Foto: Bildbyrån (Eyravallen), Privat (Lars-Inge Jönsson)

»Jag fick en chock«

När Hammarby tog Allsvenskans första plastseger på 2000-talet satt Bajensupportern Lars-Inge Jönsson på Eyravallens läktare och njöt. Bakom honom låg en vinter full av tidspress, frusna italienare och … Thomas Nordahl.

14 april 2003. Örebro SK begick premiär mot Hammarby på Allsvenskans första permanenta konstgräsarena.

Lars-Inge Jönsson, mattläggare:

»Jag är matt- och parkettläggare i Ösmo. Konstgräs hade jag aldrig jobbat med tidigare när jag fick frågan om jag ville göra ett jobb i Örebro. Och det skulle visa sig bli ett jävla jobb. Det fanns ett italienskt golvföretag – Mondo – som var specialister på idrottsunderlag. De hade lagt mängder av friidrottsmattor och det sades att skulle en sprinter slå världsrekord, då var det bara Mondo som gällde. Nu skulle italienarna in på konstgräsmarknaden och åkte upp till Örebro, anlitade av kommunen. Men det krävdes svensk hjälp också och det var så jag kom in i det hela.

Det var januari när jag kom dit – tre månader kvar till premiären. Och vilken chock jag fick. Italienarna hade redan varit där i två veckor, men arbetet stod helt still. Det var 18 grader kallt. Man hade satt upp tillfälliga tält över planen, men det var på tok för kallt där inne också. Det gick inte att arbeta. Strömmen räckte inte för att maskinerna och limmet skulle fungera. Jag kollade på italienarna. De hade inte ens vinterjackor. De stod som frusna pingviner och ville bara hem. Deras lilla traktor som skulle sprida ut granulatkulorna funkade inte. Motorn hade frusit fast, det var strul med glykolen. Man hade sagt att de var specialister, men jag vet inte … inte på att jobba med konstgräs i ett bistert svenskt vinterklimat i alla fall. Ändå tyckte jag synd om dem. Och eftersom vi låg efter i tidsschemat var vi skraja för att de bara skulle ta sitt pick och pack och åka hem. Då fick Örebros materialförvaltare en lysande idé: ›Vi ringer Thomas Nordahl!‹ Och Nordahl kom redan nästa dag. Välsigne honom, säger jag bara. Italienarna visste vem både han och hans pappa Gunnar var och tyckte det var hur stort som helst att få hänga med honom. Nordahl drog historier om Milan och charmade dem bara genom att vara sig själv. De kunde knappt någon engelska, vi körde mycket kroppsspråk, men med Nordahl kunde de prata italienska. Han berättade vilken av Örebros pizzerior som var den bästa. Hela stämningen förändrades efter hans insats.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 27 januari 2020. och är skriven av .