Underbar och älskad av alla?

Oavsett om det är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Tidningen Vi, Aftonbladet, Expressen, The Times eller The Guardian som åker till Östersund för att berätta om stadens fotbollslag resulterar det i samma vinkel: Här har vi en klubb i Norrland som på grund av skral ekonomi och karga förutsättningar har tvingats tänka långt utanför boxen. Ordföranden Daniel Kindberg har gång på gång poängterat att spelare som dansar balett, sätter upp teaterpjäser, målar på canvasdukar och arrangerar bokcirklar blir mer initiativrika både på och utanför planen. Dessutom växer de som människor.

De påhittiga och annorlunda greppen har gett Östersunds FK mängder av positiva rubriker. Offside har inte varit något undantag. När Daniel Kindberg intervjuades i tidningen inför klubbens debutsäsong i Superettan cementerades återigen bilden av en ovanligt charmig uppstickare. Några skribenter har också fastnat för klubbens vilja att värva spelare med strulig bakgrund, spelare som i den jämtländska staden funnit sinnesro och nått sin fulla potential. Reportrar från Japan, USA, Tyskland och Frankrike har fascinerats av en klubb som har en kontrakterad »kulturcoach«.

Allt som allt, konstaterar de utsända, har ÖFK:s banbrytande metoder – modet att vara annorlunda – lett till en osannolik resa. Från division två-spel och några hundra sörjande på läktarna till Allsvenskan och en välfylld hemmaarena fem år senare. När dessutom klubbens starke man Daniel Kindberg, som är något så spännande som en före detta överstelöjtnant, bjuder på kaxiga uttalanden om att man inte bara satsar på att vinna Allsvenskan utan även på Champions League-spel, uppstår en dramaturgisk bingo.

Men som med allt annat i livet som verkar vara för bra för att vara sant är inte heller berättelsen om Östersunds FK problemfri.