Man anar varthän det barkar redan på söndagen. Viasat står på sig. De ska inte sända Liverpools Premier League-match mot Watford på onsdag. Topplocken lyfter på flera svenska Liverpoolsupportrar. Flera av dem skriver till Viasat på Twitter och frågar hur fan de kan sända Chelsea–Tottenham istället.

Jag inser att det kommer att bli en sådan där kväll i fåtöljen igen: en svettig, ovärdig, hackig, otillfredsställande och evig jakt på en »fulstream«. Jag har varit där flera gånger och det är för mycket för mina svaga nerver att hantera. Så jag går händelserna i förväg, och med fem timmar kvar till avspark agerar jag redan på onsdagseftermiddagen. I bakhuvudet har jag haft »IPTV« ett tag, men aldrig riktigt förstått vad det är. Jag använder mitt Twitterkonto och frågar: »Vad är det här IPTV för något? Funkar det?« »Det funkar kanon!« får jag till svar. »Man köper ett abonnemang och laddar ner en app så är det bara att köra! Alla världens kanaler för någon hundring i månaden!« Pirrig i kroppen laddar jag ner en app som fått bra recensioner och börjar knappa in mina kontouppgi… Nya svar på Twitter.  »Det är olagligt!« skriver en och ger mig en uppsträckning. »Kör du IPTV stöttar du tungt kriminella nätverk«, skriver en annan. Jag raderar mina bankuppgifter. Googlar IPTV. Landar på en advokatbyrås hemsida. De avråder alla från att ge sig in i IPTV-världen då IPTV-leverantörerna inte sällan (eller alltid?) saknar licens för att distribuera sändningar. »Tjänsten IPTV är därmed olaglig«, skriver man. Häpp! 

Därmed återstår min gamla ovän fulstreamen. Ett av många problem med fulstreamar är att man inte vet om det kommer att fungera förrän matchen har sparkat igång. Så jag släpper ångesten i ett par timmar och storstädar under tiden mitt hus. Duschar av några växter.