Du har också suttit på en bar i Palma de Mallorca och undrat varför kommentatorn till den rätt trötta matchen mellan Eibar och Zaragoza på TV tömmer sig på alla röstresurser när hemmalaget gör 3–0 i slutminuterna. Låter han inte lite … dum?
»Gooooooooooooool« (med reservation för att det ska vara ytterligare några »o«) är nu inte ett spanskt utrop reserverat för drömmål eller dramatiska sista sekunden-uppgörelser. Förmågan att fylla lungorna med luft och leverera ett utdraget målrop till publiken är snarare ett inkilningskrav i branschen för de latinska fotbollskommentatorerna. Det är en sorts manbarhetsrit som hela tiden kan vässas mot perfektion.
Att kommentera en fotbollsmatch är förstås en konst med många fallgropar, där entusiasm, tystnad och spelarinformation ska portioneras ut på ett naturligt sätt under 90 minuter plus tilläggstid. I de spansk- och portugisisktalande länderna kommer det stora eldprovet när första målet faller och kvällens första målrop ska levereras till publiken.
»Det är här man kröner sin insats, det är kommenteringens motsvarighet till höga C för en tenor«, har Brasiliens ikoniske landslagskommentator Galvão Bueno sagt till New York Times.
