår?

»Strategin pågår på flera nivåer, och inriktningen för arbetet har beskrivits ovan, det vill säga:

Polismyndighetens inriktning för arbetet kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt:

• Enhetlighet – vi skall arbeta enhetlig över hela Sverige, en arrangör skall känna igen sig var man än är: vi är en svensk Polismyndighet.
• Förutsägbarhet – vi ska genom dialog och transparens vara tydliga på ett sätt som gör att ingen överraskas av våra åtgärder.
• Proportionalitet – våra åtgärder kommer att präglas av förväntad problembild och hur evenemangen tidigare genomförts.

Arbetet kräver lite tid, men som sagt, implementeringen av strategin pågår.«

Hur skulle du sammanfatta villkorstrappans effekter utifrån den målbild Polismyndigheten haft med den?

»Vårt arbete med den nya inriktningen är långsiktigt och implementeringsarbetet pågår. Villkorsgivningen är en del av tillämpningen av relevant lagstiftning och syftar till att säkerställa att arrangören kan uppfylla sitt ansvar för ordning- och säkerhet. Majoriteten av alla idrottsarrangemang genomförs utan att störningar av ordning och säkerhet uppstår.

Det är anordnaren som, enligt ordningslagen, ansvarar för att god ordning råder vid tillställningen och som därmed också ska vidta åtgärder för att trygga ordning och säkerhet vid arrangemanget eller evenemanget. Uppstår inga ordnings- eller säkerhetsstörningar är det inte heller nödvändigt att förändra villkoren för arrangemanget.« 

Företrädare för flera klubbar jag har pratat med menar att dialogen och samverkan med den lokala polisen på operativ nivå ofta är positiv och samstämmig, men att villkoren inte sätts i samklang med det. Hur ser du på det, och vad är förklaringen till det?

»Vi har löpande avstämningar med alla polisregioner, och har en konstruktiv och god dialog. Se vidare även tidigare svar om att villkorsgivningen är en del av tillämpningen av relevant lagstiftning och syftar till att säkerställa att arrangören kan uppfylla sitt ansvar för ordning- och säkerhet. Villkorsgivningen är densamma för alla arrangörer i landet, enligt den framtagna inriktningen. Publikneddragningar kan vara en av ett antal åtgärder som genomförs, i dialog med arrangörerna.«

Läs hela reportaget om villkorstrappan här!

Publicerades 27-09-2021. Artikeln är skriven av .
Annons

Rester från en intervju med Karl-Erik Nilsson

Text:

Foto:

Offsidesnack

Text: Anders Bengtsson

I kommande nummer av Offside har jag gjort en intervju med Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska fotbollförbundet och förste vice president i Uefa. Den text som publiceras i Offside 5/2021 (och här på offside.org) fokuserar på anklagelserna om att Karl-Erik Nilsson fått sin plats i Uefas exekutiva kommitté genom fulspel och vänskapskorruption, hur han och hans kollegor i Uefa tänker när de jämt och ständigt tilldelar regimer och rödflaggade länder som Belarus, Ungern och Azerbajdzjan mästerskap, och inte minst det märkliga i att han som förbundsordförande för Svenska fotbollförbundet inte sällan vädrat oro och kritik gällande att Qatar ska arrangera VM, men att han som Uefas näst mäktigaste man samtidigt är med och klubbar igenom ett beslut som gör Qatar till huvudsponsor till ett EM.

Här publicerar vi frågor och svar som av olika anledningar inte kom med i Offside 5/2021.

Du är utbildad lärare men lyckades bli kommunalpolitiker, Fifadomare, förbundsordförande och förste vice president i Uefa – har du medvetet satsat på att göra karriär?

– Jag vill påstå att det är otroligt mycket tillfälligheter. Efter min aktiva karriär som domare och efter åren som heltidspolitiker så hade jag ingen riktig plan, det ena gav det andra. Jag och min fru flyttade till Bohuslän, in i min hustrus gamla barndomshus och min son började spela i IK Oddevold. Jag kände att jag hade saknat föreningslivet och rätt som det var blev jag invald i styrelsen. Lite senare fick jag en fråga om att bli styrelseledamot i Bohusläns fotbollsförbund och det kändes … »ja, det kan jag väl bli«. Det fanns inga tankar mer än så. Sedan blev jag ordförande i Bohusläns fotbollsförbund och därefter uppdagades det att det fanns en ledig plats i förbundsstyrelsen. Då fick jag frågan av valberedningen, och jag tänkte nog att det lät spännande, att jag kunde bidra med något efter alla mina år som domare och med de kontakter jag knutit. Jag tror också att jag hade nytta av att jag hade varit Organisationsansvarig för U21-EM 2009, under arbetet med det mästerskapet träffade jag mycket folk i Fotbollssverige. Och jag var kanske inte ett okänt namn med tanke på alla mina år som domare. 2010 blev jag invald som styrelseledamot och ett år senare var jag ordförande. Hade min son inte börjat i Oddevold hade allt det här aldrig hänt, det vågar jag påstå.

Det där jobbet som Organisationsansvarig för U21-EM trillade bara på dig, det var inget du sökte?

– Nej, jag fick ett telefonsamtal från dåvarande generalsekreteraren Sune Hellströmer och från dåvarande ordförande Lars-Åke Lagrell, det var nog sommaren 2007. Det visste att jag hade slutat med politiken och domaruppdragen och att jag laddade för en ny uppgift, så de frågade mig. Jag hade knappt pejl på att Sverige skulle arrangera U21-EM, så där hade jag tur. Mästerskapet blev, får man nog säga, en succé.

När du nominerades som en av fyra kandidater att ta över som förbundsordförande efter Lars-Åke Lagrell – hur marknadsförde du dig själv?

– Jag tror att jag initialt försökte lyssna mycket på rörelsen, jag hade dessutom förmånen att komma in i styrelsen som färsk, jag såg saker med nya ögon. Det tror jag att man hade ett behov av från somliga håll. Jag framförde nog några angelägna punkter som jag tryckte lite extra på.

Som vad?

– Det minns jag knappt. Men fotbollsutveckling, föreningsutveckling och förbundsutveckling var något jag redan då tänkte på och när jag blev vald till ordförande jobbade vi vidare med dessa tre områden som ett tydligt strategiarbete. Uppfattningen var att man ute i Fotbollssverige kände en längtan efter att fokusera ännu mer på själva sportens utveckling, och vår uppgift blev tidigt att betona föreningarnas avgörande roll. Samarbetet mellan elit och bredd, att vi behövde hålla ihop om det skulle bli bra. Från den minsta föreningen med den ideella ledaren till landslagsnivå, någonstans finns det en tråd som hänger ihop och det är helt avgörande att den är intakt. Och där känner jag att vi har lyckats bra.

Vad är du mest stolt över under dina tio år som ordförande?

– Det finns en sak, sportsligt. 2015. En otroligt stor glädje, sommaren 2015. Våra näst högsta landslag på herr och damsidan blev Europamästare, flickor 19 vann EM-guld samtidigt som herrarnas U21-landslag blev Europamästare. Det var ett fantastiskt bra kvitto för hela den svenska fotbollsrörelsen. När man ser var våra landslagsspelare kommer ifrån så kan de ha tagit sina första steg i en liten förening, deras första möte med den ideella ledare kan vara helt avgörande om de fortsätter och det är vi och föreningarna som hjälper till att utbilda dessa ledare. Sedan alla steg när de börjar närma sig allvaret, de första landslagsuttagningarna, våra förbundskaptener i de olika åldrarna, alla klubbar där ute som fortsatt att utbilda dessa killar och tjejer … Det var en otroligt stor stolthet och varje dag när jag är på kontoret i Solna ser jag de två pokalerna. Jag tror, jag har inte koll, men jag tror att vi är ensamma om att vinna både på herr- och damsidan samma år.

Du och det svenska fotbollsförbundet har under åren fått en hel del kritik för de ojämna villkoren mellan dam- och herrlandslaget. Är du självkritisk till hur ni har hanterat den här frågan?

– Där känner jag … när jag tillträde får man nog säga att det var en ganska stor skillnad mellan damernas och herrarnas nivåer, men tidigt gav vi i styrelsen Håkan Sjöstrand uppdraget att göra villkoren mer jämställda med målet att det ska bli helt jämställt.  Man ska också komma ihåg att det är enorma skillnader i intäkter till oss som nationsförbund beroende på om vi har deltagit i ett herr- eller dammästerskap. Där har vi vår stora utmaning. Men det är inte spelarnas pengar oavsett om det är ett EM som spelas på dam eller herrsidan, det är förbundets pengar och en väldigt stor majoritet av de pengar som vi tilldelas av Uefa eller Fifa går sedan vidare ut till Fotbollssverige. Och där gör vi ingen skillnad på dam- och herrfotboll. Sedan är det klart att förutsättningarna att få en stor bonus är bättre om intäkterna är större.

Det går också att tänka att de flesta herrspelare som tas ut i landslaget tjänar så ofantligt mycket mer än de damer som tas ut till damlandslaget, kan ni inte då bara sätta ner foten och besluta att oavsett intäkter från ett mästerskap så ska damerna och herrarna få lika mycket i bonus? Herrarna kan väl gå ner rätt rejält?

– Först och främst är det viktigt att påpeka att när det gäller de delar där vi själva fattar beslut så är det ingen skillnad i dag. Det är helt jämställt. Nu är man inne i förhandlingar över nästa period och kommer man överens med spelarna så kommer vi gärna att göra nästa avtal offentligt. Som det är nu kan och får vi inte avslöja summorna, men vi kan berätta att det är lika. Det här är en resa som vi har gjort under de senaste tio åren, och extra mycket under de senaste fem åren. I den delen, alltså när vi själva sätter budgeten, har vi verkligen inget att skämmas över, tvärtom, där är vi … Jag skulle med stor nyfikenhet vilja se om det finns någon fotbollsnation i världen som kan visa upp att man har en mer jämställd hantering av herr- och damspelare än vad vi har. Jag kan inte tänka mig det.

Jag tolkar det som att herrarna inte är beredda att gå ner i bonus?

– Jag kan inte uttala mig om det, det är pågående diskussioner. Men i grunden är det som så att Svenska fotbollförbundet anser att landslagsuppdrag är ett hedersuppdrag och att de huvudsakliga intäkterna ska komma från sin arbetsgivare. Man ska ha en rimlig kompensation när man når långt i mästerskap, definitivt, men det ska inte vara överdrivet.

2015 spelade ni en träningslandskamp mot Iran, vilket blev startskottet på en intensiv debatt om vilka landslag Sverige bör möta. Du fick också en del kritik personligen för din tondövhet inför valet av motståndare, hur ser du på det beslutet i dag?

– Redan då, och än i dag, tycker jag att det var rätt. Det var ju inte heller bara en träningslandskamp, det var två. Och det var det som var hela grejen. Många som var upprörda glömde bort att det också var en damlandskamp, och det var det som var incitamentet, vårt krav. Deras damlandslag hade i princip aldrig varit utanför Irans gränser, det var en otrolig utmaning för oss att få till damlandskampen. Kvinnliga åskådare var inte tillåtna på landskamper i deras hemland och det här var en möjlighet för oss att göra skillnad, att försöka påverka. Utan den bestämda damlandskampen i Göteborg skulle vi inte spela mot herrarna, det var tydligt från vår sida. Så här i efterhand kan jag ångra att vi inte spelade damlandskampen först, nu var det som om många trodde att vi hade kastat in den bara för att vi skulle spela mot deras herrar, när det egentligen var tvärtom. Hade så varit fallet är jag säker på att debatten hade blivit helt annorlunda. Men det är också en påminnelse om att vi måste bli ännu bättre på att kommunicera, framför allt när vi tar den här typen av beslut.

Under din tid som förbundsordförande har könsfördelningen i förbundsstyrelsen jämnats ut, det är i dag fler kvinnor än män. Men i Uefas exekutiva kommitté är ni 19 män och en kvinna. Hur går snacket mellan er gubbar?

– Jag hoppas det går att reformera, men mycket handlar om att det måste fram fler kvinnor i nationsförbunden. Ibland framställs det som att det är ett problem att jag, eller någon annan som är invald i Uefas exekutiva kommitté, sitter på dubbla stolar. Men det är faktiskt en förutsättning, man måste ha en aktiv roll och vara ordförande eller vice ordförande i sitt nationsförbund om man ska kunna bli invald i den exekutiva kommittén. Tyvärr är det fortfarande otroligt mansdominerat i nationsförbunden, vilket också innebär att rekryteringen till den exekutiva kommittén är väldigt begränsad. Men nu lär väl England, som första fotbollsförbund i Europa, få fram en kvinnlig ordförande och jag hoppas att hon kandiderar så att det bryts mark.

Vi gör den här intervjun på transferfönstrets sista dag och vi har sett en sommar där PSG värvat Messi för en kostnad på cirka en miljard kronor över två år, samtidigt som den Qatarägda klubben kunde tacka nej till ett bud på Mbappé på nästan 1,5 miljard kronor – trots att han endast har ett år kvar på sitt kontrakt. Hur ska Uefa bromsa den här urspårade ekonomiska utvecklingen inom toppfotbollen?

– Om vi pratar om financial fair play så var systemet någorlunda fungerande fram till att coronapandemin bröt ut. Vi såg en utveckling under nästan tio år där det till stora delar fungerade väldigt bra. Vi bestraffade klubbar som inte efterlevde villkoren, vi försökte vara så strikta och tydliga som det bara gick. Och det gav resultat. Jag tror att många klubbar var bättre rustade när coronapandemin bröt ut just på grund av att de tvingats leva efter financial fair play. Det fanns kvar lite pengar i många klubbkassor som gjorde att de kunde överleva trots kraftigt minskade intäkter.

Men just i dag finns det inget kontrollsystem i bruk?

– Nej, vi gjorde lättnader i financial fair play när coronasituationen uppstod och det är bara att konstatera att det har spårat ur på somliga håll. Det är helt otroliga summor, nästan provocerande sådana, när man tänker på hur många människor det är i världen som har drabbats så hårt de senaste 18 månaderna. Det har visat sig att fotbollen fortsatt behöver regler och kontrollsystem och jag är helt övertygad om att vi under hösten kommer att resonera mycket inom Uefa om just detta. Det är inte alls omöjligt att vi återinför striktare krav på hur klubbarna hanterar ekonomin. Ingen vill se det som har hänt under sommaren, det är ohållbart och skadligt för fotbollen. Där har vi ett stort ansvar.

Samtidigt kommer det finnas klubbar som ändå hittar «kreativa lösningar«, som Manchester City häromåret, när de redovisar sina intäkter.

– Vi straffade City, de bröt mot financial fair play, men tyvärr tog de ärendet till en högre instans [Cas] och vann. Men som du säger: det kommer dessvärre nog alltid att vara som så att det finns klubbar med en uppfinningsrikedom som är större än regelverket kan täcka.

Hur ska Uefa hantera dessa klubbar?

– Det får vi diskutera och det kommer vi att göra. I grund och botten vill man så klart hoppas att det finns en lojalitet bland klubbarna, att man vill att alla ska få tävla på samma villkor. Samtidigt är jag inte så naiv att jag tror att alla resonerar så. Det jag kan säga är att det är ohållbart att det finns klubbar som tror att de har rätten att köra på sina egna regler.

Publicerades 27-09-2021. Artikeln är skriven av .