Det ser ljust ut för Arsenal. Sex segrar av sex möjliga i Champions League, sex poängs ledning i ligan. Första Premier League-pokalen sedan 2004 är bara några månader bort. Men en sak har Arsenal misslyckats med den här säsongen: laget har inte gjort ett enda mål efter inkast.
När The Times nyligen rapporterade att Arsenal gjort klart med en ny inkasttränare var nyheten därför logisk. Och när jag läste namnet log jag för mig själv och tänkte: Thomas Grønnemark, han fick rätt ändå.
När vi sågs en blåsig dag på Jylland 2013 var han mest en kuriositet. Grønnemark fanns i Guinness Rekordbok efter att han kastat en fotboll 51,33 meter. Ingen dålig isbrytare på en middag, men heller ingen bedrift som tog honom nära fotbollseliten. För det var dit han ville. När vi träffades hade han anspråkslösa konsultuppdrag (Viborg, Midtjylland) men han argumenterade intensivt för att inkastet var fotbollens mest outnyttjade moment. Kanske, föreslog jag försiktigt, för att det också är det osexigaste?
Att skapa målchanser genom långa eller smarta inkast har aldrig ingått i bilden av det vackra spelet. Ingen har någonsin vräkt ur sig »åh, vilka inkast!« efter att ha förtrollats av Cruijffs Holland, Zicos Brasilien eller Messis Argentina. Lag med skickliga inkastare avfärdades också länge som primitiva. Samlade man poäng på det sättet visade det bara att den riktiga fotbollen var för svag.
